Nils reseblogg

Det bästa med att resa är när man helt plötsligt inser att ögonblicket, stunden, just precis nu, är helt fantastikt. Ibland upplever man så mycket nytt och får så många helt främmande intryck på så kort tid att man helt enkelt inte hinner proccesera allt. Men så vips! kommer hjärnan ikapp som vid 10:36 idag.

Wtf! Jag står upp till mina totalt odugliga vårtor på bröstet i kallt vatten. I en kolmörk grotta. Ett par hundra meter från markytan. Enbart iklädd badshorts och ett stearinljus till enda hjälp att navigera. Framför mig har jag ett luciatåg med liknande ljusoch bakom likaså. Det är ungefär 20 cm friluft över huvudet innan lager och åter lager av stalaktiter och gud vet vad tar över. Svårt att se med enbart ett litet ljus till hjälp.
FAN VA COOLT! Hur i hela fridens namn hamnade jag här. SWoooosch och plötsligt som om jag bläddrat igenom ett fotoalbum ser jag de senaste dagarnas fläng och bokningar passera, hjärnan har kommit ikapp och jag njuter.


Har ingen undervattenskamera men fick denna bilden av en kanadensiska som hade med en. Luciatåg i Semuc Champey..

Det är inte varje lördag man klättrar flera hundra meter ner in i moderjord. Dessutom känndes allt riktigt osäkert och gött. Hade detta vart hemma i Svea Rike hade man fått gå en treveckorskurs i grottblabla. Haft på sig minst av allt en hjälm och mest av allt kanske den galna iden med en ficklampa.
I Guatemala NOT! och det är lika med WIN!

Istället får man lita på den femtonåriga pojken som ger en värdefulla tips som till exempel.
..-If you fall here you die. Jaha, då får jag väl försöka låta bli helt enkelt.
Eller..
..-This ladder is old, and the rope youre holding is not good. När man klättrat fyra meter rakt upp i ett vattenfall med stenblock under, på en rostig hemmasvettsad balk till stege och fortfarande har fyra meter kvar till nästa klipphylla. Jaha.. hmm.. vad vill du jag ska göra då?.. Lika bra att fortsätta antar jag.. Ja det gör jag nog då.

UNDERBART! Säger jag.