Nils reseblogg

Två mål satte jag upp för våren 2012.

Det första var att skriva mer här vilket jag faktiskt har lyckats med enligt facit. Även om det ibland har varit långt mellan uppdateringarna står jag femton veckor in på det nya året med tjugonio mer eller mindre intressanta inlägg som även om man inte kan tro det då jag fortfarande inte kan stava i alla fall måste ha utvecklat mitt skrivande mer än alternativet till att skriva just de timmarna hade gjort.

(Alternativet: Förvånas över hur värdelösa program det går på TV och hur ration mellan mitt eget sug efter fördumning alternativt min egen lathet förhindrar mig från att gå fram till TV'n med en isyxa för att utöva så kallad TV-vodoo mot dem som arbetar med inklippta skratt simultant som jag övar min förmåga att träffa specifika pixlar med välriktade isyxbackhandsvingar.)

Det andra målet var att precis som vanligt, bara för att, gå emot strömmen och anstränga mig till det yttersta för att gå upp i vikt. Någonting som alltid för alla delar av min kropp förutom bootyn (bandyröven värdig en kvinna vid namn LaFonda)  har varit ett problem. Jag minns stunder som när min gode vän Linus mor tog mig till sidan vid en femtioårsfest och frågade "..är allt verkligen okej med dig? Du ser så tanig ut.." Tack för det, ett komplex till som verkligen behövdes i åttan.

En mycket bra metabolism och anställning under thai-conny har aldrig gett mig chansen att faktiskt lägga på mig ett par kilo muskler extra för att ha någonting, förutom det under badbyxorna som givetvis aldrig ha's kalsonger under, att svänga med på beachen, eller rättare sagt på bohusläns klippor under sommarhalvåret.

Två månader orkade jag hålla på med gymmandet tre gånger i veckan innan verkligheten om hur tråkigt det är att lyfta tunga grejer inomhus med mentala femtonåringar i åldrarna 15-38, som utan undantag ALLTID är iförda linne, läderhud och som tuggar tuggummi med öppenmun, kom ifatt mig och jag sänkte mig själv till en mer sporadisk en gång i veckan -nivå.

Då har det gått bättre med thaiboxningen. Två gånger i veckan får jag för 1100kr i halvåret njuta av slag i ansiktet och sparkar i magen. Ett mycket förmånligt pris för så mycket nöje om jag får säga det själv, och sjukt bra träning inför ett liv i kommunpolitiken eller vad man nu blir som statsvetare.

Sen lite trädklättring, löpning och sist men inte minst "ett par" semlor gav tillslut ett resultat uppmätt till 78kg på påskafton.

Inte ända fram men ändå helt okej.

Ett tredje mål som alltid har legat och grott i mitt önsketänkande, och som fick lite av en skjuts fram till den översta delen av planpyramiden i och med boken "Warning!" av Niel Strauss är camp, hajk, vandringsdelen av mitt liv som inte riktigt infunnit sig än.

Jag har visserligen, tror jag i alla fall, lite mer skogsöverlevnadsskills än Nichole Richie, men det är en hårfin seger.

Övningen i överlevnad uppgår än så länge inte till mycket mer än att jag skrivit detta inlägg i min nyinköpta sovsäck, ..hemma i sängen, ..med både brasan och värmeelemntet på.

Test av min nya sovsäck, svettas som fan så jag antar att den klarade det.

Men det är alltid nått. Jag önskade mig även pengar för att gå en överlevnadskurs, i födelsedagspresent, men jag har nu omprioriterat och lägger istället de pengarna på sovsäck (inköpt i lördags), tält (beställdes på internet idag) och tid att studera en överlevnadsbok som jag fick av min underbara släkt.'

Ska googla lite vandringsleder och sen är det bara att traska iväg. Kanske inte låter som Bear Grills just nu men det ska faktiskt bli lite pirrigt att sova i skogen helt själv. Någon som vet hur sugna vildsvin är på att attackera sovande skogs-noobar såhär på vårkanten?

Tältet som jag beställde tidigare idag. Svinbilligt så det lär väl braka ihop rätt snart, men så länge jag har fått vänja mig lite så kanske jag vågar sova utan sen.

Hade vart kul att låtsas vara Into the Wild men skriva ner en händelse/tanke varje timma istället för varje dag. Live-feed med mobilt bredband rakt ut på bloggen en gång i timman om senaste nytt i dungen bredvid kyrkan i Ljungbyholm. Mycket visa saker kan och kommer uppstå i en sådan extrem och utsatt situation. Får jag slut på batterier kan jag dessutom bara kila ner till Ica och köpa nya.