Nils reseblogg

Dagar flyter på fort och nu har nästan en vecka gått sedan jag lämnade ett regnigt novembersverige för ett aningen soligare Marocko. Marocko känns i det mesta som en rak motsats till Sverige. Varmt, bra vågsurfing, religiöst (just som jag skriver detta skriks det ut en bön från minareten 100m från campet) och så ojämställt det bara kan bli. 

 

Det är lite som att veta ingridienserna i fiskbullar att studera statsvetenskap på en surfresa. Man vill egentligen bara luta sig tillbaka och njuta av smaken av fisk och dill (givetvis ihopmosat med potatis desto mer det intar formen av barnmat desto bättre) eller i detta fallet sol och några av de bästa och längsta vågorna jag sett, men samtidigt påmins man hela tiden från den lilla men starka rösten som av hungern eller semesterkänslan, är tryckta långt back nedåt till vänster i hjärnans källarförråd, att de här bullarna är gjorda av fiskrens och fiskögon eller i detta landet får kvinnor bara gå i skolan i sex år medan killarna i minst nio. Detta eftersom föräldrar oftast inte vill att dottern ska lämna byn, som en surfshopsinnehavare, som han ansåg det, logiskt uttryckte det med ett axelryck.

 

Det kanske får bli en C-uppsats om jämställdhet i norra afrika. Eller kanske inte, mitt svaga psyke kanske inte klarar av de resultat som en sådan undersökning med största trolighet skulle framställa.

 

Det är skit helt enkelt. Själv har jag det dock svinbra då jag är en vit man från ett bra land och på det spåret kommer jag nu egostiskt att forsätta.

 

Med Anton, Henri, Albin, Kollin och Jens som sambos har det inte direkt blivit fokus på pluggandet.Vårt gemensama intresse för att surfa delar vi lika  mycket som vårt icke-intresse för att plugga då chanser till en bra waist-high högervåg mer eller mindre är konstant under dagens ljusa timmar. Faktiskt även då inte ens dagsljuset längre finns kvar.

 

 Så här kan det gå när man råkar stanna i vattnet lite för länge. Poff, det börjar bli mörkt. Poff igen, alla turister är borta. Poff poff poff, mörkt, inga taxibilar, många långa ögon efter oss nu ensama surferdudes fina brädor. VI fick helt enkelt börja traska de sex kilometer det var från surfspottet till byn. Efter lite försök med liftande stannade efter kanske en kilometer tillslut en taxi som lyckades klämma in sex killar, en chaufför och sex brädor för sista biten hem.