Nils reseblogg

BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!

Zlatans alarmklocka låter ungefär lika högt och skräckinjagande som jag föreställer mig att ett ”Fånge-på-flykt”-larm i Stalins Gulag gjorde, så jag reser mig skräckslagen upp och slår precis som vanligt de senaste veckorna, i huvudet i innertaket 40 centimeter ovanför mig i Campervagnen Glenns sovloft.

Alarmklockan fungerar fortfarande tänker jag och skakar drömmen om hur jag kastar den i havet för att se den bli söndersliten av en enorm vithaj ur huvudet. Min svettiga kropp och mitt aningen klibbiga ansikte tävlar i ofräsch-het och jag klättrar ner ur loftet medan jag kliar i mitt salta hår. Jag mer eller mindre ramlar ut ur det trånga utrymmet som är Glenns dörr då båda våra sängar är uppbäddade och stapplar bort mot surfklubbens offentliga toalett för att ”lobba en båge”. I dörren ser jag att ingen har städat den sedan kvällen innan då några ungdomar, som måste haft riktigt dåligt sikte på strålen, hade fest i närheten.

Min trötta hjärna ser tillbaka mot Glenn där mina flipflopps står prydligt parkerade och sen in på det fuktiga golvet inne i pissoaren. Faan..
Jag går tillbaka över parkeringen med vassa stenar för att slinka i mina fotsuleskydd..

Detta var alltså förra veckan.

Idag vaknade jag av solen i ansiktet i ett perfekt tempererat rum. Jag rullade två varv i dubbelsängen bara för att jag kunde och tappade troligtvis ut några av de typ tio dunkuddar sängen var försedd med. Det spelade dock ingen roll då golvet var ungefär så långt ifrån det pissindränkta toagolvet från förra veckans uppvaknande det kunde vara och när jag reser mig upp känner jag den mjuka heltäckningsmattan mot mina bara fötter.

Istället för att gå över en grusad parkering går jag längs en hall med fina tavlor till min egen privata toalett med dusch och badkar, slår på spotlightbelysningen och unnar till och med mig själv att metrosexuellt sitta ner för att ”morgonlobba”. Med en så ren toalett efter flera veckors surfklubbs pissoarer hade det varit ett brott att göra någonting annat.



Mina värdar denna vecka i Melbourne är Gina som jag träffade i Central America och hennes pojkvän Ben. De bor fiiiiint som snus i ett sex månader gammalt hus som de designat och mer eller mindre byggt själva ungefär 100m från stranden som man ser ut över från balkongen som de har byggt uppe på taket. Eftersom Gina aldrig har mottagning på sin mobil i detta hus hade jag föreställt mig ett ruckel ute på landet, eller i skogen och blev rätt chockad när jag insåg att min goda vän nog hade det rätt gott ställt ändå. I alla fall innan de la alla pengar på att bygga ett drömhus en gata ifrån stranden.

Gina och Bens hus som han har byggt från grunden!