Nils reseblogg

Idag vaknade jag för ungefär trettonde dagen irad snörförkyld. Min förrädartrupp till imunförsvar håller tvåveckorskräftskiva för alla förkylningsbakterier som kände för att svänga förbi och ännu har ingen tröttnat på fiestan. 
Lite får jag kanske skylla mig själv då jag till förra helgen började må lite bättre och tolkade det som ett jakande svar från kroppen till finsittning, dans och studentfest. Kul kväll var det men söndagen hade alla andningsorgan ännu en gång tjärat igen. Så efter att först missat andra veckan av min egen nollning, missade jag nu ännu en veckas umgänge. Jag har visserligen varit i skolan och fått lite social kontakt, men missat minst ett par volleybollmatcher, krogkvällar och framför allt en veckas kitesurfing då det blåst mer eller mindre var dag.

Då mina vänner hemma antingen jobbar och tjänar pengar, eller springer från jobbet så fort klockan ringt ut för en eftermiddags kitesurfande, har mina vänner här nere hängt, fikat, spelat volleyboll och lärt känna varandra mer.

Jag har huskurerat med vitlök, saltvatten, blodgrape och överdosering av C-vitamin tillsammans med det kanske svåraste av allt, att ta det lugnt.



Det kunde ha vart rena njutningen att sitta i solen och plinka med en kaffe. Men eftersom jag visste att alla mina vänner som bäst förfestade inför en kväll med lekar och dans, svor jag sjörövar rim falskt till bakgrundsplinkandet och förbannade världens längsta förkylning.