Roadtrippin' to Byron bay
Förutom ett inbetalningskort värt prinsessan och halva kungariket fick vi även med en mycket välplacerad (reklam-)inbjudan till “The eXtreme Crews” introduktionsresa till Byron Bay. Everyone is going.. och så vidare. Det ville vi givetvis inte missa för någonting, så därför väntade vi in i sista minuten med att skriva upp oss och hoppades på att det skulle finnas platser kvar.
Det gjorde det inte.
I alla fall inte på tur nr1 som ”everyone was going” to.. Men som tur var fanns det en nr2 som gick av stapeln dagen efter, den var dessutom Jonatan som vi numera på grund av en vis likhet centralt i anletet har döpt om till Zlatan, och Sandra inbokade på. DEN! Skrev vi inte heller upp oss på. Dels för att vi är värdelösa på att ta tag i saker, och dels för att efter ha skänkt bort prinsessan och halva kungariket i skolavgift, sneglade riktigt ogillande på de 300$ dollares resan gick på.
Men precis som det alltid gör för människor som struntar i saker, löste det sig. Men tack vare någon annan. Anton, tysken som när han inte skrattar smittande i falsett eller pratar om surfing sover på vår soffa, erbjöd oss att hänga med till Byron Bay i hans vrålåk istället. -Extreme to the max.. sa vi och kände hur vi hade bräckt ”the eXtreme Crews” resa redan där.
Christian och vrålåket som vår privata chaufför Anton kör oss överallt i.
Mitt extremt coola nya kamera har extremt coola effekter, fish eye till exempel.
Så medan de andra kramade koalor på zoo på sin organiserade tripp, kramade vi oorganiserade, musten ur bräda efter bräda i varenda surfbutik mellan Surfers Paradise och Byron Bay. Dels för att jag ville köpa en och dels för att det verkar vara det Anton fördriver sina dagar med när det inte finns några vågor. Vi checkade in på samma hostel och köpte in oss på samma kvällsgrillning. Drack mer än alldeles för mycket billigt vin, vilket går vid ungefär ett glas och hade en riktigt trevlig helg ändå. Runt 180dollar billigare bara. Man får inte vara dum.
Dag ett i Byron och vi kikar ut över Australiens östligaste udde.
Två nackdelar var ju dock som sagt att vi missade zoo’et och sen att vi aldrig kom hem, eller rättare sagt fick vår chaufför att köra hem oss. Anton hade nämligen fått för sig att det skulle komma bra vågor senare på söndag eftermiddag, vilket betydde en extremt krävande heldagslektion i chillande för de två rastlösa unga svenska gossarna sittandes i bilen stirrandes genom regnet på vågorna och ibland säga coola surfsaker som gnarly, dude, extreme, to the max, osv. lite då och då dels för att inte ligga efter den andra gruppen i extremhet (inte exkrement, det är något helt annat) och dels för att det är what surfdudes do..
Söndagen spenderade vi antingen i bilen stirrandes på vågor eller i regnet utanför bilen stirrandes på vågor.
Men vi gjorde vårt bästa för at liva upp stämningen.
Det gjorde det inte.
I alla fall inte på tur nr1 som ”everyone was going” to.. Men som tur var fanns det en nr2 som gick av stapeln dagen efter, den var dessutom Jonatan som vi numera på grund av en vis likhet centralt i anletet har döpt om till Zlatan, och Sandra inbokade på. DEN! Skrev vi inte heller upp oss på. Dels för att vi är värdelösa på att ta tag i saker, och dels för att efter ha skänkt bort prinsessan och halva kungariket i skolavgift, sneglade riktigt ogillande på de 300$ dollares resan gick på.
Men precis som det alltid gör för människor som struntar i saker, löste det sig. Men tack vare någon annan. Anton, tysken som när han inte skrattar smittande i falsett eller pratar om surfing sover på vår soffa, erbjöd oss att hänga med till Byron Bay i hans vrålåk istället. -Extreme to the max.. sa vi och kände hur vi hade bräckt ”the eXtreme Crews” resa redan där.
Christian och vrålåket som vår privata chaufför Anton kör oss överallt i.
Mitt extremt coola nya kamera har extremt coola effekter, fish eye till exempel.
Så medan de andra kramade koalor på zoo på sin organiserade tripp, kramade vi oorganiserade, musten ur bräda efter bräda i varenda surfbutik mellan Surfers Paradise och Byron Bay. Dels för att jag ville köpa en och dels för att det verkar vara det Anton fördriver sina dagar med när det inte finns några vågor. Vi checkade in på samma hostel och köpte in oss på samma kvällsgrillning. Drack mer än alldeles för mycket billigt vin, vilket går vid ungefär ett glas och hade en riktigt trevlig helg ändå. Runt 180dollar billigare bara. Man får inte vara dum.
Dag ett i Byron och vi kikar ut över Australiens östligaste udde.
Två nackdelar var ju dock som sagt att vi missade zoo’et och sen att vi aldrig kom hem, eller rättare sagt fick vår chaufför att köra hem oss. Anton hade nämligen fått för sig att det skulle komma bra vågor senare på söndag eftermiddag, vilket betydde en extremt krävande heldagslektion i chillande för de två rastlösa unga svenska gossarna sittandes i bilen stirrandes genom regnet på vågorna och ibland säga coola surfsaker som gnarly, dude, extreme, to the max, osv. lite då och då dels för att inte ligga efter den andra gruppen i extremhet (inte exkrement, det är något helt annat) och dels för att det är what surfdudes do..
Söndagen spenderade vi antingen i bilen stirrandes på vågor eller i regnet utanför bilen stirrandes på vågor.
Men vi gjorde vårt bästa för at liva upp stämningen.
extremt..
Kommentarer
Trackback
