Nils reseblogg -

Ensamhetens knytnäve..

SMOCK! Ensamheten slog precis sin knytnäve rakt i ansiktet på mig och det imaginära näsblodet skvätter precis just i detta nu ner över min T-shirt. Troligtvis kommer den lika imaginära fläcken att bli en perfekt skalenlig karta av Australien eller möjligtvis ta formen av bokstäverna -HAHA! Varför nu mitt näsblod skulle tycka att min olycka är värd ett Nelson-i-Simpsons-skratt..

Medan jag alldeles nyss lyckades bränna alla mina blodpuddingsbitar på båda sidorna stod jag och funderade över hur länge sedan det var jag bodde helt själv. Åtta månader, varav nästan fem av dem var i ett delat rum med Mr. Bieber, och en annan stor del hemma hos mor och far. Lägg på inklämd trettio centimeter från en nyförälskat par i en campervagn och man borde tycka att det skulle kännas gött att komma tillbaka till lugna gamla torpet och ängslängder åt all håll med "private space". Icke!

Det känns som om mina brända blodpuddigsbitar inmundigade i ett torp utanför Ljungbyholm stirrandes in i luften någonstans mitt i mellan min nästipp och "så ska det låta" med ljudet avstängt och en podcast som soundtrack är den exakta motpolen till en fin stekt kängurustek i god vänners lag vid The Regents bbq-område efterföljt av en tennismatch eller ett dopp i poolen.

Ibland måste till och med jag få vara lite bitter. Förlåt. Här kommer sista tiden i Aus i bilder:

Sitter i framsätet på Glenn the Camperwagon och odlar skägg så att det knakar medan jag kollar ut på..

..en tjock gubbe som rippade waves och mådde som en prins.

Sista bilden på min bräda som jag skulle använda för att sälja den. Lurade dock på min gode vän Jack den istället så nästa gång jag är där lär den vara i samma skick och återköpbar.

Gina och jag kör en hederlig svensk fika i en regnig skog.

Mina dendrofiltendenser mådde som pärlor av guld.

Det syns tyvärr inte på bilden men det himlen pissadehårt den dagen och här var vi tvugna att gömma oss under en gran för att inte bli genomblöta.

En av chockerna när man kommer hem till vänner man träffat under backpackingresor är att de tydliugen har vanliga liv vid sidan av resandet. Och dessutom inte bara ett phett hus, utan en pheet bil.

Sista dagen i Melbourne tog jag en fika med brudarna. Inte mindre än sju stycken. Gina, Frida, Fridas kompis, Maren, Dominique, Eleonor och Amy.

Åkte till Perth och mötte upp med Yo-Jo, som jag träffade i Kanada.

Vi åkte från Perth till Rothnest Island.. Helt okej sista dag i Australien.

Det enda som var finare än naturen på Rottnest Island var hunken på stranden. SVINSNYGG!

Och här är alltså då råttorna som namnet Rott-nest kommer i från. Finns bara här i hela världen.

Yo-Jo arbetar som naturläkare och gjorde en så kallad Full-Body-Check-Up. Tydligen mår jag prima fina, har bra kvalite på mina muskelfibrer och min kroppsliga ålder är inte en dag över tjugoett. MEN! däremot så är tydligen mina blodceller lite orunda i kanterna här och var. Kan ha vart ett förkylningsvirus, eller ungefär 20 000 andra saker.