Lämna ön, försök nr1.
Efter att ha insett att paradisön Ometepe var påväg att förvandlas till Atlantis och att backpackerhuben bestod av Yussuf man ville vi bara bort från ön så fort som möjligt.
Enligt en busstabell någon hade kluddat till på en väg skulle det gå en buss klockan ett, så vi slog oss ner vid vägen och väntade.
Ingen i vårt gäng på fem personer sa ett ord. Jag lyssnade på InFlames jättehögt och mådde därefter, Jocke sov, Sabrina hatade allt som kostade mer än två dollar, Andreas hade ont i magen och Mick pratade inte eftersom han hade ett munsår.
Klockan 14.30 tog batteriet i min Ipod slut och jag kände att det behövde hända något och det fort! Det närmsta som fanns i närheten var en cykeluthyrare. Så..
-Nä, nu jä.... hyr jag en cykel!
Alla vaknade ur sina meditiva platser eller REM-sömn och tittade på mig med frågetecken i ögonen.
-Ööh Que?
-Jag checkar in igen och hyr en cykel, måste göra någonting nu och det är närmast!
Mick och Jocke skakade på axlarna, reste sig upp och hängde på. Tyskarna som hade magont och dollarspenderarhat i tankarna bestämde sig dock för att ge bussen ett par timmar till och treveckorsgänget var splittrat.
Jocke, Andreas, Jag, Mick och Sabrina..
Så fort jag fick upp lite fart på cykeln, hoppat lite och slagit i fotknölen i ramen kändes allt mycket bättre. Sjukt hur mycket bättre jag mår på en millisekund bara av att röra lite på kroppen. Vi cyklade på vad man i Svea Rike skulle kalla stenrös, men som man på Isla Ometepe kallar väg så långt vi orkade och sen vände vi och gjorde samma sak åt andra hållet. Mycket givande.
Extremt utmanande cykel-"väg"
Efter ett par timmar hittade vi ett ställe mitt i ingenstanns som hade dammat upp en källa med cenote-klart vatten. Genomsvettiga hoppade vi lyckliga i och inte ens ösregnet som kom strax därefter kunde hindra flödet av min nyfunna energi.
-Up your's planet eeeeeeaaaaarth!!!!! ..skulle jag kanske aldrig ha skrikit där i djungeln, för Moder Jord skickade ännu en av sina missiler mot mig. Myggstim! Nu kanske det ligger till så att ni på grund av att jag precis myntade ordet myggstim, aldrig har hört det. Men så fort ni ser ett myggstim kommer ni veta att ordet passar som handen i hansken på det gråsvarta molnet av insekter som vaknar till liv i djungeln efter ett skyfall. Vi fick cykla hem till hotelet med glasögon utan att öppna munnen.
På grund av regnet är detta den enda bilden jag tog på lagunerna/Jocke.
Enligt en busstabell någon hade kluddat till på en väg skulle det gå en buss klockan ett, så vi slog oss ner vid vägen och väntade.
Ingen i vårt gäng på fem personer sa ett ord. Jag lyssnade på InFlames jättehögt och mådde därefter, Jocke sov, Sabrina hatade allt som kostade mer än två dollar, Andreas hade ont i magen och Mick pratade inte eftersom han hade ett munsår.
Klockan 14.30 tog batteriet i min Ipod slut och jag kände att det behövde hända något och det fort! Det närmsta som fanns i närheten var en cykeluthyrare. Så..
-Nä, nu jä.... hyr jag en cykel!
Alla vaknade ur sina meditiva platser eller REM-sömn och tittade på mig med frågetecken i ögonen.
-Ööh Que?
-Jag checkar in igen och hyr en cykel, måste göra någonting nu och det är närmast!
Mick och Jocke skakade på axlarna, reste sig upp och hängde på. Tyskarna som hade magont och dollarspenderarhat i tankarna bestämde sig dock för att ge bussen ett par timmar till och treveckorsgänget var splittrat.
Jocke, Andreas, Jag, Mick och Sabrina..
Så fort jag fick upp lite fart på cykeln, hoppat lite och slagit i fotknölen i ramen kändes allt mycket bättre. Sjukt hur mycket bättre jag mår på en millisekund bara av att röra lite på kroppen. Vi cyklade på vad man i Svea Rike skulle kalla stenrös, men som man på Isla Ometepe kallar väg så långt vi orkade och sen vände vi och gjorde samma sak åt andra hållet. Mycket givande.
Extremt utmanande cykel-"väg"
Efter ett par timmar hittade vi ett ställe mitt i ingenstanns som hade dammat upp en källa med cenote-klart vatten. Genomsvettiga hoppade vi lyckliga i och inte ens ösregnet som kom strax därefter kunde hindra flödet av min nyfunna energi.
-Up your's planet eeeeeeaaaaarth!!!!! ..skulle jag kanske aldrig ha skrikit där i djungeln, för Moder Jord skickade ännu en av sina missiler mot mig. Myggstim! Nu kanske det ligger till så att ni på grund av att jag precis myntade ordet myggstim, aldrig har hört det. Men så fort ni ser ett myggstim kommer ni veta att ordet passar som handen i hansken på det gråsvarta molnet av insekter som vaknar till liv i djungeln efter ett skyfall. Vi fick cykla hem till hotelet med glasögon utan att öppna munnen.
På grund av regnet är detta den enda bilden jag tog på lagunerna/Jocke.
Kommentarer
Postat av: Ylva
hahha härligt, skönt med cykeltur!
Postat av: Linus
Later som du har det kanon =) Haha!
Postat av: Anonym
hej!
varma och enormt snöiga kramar nu är det kristall klarar nätter med tusen stjärnor på universums himmel och det snöar nu ikväll igen skall ta en promenad sent med Carro som är hemma för att bar njuta av det vackra, månen som kyser binder alla oss människor samman på moder jord tänker på dig när jag tittar på månen.
Monica C F
Trackback
