Slaget om Guldkusten! Braveheartstyle!
Som jag föreställer mig ett slag i Braveheart fast bättre upplyst, så skulle jag vilja beskriva min första rugbymatch. Nu tar jag för givet att ni förstår att jag själv alltså inte spelade, då hade jag nämligen skrivit till er från en påse kött och benflisor då det hade vart resterna av min lekamen om jag hade gått fel på vägen till toan och av misstag hamnat på plan.
-GRAUP!!!
..då jätten från filmerna har mer gemensamt med spelarna i Rugby, än de har med övriga mänskligheten.
Matchen gick av stapeln på SKILLED Arena ca trettio minuter härifrån och var en landskamp mellan Australia Wallabe’s och Argentina Puma’s. Alla utbytesstudenter på hela guldkusten blev mer eller mindre ditsläpade av en Chilensk-Argentisk kille som menade på att:
-RYGBY IS MORE ART THAN A SPORT, ITS POETRY, ITS FUCKING AWSOME! I LOVE IT!!!
..med en konstant röst på ungefär 140decibel, vare sig man träffar honom och pratar om det I skolan eller innan match.
-So how many points was it for a touchdown again? Frågar jag snällt för att skapa konversation.
-WHAT THE FUCK; TOUCHDOWN!!!! THIS IS NOT FUCKING AMERICAN FOTBOLL!!! THAT’S NO ART! THIS IS RUGBY!!! ITS CALLED “A TRY”! GOOOOOOOOOOOOOOOOO PUMAS!!!!
-Its five points, and three for a kick.. hjälpte mig hans aningen lugnare vän som tydligen både gillade rugby och kunde prata normalt.
Överlag måste jag säga att det faktiskt var rätt kul att titta på och då kommer det från en kille som arbetade på Ullevi och sov igenom fotbollsmatch efter fotbollsmatch fyra år i rad. Att 130kiloskillar kan springa så fort är bara det ett mirakel, och att det överlever en så kallad ”böghög ” med tio killar ovanpå sig; (snabb matte.. hmm.. hmm..) alltså 1,3ton, oftare än sällan är fan helt sjukt.
Varenda fotbollsspelare som ligger och rullar efter en liten putt borde tvingas spela rugby en säsong för att skärpa till sig och sluta lipa.
Va kul med ruggby. Men du måste komma hem och hjälpa oss med magnolian.
