Nils reseblogg

Ett underbart lugn spred sig från höger pekfinger som precis tryckt på "bekräfta och betala" och vidare ut i hela handen. Från handen och vidare ut i hela kroppen. Klockan 19.30 den tjugonde oktober lyfter ett plan från landvetter-Frankfurt-Cancun, som JAG sitter på! WIN!

Nu har lyckan fyllt hela kroppen, sakta börjat sippra ut och ersatts av. -SHIT! Jag ska till en värdsdel på andra sidan jorden där ingen kan Engelska, helt själv. Hur faen fick jag den idén? Jag kommer dö.. Skit.

Blir väl i alla fall lite mjukstart i den amerikaniserade delen av Mexiko. Men typ djupaste El Salvador? Vad finns där? Jag återkommer med det.

86 dagar kvar.

Vissa skulle kanske kalla min och min käre vän Petters Öland-roots festivalupplevelse ett FAIL! De kanske syftar på att vi två unga utarbetade män inte lyckades hålla oss vakna längre än 23.59 en enda dag. Eller att vi kanske lyckades missa ALLA band. Eller att vi inte raggade upp ett enda festivalhångel. Eller att vi inte ens var dyngraka EN ENDA GÅNG! Dessa människor heter kanske Martin och Maggi.

Dem har fel. För efter vår lilla minisemester till Öland med tolv timmars god sömn var natt och minimalt intag av gift i ölform mådde vi båda som kungar. Vi hade kanske inte den roligaste helgen i livet och vi har inte några helt "sjuka minnen" från den där "Öland Rooooots totausen-änd-tänn!" Men så blir det ibland.


Men vissa ljusglimtar fanns det ändå. Som när vi vaknade på lördag morgon av ljudet från båtsirenen längst fram på Noaks Ark där den seglade på syndafloden som brakade loss rakt ner över stackars Öland. Fem minuter tog det innan det hela tältplatsen hade förvandlats från en camping till sjön Vänern. Ytterligare fem innan skrovet på vårt tält började läcka in och vi var tvunga att bygga ett lutande torn av våra väskor och ägodelar på den lilla bit av tältgolvet som vi hade slagit upp på en stubbe och därför hölls över vattennivån.

Grannen A.V hade mer än 10cm på djupaste stället..

Låter kanske inte som en ljusglimt kanske. Och det var det verkligen inte heller. Humöret på hela festivalen var lägre än markfrigången på tax. Så även i vårt tält.

-KUKFITTA!(bra och jämnställd svordom, bör användas i omvänd ordning varannan gång för minimal diskriminering) REGNHELVETTE!
-ALLT ÄR PISSBLÖTT!
-JAG PALLAR INTE MER!
-Asså det suger att säga det men jag är fett sugen på att bara lämna den här skiten!
-Vet!
-Vi drar då?
-Ah lika väl det kommer inte sluta regna försen imorgon..

-Vi ska inte elda lite tspritindränkta kottar i primusköket då?
-Jo de hinner vi med!

Petter har gått från grav depression till ren och skär lycka!

 

Tjugosex kottar, en halv flaska tsprit, ett rökfyllt tält och minst tre brutna eldnings/camping-lagar senare var humöret åter på topp. Alla planer på att överge festivalen var som bortblåsta och vi var redå för ännu en kväll med.. . ..tidig sängång.

Om en Afghansk man eller kvinna på flykt från förtryck, förföljelse och eventuell tortyr hade fått reda på att människor i Sverige betalade pengar och lade sina enda två semesterdagar på att tillfälligt bo i ett flyktingläger med allt som det hör till; vattenbrist/översvämmning, ut-torkning/överkonsumtion av gift i vårt fall öl i Somalias fall kat. För att inte tala om all lera, stank och långfingriga grannar som tycker att ditt primuskök hade passat mycket bättre framför deras, hade han/hon trott att vi var hjärndöda eller i alla fall att hjärnan hade frusit ihop på de där kalla galna nordborna.


