Nils reseblogg

Efter två tiotimmarsdagar i backen med sonder, transivers, lavinspadar, svinkalla tår och en väldans massa grävande kan jag sammanfatta mina lavinkunskaper såhär; Ge F* i att hamna i en lavin.

Har man riktigt mycket tur överlever man 20minuter helt begravd av en lavin. Har man otur överlever man inte sju.
Idag då vi sprang runt som galningar i lost boys valley och letade gömda transievers(gps sändare) och sondade(lång pinne man sticker ner i snön för att känna efter kroppar) för glatta livet hade vi en snitt tid att hitta fram på tre-fyra minuter. Så långt gick det bra. Att gräva fram en sont nedstucken en och en halv meter tog dock nästan åtta minuter. FAIL! Killen är en isbit.
Och då var det ändå fin snö, löst sprutad, rakt från himlen ner på moderjord. Inte stora packade block som det skulle ha vart i "the round out zone" av en riktigt lavin.

Undvik att hamna under en lavin helt enkelt.




Efter att jag (den gröna transivern) letat signal, grävde Simon the dansk upp en lycklig överlevare i form av en bit plast..



Instruktör-James snackar om konvexa backar, lutningsgrader och snömassor. Alla meningar sluta givetvis på det mest Kanadensiska sättet möjligt med ett ey..
-So this slope is Konvex ey.. -That way would be the best ey.. -Crusty icelayer here ey... Osv.


Motivationen att flytta tre-fyra kubik snö tre meter åt sidan för att nå botten av en stålpinne försvinner lätt fram emot eftermiddagen.


Jag och Sigge studerar lager..


Lite mer än två och en halv meter var det där vi grävde. Inte var dag det är det hemma.

Kursen var faktiskt mycket lärorik och det känns bra att vi nu i alla fall har testat all vår uttrustning inför kommande expeditioner. Det negativa med kursen var att jag trots tredubbla underställ frös så mycket så jag drog på mig en förkylning. Därför ska jag nu bädda ner mig med Te och South Park sova tills jag inte vill sova mer. Godnatt.