Nils reseblogg

Nar det galler mig blir det alltid lite FAIL!'s sa fort jag lamnar landet, eller hemmet, rattare sagt.

Som tur var har det an sa lange inte vart nagon fara. Att det forsta som hander ar att planet till Frankfurt blev forsenat en timma gjorde ju inte mig med min femton timmars langa mellanlandning i det fortjusande landet i soder, Tyskland, ett smack.
Men det kanns ju anda lite segt for de andra passagerarna som enbart for att det rakade hamna pa mitt flyg blir jinxade med vantetider och missade connectingflights.

En bild man får vänja sig vid när man är i min närhet..

Min forsta kontakt pa resan an sa lange hette Chathrine och hon satt och bet naglarna ner till nagelbanden hela flyget ner pa grund av det som skulle bli en lugn och fin timmas vantetid innan nasta flyg till Rom och Karleken som hon inte traffat pa manader, blev till nio minuters superstress letande efter ratt gate pa en av Europas storsta flygplatser.

Allt bara for att jag satt pa samma plan. Stackare.

For ovrigt har jag slagit ner min puls till 2 slag i minuten, kla de om du kan Gunde Svan(Han hade tydligen en vilopuls pa 32 slag per minut nar han var pa topp), for att fa tiden att ga fortare. Forst tvingade Mamma ivag mig tva timmar for tidigt.

-Men mamma det ar lu...
-TRAFIKSTOCKNINGAR!!!!!! AAAAAAH! AK NU!!!!
-Men planet gar ju inte forsen imor...
-NUUUUUU!!!!
-ok.

Fick gomma mig pa rummet ett dygn men kom i alla fall till Landvetter tre, som blev fyra, timmar innan avgang. Sen tva timmar flyg och en underbar natt pa en bank i ett gomt skrymsle i terminal 2, Tom Hanks style. Har nastan last halva pocketen Hundraaringen pa en dag. (Bra bok, rekomenderas)

Wireless internet kostar 8euro i timman och duktig backpacker som jag ar vagrar jag betala det och kan darfor inte ladda upp nagra bilder. Far bli i Mehiko istallet!

Nu ska jag lasa ett par kapitell till och kanske eventuellt, ata pa Gyllene Masen en gang till innan avfard klockan 12.25.

Ses i Amerikat.

Stay Black.