Nils reseblogg

Ända sedan jag var liten har jag alltid varit såkallat morgonpigg. När solen gick upp vaknade jag och när Mor och Far ropade att frullen var färdig, hade jag oftast redan hunnit bygga en borg och placerat ut passande dinosaurier som vakter på strateigaska platser ifall playmobil skulle anfalla medan frullen inmundigades.
 
Nu nitton år senare är det faktiskt tro det eller ej samma visa, skildnaden ligger bara i att när jag vaknade som fyraåring gick jag från REM-sömn till fullt ADHD-mode innan vänstra ögat som tydligen alltid är lite, liiiite långsammare hade öppnat sig. Nuförtiden är jag likjämt uppe, det tar bara lite mer tid innan hjärnan resettat och börjar tugga igång igen.

Första morgonen i lägenheten som pyromandansarna styrt upp vaknade jag trots invigningsgalejet dagen innan runt åtta. När jag säger vaknade menar jag att min kropp satte sig upp, kliade sig i håret och tänkte:

-"öööööööh.. måste.. kissa... aaah"

När den utfört mission numero uno med utmärkta rekomendationer, det gäller att äta upp manligheten och inse att sitta ner är att föredra då John Blunds salt fortfarande ligger som frosten på en spökisputtekula över hornhinnan, är det dags för dagens första stora val:

-"öööööh.. varm.. öö.. å hungrig... ööööööö.. äta eller öppna fönstret.. öööö.. ö..

10 minuter fyllda av kalsongkliande och grubbel ståendes mitt emellan fönstret och kylen passerar snabbt.

-"öööööööö"

10 till.

-"Ööö varm.. å hungrig.. mest varm..öööö... fönstret först."



Så min kropp gick helt enkelt fram till fönstret som är av typen, "lyft av haspen och skjut till sidan", och följer instruktionerna som nämns i typ-namnet.
Fönstret glider upp, frisk luft kommer in, fönstret svajar, min hjärna börjar komma ikapp, fönstret tar med sig ramen och sockeln och hela maskineriet och ramlar två vånigar ner på en stubbe.
Hjärnan som restartas för dagen i precis samma ögonblick som stubbe möter fönsterglas klämmer på rekordtidig tid för en ny dag ur sig ett svagt: fail.. samtidigt som John Blund gojset försvinner så sakterliga från hornhinnan och resterna från stubbe möter fönster-skådespelet blir klarare och klarare.

Videoblogg oredigerad rakt ur kameran och in på utuben..


 
Detta är ingen rekonstruktion, vi är precis så trötta som vi ser ut..