Nils reseblogg

-Har du kört mycket bil i vänstertrafik eller?
-Nja.. säger jag och menar egentligen; inte en enda gång i detta jordeliv.

Tre minuter senare sitter jag tillsammans med ALLA Brisbanes invånare inklämd i en rusningstrafik mer än värdig sitt namn och fipplar simultant med vindrutetorkarna som sitter där blinkersen ska sitta och växeln som måste kontrolleras med vänsterhanden, dvs. samma hand som om tillfälle/utmaning ges kastar en tennisboll max fem meter på ett mycket ovärdigt sätt och under inga omständigheter borde få ha kontrollen över något fordon, allra minst ett på över ett ton.

Efter att nästan ha klämt en tiopoängare, alltså nästan kört över en äldre dam, varit en hårsmån från att repa en sprillans ny eller i alla fall nytvättad BMW, och skapat lite panik då jag körde ut på felsida om en refug, lyckades jag, trots motarbetandet från vänstertrafiken och vänsterarmen, till slut nå motorvägen och fri lejd upp till Noosa. Det var dags att slappna av till den givna roadtrip låten som nu har tagit över titeln efter Lynyrd Skynyrds alla låtar för gott: ”Alla har en vän med en bil” och bara må.

Noosa (stal bilder från google). Bilden i mitten är där vi försökte surfa, fast vågorna var för små och blåste sönder. Hade inte tackat nej till en kitesurfsession dock, men då hade vi fått slänga ut barlast för att få plats i bilen. (Silje, kläder och eventuellt inredningen..)

Noosa är ett litet sömning semesterparadis med klarblått vatten och vackra vyer (Rakt översatt från ett reklamblad). Jag har aldrig varit i Florida men jag föreställer mig att de två har mycket gemensamt. Ett pensionärsparadis där maxpulsen en riktigt stökig lördagsnatt nära på når hundrasträcket då någon får full pott i kvällens bridgeparti.
Det låter kanske inte som något för mig. Men det är det verkligen, visserligen i max en dag eller två, det finns ju ändå vågsurfing att använda upp energin på. Tyvärr dock inte de dagarna vi bestämde oss för att besöka men ändå.

På vägen från Noosa åkte vi till en utkikspunkt som Mick-Mitch rekomenderade..

Det blev helt enkelt inte mycket mer än ännu ett halvdags-morgondopp, lite solsugande och sen för mig medan de andra två gick affärsgatan upp och ner, en tvåtimmarslur i skuggan under ett träd i en park. (Tack mor för det otroligt sövande boktipset Niceville, ungefär när var det jag gav dig uppfattningen att jag var intresserad av kvinnor på femtiotalets sociala liv med klänningar, bjudningar och skvaller? Ja, jag vet, det rasistiska arvet från slav-Mississippi är hemskt, men det gör ändå inte te-bjudningarna ens en aning mer intressanta.)

Tyvärr blåste det för mycket för en eftermiddags surf också så vi fick nog. Ett meningsutbyte över en flytt på trettiomil som jag älskar.

Silje: -Fy flate, bölgerna blåser bort igen.. (Har inget med flator att göra, de är bara könstiga i Nörge.)
Nils: - Kukars vrede..
Zlatan: -Ska vi dra till Byron Bay istället?
Silje och Nils: Ja.

Sagt och gjort, i skymningen samma dag rullade vi in i Bohem-Byron, parkerade bilen, smög in på ett hostel för att låna duschar och somnade förväntansfulla inför morgondagens surfalarm klockan 05:30.