Nils reseblogg

Allt förutom meningen: "allt är relativt" är relativt lärde vi oss på filosofilektionerna i höstas medan vi inte förstod någonting utan som Per Bauhn uttryckte det mer var; "förvirrade på en högre nivå".
Det jag vill komma till är att jag är stolt över hur mycket jag har pluggat på sistone, men också till att det i jämförelse med min kära sambo Sandra åstadkommer fortfarande är ingenting.

Jag brukar ställa klockan på kvart över tidigt. Jag har märkt att det jag inte får gjort eller i alla fall inte hinner börja på innan lunch med största sannolikhet aldrig blir gjort. Men om jag hade räknat med att få känna mig lite duktig över att plugga i ottan kommer alltid Sandra och visar hur relativt duktig jag inte är.

-Gomorgon! säger hon och ler, när hon två minuter över nio kommer hem från ett gympass. -Jag var uppe tidigt imorse och gjorde en hemuppgift men efter två timmar blev det för mycket så jag körde en sväng på gymmet för att få ordning på tankarna.

Din jävel.. tänker jag och känner mig värdelös med jag svarar precis som vanligt.. -aah ok, nästa gång hänger jag med. Inte.

Att hennes studier också känns mer riktiga än mina då de består av tjocka buntar med viktiga siffror istället för böcker och prinsar och prinsessor gör att jag förlorar ännu lite mer av den där fina känslan av att jag faktiskt gör någonting vettigt med min söndagsmorgon, när jag egentligen bara läser böcker.

Strunt samma.

Än så länge har jag plöjt ”A Man Melting” av Craig Cliff, sträckläst ”The Vanishing Act” av Mette Jakobsen, halvintresserat studerat texter av Alice Pung och Peter Skrzynecki och riktigt ointresserat funderat över hur flummiga och egentligen intetsägande David Malouf’s dikter är för mig. Parallellt med alla dessa författare har jag rakt emot vad de mänskliga rättigheterna står för, utsatts för ren och skär tortyr av Saddam Husseins lärjunge Emily Bronte’s bok ”Wuthering Heights”, eller som den heter på svenska: ”Svindlande höjder”. Men mer om den strax.

”A Man Melting” är en novellsamling med kortare berättelser på temat evolution och meningen med livet. Det gör att om man bara läser baksidan känns den tyngre än vad den egentligen är. För om evolution och meningen med livet i vanliga fall betyder tegelstensböcker så har denna med sina korta ofta humoristiska berättelser mer känslan av toalettlektyr. Ett par av dem är till och med så korta att de hinns med på ett metrosexuellt ”sitta ner och kissa”-besök. Författaren som är från Nya Zeeland har i flera år rest omkring i världen samtidigt som han arbetat med sina noveller och det gör att jag många gånger känner igen de situationer eller platser han beskriver.

Jag ger boken en 6.2/10 därför att den var lätt och underhållande, men inte mer eftersom den egentligen inte lämnade mig med någonting när den väl var slut.

”The Vanishing Act” fick mig faktiskt att njuta till fullo av mitt studerande. Hade aldrig om det inte var för skolan plockat upp en bok om en liten flicka på en ö bebodd av sammanlagt inklusive henne själv fyra personer, en hund, ett par kaniner och ett minne av en bortkommen mamma. Men med det litet tragiska spåret bestående av den saknade mamman tillsammans med flickans egenutformade filosofier i pappa filosofens fotspår och ett barns tankar om livet, döden, kärleken och världen är det en mysig bok. Kan även vara för att jag samtidigt hade börjat på Wuthering Heights.

6.8 får den på grund av mysfaktorn och därför att jag lyckades läsa ut den på ett dygn.

Dikterna och texterna var mer eller mindre bara skit eller intetsägande så dem glömde jag, för att använda ett ord som återkommer mer än ofta här, DIRRR!

”Wuthering Heighs” som enligt min professor i kursen Great Books B är en av världens bästa böcker, kan vara lite av värdens sämsta bok enligt mig. Nej nu tar jag kanske i. Språket är trollbindande, säger de som förstår det. Jag själv som trodde att jag lärt mig engelska skrev sida upp och sida ner med ord för att slå upp vid senare tillfälle innan jag gav upp eftersom jag lika gärna kunde ha köpt mig ett svenskt exemplar av boken istället, då varannan rad mer eller mindre var grekiska för mig. Eller mer exakt skotska. Exempel från översta raderna på sida 104: ”We’s hae a Crahnr’s ’quest anah, at ahr folks. One on ’em’s a’most getten his finger cut off wi’hauding t’other froo’ sticking hisseln loike a cawlf.” Ja ni förstår, eller snarare jag hoppas ni förstår att jag inte förstår. Storverk eller great book spelar ingen roll. Den får 2/10 för att det dels tog 2/3 av boken innan jag förstod vad den handlade om och dels för att den bara var rörig och allmänt tråkig. Tog två veckor av plågsamt läsande.

Nu blir det till att börja med ”Madame Bovary”. Som ska vara klar på onsdag och sen skriva på mina egna dikter som även de är till på onsdag och sen en novell som enligt uppgiften ska vara ”1000 word long and as bad as possible” och inlämnad imorgon. När fan ska jag hinna surfa egentligen?