Att lämna Popoyo..
Även om färden till Popoyo var spännande så bleknade den ändå i skuggan av färden från.
Jag på vårt rum i Popoyo.
Precis som jag skrev tidigare är vägen till Popoyo mer av en kringligkrokig minibergskedja som leder från Las Salinas till de tio-femton hus som kallas för Popoyo. Ingen taxichaufför tar sig en sväng förbi Popoyo för en sista snabbkörning innan middag och bingolotto med frugan om man säger så.
Alltså, vill man lämna har man tre alternativ. Fyra om man är kvinna, och snygg, helst svinsnygg..
1. Ringa och boka en taxi som kör från stan till Popoyo och plockar upp en. Pris; minimum $50 och sattelit högt över till och med en flashpackerbudget.
2. Bestiga klippigavägen och traska i stekande Nicaguransk infravärme i två timmar till Las Salinas dit bussarna faktiskt tar sig två-tre gånger per dag. Pris; vätskebrist plus 30Cordoba (lokala valutan) för bussen. $1US = 21Cordoba. Helt okej budgetförslag men det där med att traska.. hrm hrm.. NOT!
3. Det bästa sättet som är mest äventyr och givetvis det sätt vi valde att lämna Popoya på är att ta genvägen till Las Salinas. Då korsar man en flod, går igenom en "mangrove"??-djungel, korsar en bäck på en bro som består av inte mindre än en bräda (Med två väskor, en surfbräda och kanoner till biceps svajade brädan bra vill jag lova) över ett par fyra saltåkrar helst utan att bli attackerad av gamar och sen vips, 18 minuter senare kan man sitta och chillaxa i skuggan vid busshållplatsen (som även den består av en bräda) medan man väntar på de som valde alternativ 2. Jag glömde föresten nämna att alternativ tre endast går att genomföra vid maximalt lågvatten och traskar man för långsamt eller tajmar fel.. BIG FAIL! Pris: Blöta shorts, leriga salta fötter och precis samma busspeng som ovan.
Ze German korsar floden..
Över en bäck och in bland mangrovesen..
"Brädan"..
Saltåkrar..
Och slutligen "busshållplatsen" och underbar skugga.. Alltsammans på 18minuter. WIN!
Alternativ 4a går ut på att flörta in sig i någon av de stora fyrhjulsdriva USAregistrerade Jeeparna med feta ljudsystem, brädställ på taket och minst fyra väldefinerade tvättbrädor inuti, som kör lite hur de vill med sponsorernas/pappas pengar fram och tillbaka mellan fest-San Juan och surf-Popoyo.
Elaka NWA tänkte inte en gnutta på barnen då hon tog en sittplats som blockade hela fönstret.. Tss
Tack för roande läsning. Haha Du e verkligen grym på att skriva! Ös på och ha en fortsatt bra resa.
Idag skiner solen och jag ska inte jobba i minusgraderna utan testa långfärdskrillor för första gången. Ska inte glömma kameran för att föreviga bambin på is af... haha
Och snart drar jag till nya zeeland och letar upp min alldeles egen NWA. :o)
Hörs. Swing hard. /v
Kul att du gillart! Minusgrader och långfärdsgrillor känns väldigt långt bort just nu måste jag säga. Det finns tyvärr bara en NWA;) men fasen va kul. Nya Zeeland är något jag måste hinna med i framtiden!
Ha så skoj!
Heeeeej, alltså - var tog ni vägen? Trodde ni skulle komma tillbaka till San Juan och till Casa Oro. Gör ni inte det? Vi saknar er faktiskt ... Du måste skriva din facebook eller mail eller något så att vi kan höras.
Kram Malin
Nice popoyo! vi hyrde en lagenhet dar i 10 dagar. fan va nice det va. Jag har oxa gatt den vagen... vet precis vad du pratar om, fast dock ej med all packning. ha det gott och lycka till med surfet..
Fan va nice Richard. Jag har ännu inte fattat varför jag lämnar alla de platser jag gillar så fort och stannar länge på de jag inte tycker om. =)
