Nils reseblogg

(På grund av känsliga läsare, -hej Mor.., brukar jag inte skriva om alkoholkonsumtion. Idag får bli ett undantag. Brukar även försöka hålla mig lite kort så att folk ska orka läsa. Skiter i det också.)

______


Klockan sju i lördags ringde klockan och jag gick upp. Prioterade frillan i en halvtimma(tvätt, hårinpackning, fön, mousse och vax, jag menar, tro inte att jag vaknar och ser ut såhär..) för att sen snabbt klä på mig och stressa ner till limosinebussen som skulle ta mig och ett fåtal andra vänner till Marcus samt alla hans sponsorer till årets svenska racingfinal.

Marcus något stressad men sjukt laddad innan loppet.

Bussen var riktigt fräsch och det dröjde inte länge innan man hörde den första motorintresserade-äntligen-fri-från-frugan-sponsorn knäcka en öl från baren som fanns i mitten av bussen. Jag och Linus ville naturligtvis inte vara sämre och snart var dagens första öl påväg ner.

Trotts detta gick resan till Mantorp ganska lugnt. Marcus hade berättat att de på grund av förra årets resa, där sponsorerna som hade vart med och kollat i nio av tio fall inte kom ihåg att Marcus ens hade kört när dom vaknade på söndagen, bara serverade drycker med alkoholprocent under sex på bussen. Och när det börjades smygas runt denna regel genom medhavd jägermaister som busschauffören tyvärr upptäckte med sitt busschaufförs-obligatoriska öga i nacken, hade han till och med en backup-plan och slängde på en film. Allt för att lugna passagerarna så att de detta året faktiskt skulle kunna berätta hur det gick för killen deras företag lägger ner tusentalskronor på.

Framme i Kinnekulle blev det hamburgare och bilsnack i mängder. Vi kollade på; Stcc (de bästa och snabbaste). Carrera Cup (porschar där prins Karl-Philip och Tony Richardsson kör). Människor i  fula blå kepsar (Kepsen var gratis och den ska fanimej inte tas av innan nästa års nya färg är på marknaden). Jtcc (som Stcc fast sämre). Radical (ingen aning). Superbike (som de som kör bil säger saknar två hjul och en hjärna). Camaro cup (det Mackan kör och med mest "häst under huven" som vi motorintresserade uttrycker det). Och tillslut en hel del före detta epa-raggare som numera är riktiga raggare äta flotigga pommes och dricka pucko som om det var fest vid "Harrys korvbar" 

Carrera Cup bil, Blå kepsar och Superbikevinnarnas burnout-firande.

Jag måste faktiskt erkänna att jag innan helgen var helt redå att skriva ett inlägg på temat "Racing är precis som dykning, kul men inte min grej". Jag har vart med Linus och Mackipack förut nämligen och det har mest vart; Kallt-vroom-brrr-vroom-hur jävla många varv ska dom köra?- vroom-KALLT! Allt medan Mackipack hoppar upp på ner på stället i extas över hur "spännande" racet är och hur vackert dom underbara motorerna spinner då dom passerar i 200knyck.

Men! Jag måste faktiskt erkänna att det var riktigt kul att se racen den här gången. Dels för att jag om än minimalt hade aningen koll på vad som hände, dels för att vi satt precis där alla bilar krachade och körde av och dels för att Linus mellan varje race langade upp en flaska Sambuca som, precis som alltid lysste upp tillvaron med lakrits/sprit-smak.



När det var paus mellan racen gick vi och kollade runt om i depån och det var kul att se hur lyckliga dom förståndshandikappade barnen blev över att få provsitta någon av idolernas riktiga racebilar.

 

Okej då. Killen på bilden är min gode vän Linus som bara råkade se "lite" tom ut i blicken just då. Härlig bild dock!

Efter att ha skrikit oss hesa för att heja på Marcus, som påstår sig höra det i en bil som varvar en miljard varv omringad av arton andra bilar som också varvar en miljard varv, och se honom ta sig i mål som.. öh.. Åtta? För att bli trea i årets Juniorcup och nia sammanlagt (vilket är en enorm prestation med tanke på att hans bil rasat mer gånger än den inte har det,) firade vi med ännu mer Sambuca och tog oss ombord på bussen igen.

