Nils reseblogg

Så var man där igen, på en flygplats med så många timmar till godo att jag om jag hade en finskakurs på ljudbok skulle kunna lära mig finska så väl att jag utan problem hade beställt tre björkrisrapp i en Helsinki-bastu utan att någon skulle ens misstänka att jag inte var Soumi minst sju generationer tillbaka.

Men eftersom jag inte har en finskakurs på ljudbok tillbringar jag istället tiden med ett par filmer på laptoppen, en mellanbra Håkan Nesser roman och nässprej.


Några Swedish fishes hade inte suttit fel just nu..

Trots att ett svart hål med enorm dragningskraft har öppnats i mitt inre med risk för både bänkarna i närheten och den äldre damen som sitter och virkar här intill, har jag nässprej som enda livsmedel.

Någon riktigt klyftig flygplatsarkitekt har nämligen placerat alla restauranger på våning två dit man inte kan ta sig med baggage. Detta i kombination med en hel massa anti-terrorist-skyltar angående påföljderna av att lämna sitt bagage “unattended” har förvandlat den inbjudande subwayskylten med tillhörande arom till ett Saurons öga som lyser mig elakt rakt in i själen från sin hök-öga position på våning tvås balkong. ONDSKA!

Om det är någonting jag har gott om så är det i och för sig tid. Ska lägga ner en timma eller två lite senare på att försöka köra en “Mathilda” (ni vet tjejen i Roal Dahls bok som kan förflytta saker med viljekraft) på en footlong teriyaki-macka. Vem vet, kanske har den redan börjat sväva och bete sig däruppe.

Anledningen till att jag infann mig på Calgarys flygplats med tjugosex timmar till godo är inte att jag verkligen, VERKLIGEN gillar att vara ute i god tid. Nej. Men då kollektivtrafiken från Fernie är lika med en greyhoundbuss som avgår mitt i natten för en kostnad av elva guldtackor och med en medelhastighet på 16km/h nappade jag utan tvekan på ett erbjudande att åka med herr Luddes (en av Fernie-svennarnas) far och syster som passande nog skulle köra sin mycket rymliga och komfortabla hyr-SUV hit idag. Att åka dyr taxi till en dyr buss som tog mig till en annan dyr taxi som troligtvis skulle lämnat mig här tre minuter efter flygets avgång vägde inte upp att åka lyxbil dörr till dörr trots dygnet på flygplatsen.


Jag (som ser ut som om jag kvällen innan ätit tolv bitar morotskaka vilket är 100%sant) och min två Calgary-privatchaufförer.

Dessutom fick jag tillsammans med Far och Syster Ludvig uppleva en portion vietnameskäk och ett par timmar i den mycket, mycket fula, tråkiga och gråa staden Calgary som jag definitivt inte rekommenderar någon att stanna längre än de behöver i.

Nu ska jag återgå till mitt mentala försök att få en subway-smega att sväva ner till mig och mitt svarta hål.

Vi ses i Sverige!