Nils reseblogg

Precis som alltid då man befinner sig på resande fot ensam, tar det inte lång tid innan man inte är just det. Ensam alltså.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt delade jag övernattnings-bänkläger med en mycket sprallig/aggressiv, pratglad och rasistisk nittonårig whitetrash-tjej från vischan någonstans i östra Kanada som både påstod att hon inte hatade “niggers” så länge det inte tog hennes jobb eller våldtog och att hon inte under några omständigheter var rasist, inte fördomsfull heller för den delen. (-nähä, svarade jag.. då vet jag det.. Vilken tur..)

Efter de första tre minuterna hade jag redan insett att jag troligtvis inte skulle ha någon tid alls över för att försöka få en subway-smega att levitera ner från snabbmatskedjan på våning två, men då jag var femte minut fick vakta Hannahs grejer då hon gick ut och kedjerökte för att komma tillbaka med en stark arom av kolkraftverk hoppades jag att jag kunde lita på henne och bad henne i utbyte att vakta mina grejer, medan jag kröp på mina bara knän upp för rulltrappan till subway för att få i mig lite livselixir i form av en footlong teriyaki-smega med tillhörande sockerkick i vätskeform.


Från mina två fotöljer som agerade hotelsäng-substitut han jag se "ett par" flyg komma och gå under mina 26h underbart actionspeckade timmar.

Att jag för första gången kommer ihåg ett namn som i vanliga fall brukar ta mig längre än det skulle ta för Forrest Gump att lära sig två hundra komman efter pi, är enbart för att hon efter näst intill 10 timmars konstant tjötande om allt mellan himmel och jord medan jag sedan länge gett upp hoppet om att ens klämma in ett ja eller nej, gav mig sin facebook och sa:

-You like, must like, add me on like fäääjzbook!

-Totaly..svarade jag medan jag fortsatte hinta med ipoden i handen att jag ville lyssna på lite musik och kanske till och med sova en gnutta. ..-Awsome..


Vårt bänk-hostel mitt i natten..


..och en mycket pigg Nils.

Det är väldigt lätt att göra narr, eller bli arg, eller.., jag vet inte reagera kraftigt kanske, på en nittonårig highschool avhoppare med åsikter om en väldig massa saker som hon hade både extremt lite kunskaper om och än mindre erfarenheter av. Jag gjorde ingetdera, jag njöt av föreställningen och sköt in ett litet mothugg här och där när jag kände att brasan började kallna.

I början försökte jag givetvis diskutera, speciellt hennes helt sjuka idéer om människor med ursprung från Afrika, men då hon i en annan konversation helt spontant kläckte ur sig frågan:

-What animal does Beef come from?!?!?

..kände jag att vi inte riktigt var på samma nivå, att vi nog aldrig heller skulle hamna där och gav upp.

Mycket intressant kväll, annat kan jag inte säga och tiden gick bra mycket fortare än då jag satt för mig själv och kollade på klockan. Hade det inte vart för de två kopparna kaffe hon prompt skulle ha klockan tre på natten som höll både henne, mig och alla de andra flygplatsövernattarna vakna hade det faktiskt vart riktigt roligt hela tiden. Till slut fick jag låtsas somna då hon var ute på en av sina kolkraftsinhaleringar för att slippa höra henne.

Jag är tacksam för sällskapet men jag vet inte om det blir någon fortsatt fäääjzbook-kontakt.