 Marcus under loppen och sen den obligatoriska burnouten för att fira

Nu kunde ingen Lasse-Kongo i världen stoppa vad som pågick bak i bussen. Om vi i början såg någolunda snälla och oskuldsfulla ut;

Som här under en festis-Paus.. Utvecklades det fort till något som mer liknade det här;





För att sedan medan mörkret lade sig över ängarna utanför fönstren på limousinebussen hela skena iväg och eskalera ytterligare till det här;


När Linus ser ut såhär så vet man att det kommer bli en bra kväll..

Underbussfärden hem började all "uppföra sig-inför-Marcus-familj-och-sponsorer"-känsla försvinna tillsammans med Marcus familj och sponsorers liknande känsla. All förtryckt energi kom ut och bytte plats med ännu mer Sambuca och ölrundor som folk runt om i bussen skrek att dom bjöd på. Vi stannade för pissepaus, vi besteg flykstolpar, vi tog ännu en festis-paus, dansade lite och hade det allmänt askul.

Tror att fyllan peakade när bussen rullade in på kungälvs busstation vid.. öh igen.. 20-tiden? För där är minnena aningen difusa och består mest av känslan att lonboardfärden hem var betydligt med komplicerad än den åt motsatt håll tolv timmar tidigare.

Hem och duscha och sen bussen in till stan, där vi av någon andledning hamnade tolv spårvagnshållplatser bort från centrum och i en kö till en pub, där den som var fäggladast klädd hade på sig skymningssvart långrock. Efter att ha insett att vi uppenbarligen bröt mot alla punkter på dress-coden och inte skulle få komma in och kolla på deathmetal som vi båda brinner så kraftigt för, gav vi upp och gick tillbaka mot spårvagnshållplatsen. Påvägen drog vi två Monster var och vips så var energin på topp igen.

-Bowla? frågade någon den andre och plöttsligt befann vi oss i varsitt par skor som var blåa på ena sidan och röda på andra. Mer öl, inga strikear, och ett par glidtacklingar bakifrån under pågående flintstonetripp med bowlingklot i hand senare klämde någon ur sig;

-Försten upp!

Bowling hallen låg nämligen nere i en källare (eller så var det "försten ner" och den låg på en övervåning, men vem kommer ihåg sånt) och det blev en vild kamp i trappan när två lätt berusade unga män med mycket stark vinnar-instinkt brottades i något som skulle kunna ha vart 15minuter men även skulle kunna ha vart 45minuter.

Lämnade kameran hemma efter bussresan men låter ändå sista bilden från bussen symbolisera brottningsmatchen..


Jag blödde lite i huvudet och båda två såg nog lätt misshandlade ut då vi hamnade på en spårvagn igen. Troligtvis var vi extremt jobbiga, barnsliga, töntiga och hade roligare än vad alla andra stackars uppklädda hela och rena mogna människor i finskjortor och lackskor redå för en helkväll (23:00-02.30.. tss..) på Avenyn hade haft tillsammans.

Två Monster till och sockerkicken var ännu en gång ett faktum. Vi mötte upp med min kära kusin Lisa och hennes gäng och dansade, drack mer öl och dansade lite till. Klockan kvart i tre var Amanda snäll nog att påpeka för oss att alla andra som skulle till Kungälv redan hade gått och att sista bussen gick om tio minuter. Vi lyckades i vetskap om detta ta oss ut från klubben bara för två minuter senare åter glömma bort det och klättra på lite mer saker, tjöta med lite mer människor och missa bussen med en hel massa tid. Blev till att vänta på morgonbussen och när jag klockan 06:40 äntligen lade mig ner i sängen efter en nästan 24timmars heldag hade inte alla Monster eller Redbull i världen kunnat hålla mig vaken.

Garanterat hände det en hel del till men det är, troligvis för det bästa, bortglömt eller bara censurerat. Mamma behöver ju inte veta allt.