Sen finns de vissa som kanske skulle försöka sig på att påstå att det finns en massa skildnader på en festival och ett flyktingläger; musiken till exempel. Fail! Jag har aldrig under två Hultsfred, en Arvika och nu Öland roots lyckats se ett enda band. (Jag misstänker att det är en myt att det ens finns band på Sveriges festivaler) Man missar alltid all bra musik som man innan festivalen påstod sig bara måste se och efter festivalen läser i Metro om den var bra eller inte och sen berättar som om det vore ens egna recention.

Jag skulle till och med kunna tänka mig att folk på ett flyktingläger är renare än dreadlock-rastafari-Kalle från Karlskoga som gnider in benen upp till knäna i lera för att få in den där rätta festivalstämmningen. Ingen afghansk mor skulle någonsin låta sin son visa sig så smuttsig och med så mycket tovor i håret utanför tältet.

Rasta-Basta!

Igår var det 100dagar kvar till 20e oktober. Datumet då jag för två år sedan lämnade Sverige för Asien och datumet då jag i år planerar att lämna Svea Rike igen. Jag började räkna ner när det var etthundrasjuttioåtta dagar kvar och nu är det bara nittionio. Som tur är har jag inte ärft min fars miniräknar-hjärnhalva och säger därför att hälften har gått. WIN!

Som vanligt går det här med att planera lite sisådär. Därför satte jag mig ner häromdagen och skrev en "2do b4 Go!-lista" (To do before go-lista.)

1. Bestämma vart f-n i världen jag ska åka.

2. Köpa en flygbiljett dit.

3. Vaccinera mig mot lokala (köns-)sjukdommar.

4. Köpa en liten kamera och en liten laptop.

5. Super-spurt-spara när det börjar närma sig.

Första punkten kan tyckas vara lätt. Men det är faktiskt den som är svårast. Jorden är tydligen rätt stor och förutom Grenå/Danmark där jag en gång som fjortonåring blev stenad av arga danskar är jag sugen på att åka överallt. ÖVERALLT är stort.
Men som tur är löste det sig precis som timbuk sjunger utan att jag behövde lyfta ett finger. En polare och hans käraste är just nu i Central-Amerika och skrev "-öh CA är Phett du borde lätt åka hit!" Så var saken avgjort.

Någonting har jag i alla fall lärt mig av förra resans tvåhundraförtiosju FAIL! Denna gången tänkte jag börja i ena änden och arbeta mig söderut istället för att köra en resrutt som korsar sig själv åt alla håll fem gånger om som sist. Så Mexico it is! Söder om det finns Belize - Guatemala - Honduras - El Salvador - Nicaragua - Costa Rica och Panama. INgen aning vilka jag hinner med och inte men några av dem ska jag lyckas ta mig till i alla fall. Sen får vi se hur mycket tid som gått, hur mycket pengar jag har kvar och hur sugen mina kära ben är på åka snowboard. För om det blir den lilla kontinenten Syd-Amerika eller om det blir de lilla Landet Kanada efter det
återstår att se när tiden är inne.

Vet någon något phett man borde göra/se/ eller undvika i Central-Amerika så skriv. Jag har nämligen ingen aning.

Såja, en punkt avklarad!

-Såå.. ..en fråga?
-mm?

-om en riktigt snygg tjej..
-ja?
-ja?
-jaa?

-..sätter på en kille med en strap-on, är det då gay eller inte?
-Wtf!
-DUDE!!!!
-Om strap-onen är formad som en penis innebär det att det är två penisar i samlaget samt att främmande manligt sexuellt organ befinner sig inom en-meters regeln som till exempel räddar den dåliga sortens trekant från att vara bi. Men om strap-onen däremot är formad som en gurka eller banan har det inget som helst att göra med man-man sex utan är bara en fetisch.


Total tystnad.

..