Nils reseblogg

En fördel med att jobba mycket är att det underlättar sparandet automatiskt. Jag har helt enkelt inte tid att spendera några pengar. Och när man som Jack uttryckte det; spenderar mer tid i arbetskängorna än i hemmet behöver man inte direkt jätte mycket finkläder heller för den delen. Arbetskläder på och saken är biff.
Nackdelen är bara den att man heller inte hinner inhandla förnödenheter som tex pollenmedicin, jag har varit en nasal zombie sen början på april, eller än värre astma-medicin. Min kollega Ted har ca 50-50 procents chans att trilla av pinn varje dag. Men men, va gör man inte för att tjäna pengar.

En annan sak som jag skjutit på länge nu är ett besök hos frisören.

Så häromdagen när thai-Conny(chefen) i tillfällig sinnesförvirring lät oss gå från jobbet halv sex, skyndade jag mig till frisörsalongen. Pling plång! Ringde dörrklockan när mina kängor steg in genom glasdörren och samtidigt insåg att det troligtvis inte finns någon mer onaturlig miljö för ett par smutsiga motorsågskängor i hela världen.

Jag hade inte haft tid att byta om och i mina orangea arbetsbyxor med en stark arom av fyllig skog och en uns kedjeolja tillsammans med min nerkodade t-shirt och nofro'et (afrikanskt fro=afro / nordiskt fro=nofro) i fluffigt givakt och med sågspån från minst fyra olika trädarter i sig var kulturkrocken med de andra kunderna Pelle, Lasse och Carl-Christian som var inne på molekylbepruning av sina redan näst intill 100procentiga och moderiktiga James Dean frisyrer, uppenbarare än den obetvistade sexuella spänningen mellan Ariel och krabban i den lilla sjöjungfrun.

Nu hade jag befunnit mig i lokalen i minst tre sekunder och även frisörskorna tittade upp och gjorde den traditionella;
-He..WAAAH!.. .j.. Typ som när man tittar ner i en barnvagn och förväntar sig en sockersöt liten ängel men istället inser att den varelse som stirrar tillbaka på en från barnvagnens inre mer påminner om en nyfödd kinesisk nakenhund.
-öööh jaha, ööö du vill raka av det där eller?.. hoppet om att inte behöva lägga ner fyra timmar hundraprocentigt fokus på att försöka bepruna skatboet till något som ändå inte skulle likna en frisyr verkade inte tilltala den unga oerfarne flickan närmast mig särskilt mycke.

Som tur var kom klev min favoritfrisör (Inte för att hon klippt mig fler än en gång utan för att hon är friskidåkare och trevlig) fram från kulisserna och förkunnade att det där går att ordna. Tyvärr inte idag dock.. Så jag ser fortfarande ut som en blandning av Frodo, Birk Borkasson och Agda 89år nypermanentad.

Jag vet, jag är nu förlorad. Jag har tagit en bild på mig själv i spegeln. För att visa min frisyr. Kalla mig BlondinNille eller BloggNils. Jag förtjänar det. Godnatt.