Nils reseblogg

Första gången jag stötte på Mick-Mitch i San Pedro presenterade hans sig som "Ma-j-ko" på bredare australiensiska än Stewe Irwin. En månad har gått sedan dess och jag har ännu inte, trots att jag övar australiensiska med mina kollegor var dag hemma i Svea Rike, förstått en enda mening som kommit ur hans mun.

Engelska är tydligen inte ett språk de lär ut på landsbyggden utanför Brisbane.



Jag kallade honom alltså Marko i två veckor innan jag vid passkontrollen till El Salvadore kikade i hans pass och insåg att han egentligen hette Michael. Alla de fem vi reste med blev lika förvånade, medan Michael menade att de va ju de han hade sagt hela tiden!

-Not! sa vi.
-Bu a-håm thayj ca me Mick!
Lite sent att berätta de nu tänkte vi som lärt känna Marko och nu stod helt oförstående framför Mick.
Så.. vi beslutade att Mitch passade bättre och så fick det bli. Mick-Mitch.

Att vi connectade direkt är väl kanske inte så konstigt med tanke på att vi båda arbetar som motorsågsutrustade apor, på var sin sida om jorden men ändå. Det är inte ofta man stöter på en branchkollega, speciellt inte i Guatemala så det kan bara ha vart menat att vi skulle hänga. Maktub!

Idag var dock ännu en gång sista dagen på en era. Mick som nu har vart ute och rest i nio månader tog bussen mot flygplatsen och troligvis en rökpermission nu när han tills han möter upp med sin tjej är utan sluta-röka vakt i ett dygn.

Om du googletranslate-ar det här; Ha det gött! Vi ses så fort jag övertalat The Boss A.k.a Thai-Conny att vi behöver ännu en klättrare i Sverige!


Nu är det bara jag och Ze Germanz kvar i vårt San Pedro Crew..

Stay Black!