Nils reseblogg

Eftersom jag nu "embracear" livet på landet så tänkte jag att jag får se till att lägga i högväxeln i ansträngningen att bonda med mina grannnar. Vad kan vara lantligare och mer stereotypt på-landet-häng än sitta i fönstret och tajma in ett gå till brevlådan-mission exakt då grannen gör det för att väl där, 20m från ytterdörren, kunna utbyta ett: Fint väder vi har idag - Ja, mycket bättre än igår.. medan man vant och naturligt sätter ena benet på staketet och helt enkelt bara mår som en pärla utav den underbara gemytliga gransämjestämning man precis har bidragit till genom sitt knivskarpa uppmärksammande av rådande väderförhållanden.

Del 1: Bonda med hästarna.

11:04 - Som vanligt då jag ska sätta mig med en bok i solen försöker jag först hälsa på hästarna. Som vanligt då jag försöker hälsa på hästarna lägger de öronen bakåt och visar tänderna. Jag försöker då förklara för dem att det beteendet passar bättre för vakthundar än hästar, men de lyssnar inte. Jag går som vanligt in och hämtar tre morötter som jag visar för dem. Då försvinner dobbermanlooken direkt och de kommer fram och myser lite medan jag klappar dem till ljudet av morotsknaprande. 11 sekunder senare är morötterna borta och vi är tillbaka på vakthunds-inbrottstjyvs förhållandet.

 

Jag ger upp.

Del 2: Bonda med hästtjejerna.

Man kanske skulle tro att detta är en enkel match för en så charmant ung man som jag. Icke.

11:34 - En hästtjej är ute och promenerar med en häst i koppel och passerar mig. Jag som länge har velat komma in i hästhänget här för att eventuellt så småningom krigsmålad få rida i full gallopp över en äng och skrika-YIIIIIIIHAAAA! för att få det avbockat på "2do b4 die - listan" tänker att nu har jag min chans.

-Hej! Jag ler glatt och lägger ner min bok i knäet för att visa att det hade vart trevligt att prata lite.

-hej. Ett färglöst hej tillsammans med en vag antydan till att öka farten för att passera mig lite fortare för att slippa prata.

Jag inser att om det ska bli någon konversation och så småningom krigsmålad galopp är det upp till mig att prata igen. Eftersom de fyra hästarna i hagen har förföljt hästtjejen och hennes kopplade häst hela varvet runt hagen fast på sin sida stängslet påpekar jag det.

-Ser att de följer efter dig hela flocken.. får jag ur mig och inbjuder till ett svar som skulle skulle kunna bli ett skämt om att hon är hästarnas drottning som har alla hästar i världens vilja under kontroll, eller kanske i alla fall att hon luktar hästmat. Men det svarade hon inte. Istället:

-ja.

Sen var hon redan tio steg bort.

 

Jag ger upp.

Del 3: Bonda med pensionärsgrannen som arbetar med hästarna.

12:22 Jag hör gruset rulla när pensionärsgrannen som bor på ena sidan om mitt torp och arbetar på andra, kommer gående. Jag ser ännu en gång upp från min bok för att söka kontakt. Precis brevid mig har han ännu inte sett upp så jag slänger ur mig ett:

-God dag!

..i vilket fall.

Han tittar snabbt upp, besviken över utbölingen ska envisas med att vara trevlig när han bara vill gå grusgången förbi utan att behöva prata med någon, allra minst utbölingar med konstig dialekt.

-hej.

Sen är han borta igen och jag återgår till min bok.

Fem minuter senare kommer han gående tillbaka med en trave brädor.

-Du har minsann ständigt att göra.. säger jag leende och försöker ännu en gång invitera till samtal.

Han kollar upp och svarar..

-ja.

-Nästan så man skäms när man sitter här och njuter med en bok.. fortsätter jag och vägrar sluta försöka nå målet: ett avslappnat grannhäng.

Han kollar ännu en gång upp på mig och svarar ännu en gång..

-ja.

 

Jag ger upp.