Unsuitable for 2WD?!

Frukost lite utanför Crescent Head..
 
Från Crescent head finns det två vägar söderut. Den gamla vanliga hederliga vägen som är asfaltstäckt, har hastighetsbestämmelser fastställda på skyltar vid vägkanten och då och då leder dess användare förbi en rastplats med bänkar, toa och eventuellt till och med en Mack där man kan köpa bränsle och mat.
Sen finns den andra vägen som är mycket rakare..

-Undrar varför vägbeskrivningen säger en och en halv timma när det bara är tjugofem kilometer..? Zlatan klickar vidare på iPhonen och en hemsida med surfspots som har varit vår bästa vän sedan dag ett på roadtrippen.

”Jadu”, tänker jag för mig själv men även lite för Glenn som nervöst hostar ut lite mer avgaser och spinner lite med fläktremmen sådär mysigt som vi har lärt kan betyda allt ifrån ”Jag behöver mer kylarvatten” till ”nu skiter jag i allt och släpper reservdäcket i en korsning”. Vid vägalternativ nr2’s första skyllt inser jag och Zlatan, Silje sitter och ritar upp ett bil-bingo, varför. Zlatan och jag utbyter förväntansfulla blickar och ger Glenn lätta uppmuntrande klappar på instrumentpanelen. ”You can do it!
 
Till en början var det rätt bra väg..

På skylten som möter oss där genvägen genom naturreservatet mellan Crescent Head och Forster står det Unsuitable for 2WD.

-Ska vi försöka ändå? frågar jag Zlatan..
-Fråga mig en gång till..
-Ska vi..
-Ja, DIRR!

Jag skäms eftersom jag ens haft en tanke på något annat och funderar på hur gammal och tråkig jag har gått blivit medan jag slipar upp en fin och glänsande yta på Glenns underrede mot en eller jättemånga stenar och sen sköljer rent genom att köra full fart genom vad som visar sig vara ett av vägalternativ tvås många vattenhinder.
 



Även Silje är med nu och hejar tillsammans med Zlatan på mig till en härligt hetsande fart.

-Kom ihåg att vi är överförsäkrade, och inte ens behöver betala självrisk om någonting går sönder! Skriker Zlatan genom det öronbedövande dånet från grusvägens hålor och gupps påverkan på allt vi äger och har i bilen. –Allt utom TAAAAKET!!!  Skriker han vidare medan jag väjar för en gren som var ungefär en halvmeter från att slita bort hela mitt så kallade ”sovrum” i Glenns loft.

På Fraiser Island var vägarna visserligen tre gånger värre då de bestod av sand, något som Glenns smala små cykelhjul till däck aldrig hade klarat av, men å andra sidan körde vi då en fyrhjulsdriven offroadbil. Nu var vägen visserligen hård, stenhård bokstavligt talat då den till stor utsträckning bestod av sten-block/bumlingar men nu körde vi en Glenn vars främsta offroadegenskaper består i att han bär gasol ombord och därför förhoppningsvis exploderar ordentligt om han körs av vägen och in i ett träd. 
 


Efter en sisådär förtiofem minuter kom vi fram till ett sandtag. En sandstrand hade helt enkelt ätit sig upp igenom växligheten och tagit sig över vägen. Jag gissar på att vi, med riktigt mycket uppladdad fart, hade kommit tjugo meter. Ungefär en fjärdedel av sandstrandssträckan.. FAIL! Inte ens om vi silvertejpade gasolen där Glenns reservhjul (knappt) sitter fast, tände på och körde med jet-turbo hade vi klarat det hindret.

Så.. ..två timmar senare efter en hel dels backande, puttande och kopplingsslirande för att vända bilen på en enfilig väg ”unsuitable for 2WD” var vi tillbaka där vi fyra timmar tidigare hade startat och påbörjade körningen på vägalternativ nr1.



Vi fick en hel del fina vyer på den "tråkigare" vägen också..
 
Glenn ser ut över en strand i Port Macguire..

Kommentarer
Postat av: moster Ewa

det var spännande. Här pulsar vi i snö. Blir ni sugna?

Svar: Lite sugen är jag allt;)
Nils

2012-12-05 @ 08:48:16
Postat av: Nils

Börjar förbereda mig mentalt för kylan och ja.. Börjar se fram emot snön lite;)

2012-12-09 @ 02:10:27
URL: http://nilsjohansson.blogg.se
Postat av: christina

IKalmar är det snökaos klass 2 varning.

2012-12-11 @ 08:35:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0