Nils reseblogg

För exakt ett år sedan på minuten lyfte mitt och Martins plan ifrån Arlanda mot Wien och för att därifrån ta oss vidare mot Bangkok. Ett år! Helt sjukt va tiden går.  Då var jag mer uppspelt än någonsin tidigare med undantag för julafton 1991 då jag fick ett par längdskidor(?!?!?!) Fattar fortfarande inte varför jag blev så glad att jag kissade i byxan över de där längskidorna. Men vi har det på film och så uppspelt tvekar jag att jag någonsin kommer bli igen. Kommer inte ens ihåg om jag någonsin åkte på dem.

Nils! Sluta spåra iväg...


2008-10-21, 20:15 Arlanda, Sverige...


Då var min bästa vän ryggsäcken blänkande ny och allt i den låg för första och sista gången snyggt ihopvikt på sin egen plats. Då var mitt ärr i pannan, format av Petters framtänder på min avskedsfest, fortfarande ett sår. Då var jag rik. Då var jag blek. Då var jag superladdad för äventyr och hade ingen anning vad som väntade. Då insåg jag och Martin redan efter två timmar in på resan att vi lyckats med vårt första gemensamma FAIL! genom att bli strandade 24h i Wien. Då trodde jag att sex månader var länge.

Morgonen efter avskedfesten.. Riktigt lyckad kväll=)


Nu är väskan sliten med hål i sidan och sedan länge blir den förvånad om jag någon gång skulle få för mig att vika någonting innan jag stoppar i det. Nu är Petters "scarring"-tag i min panna bara ett litet ärr. Nu är den nya reskassan fortfarande bara barnet. Nu är jag precis som då supperladdad för äventyr och kan knappt bärga mig inför nästa höst då det bär av igen.  Nu har jag insett att ett litet FAIL! är som en tesked kaffe i Hugge´s mage; helt obetydande och omöjlig att urskilja bland alla de tio kannorna som skvallpar runt där inne eller alla de tusentals FAIL!'s som jag och Martin har och kommer att begå. Nu vet jag att sex månader går på ett kick.

Fan va kul vi hade Martin! Helt sjukt! Snacka om time of our lives.. Snart är det dags igen.. Bara typ 345 dagar kvar...