Nils reseblogg

För två sommrar sedan åkte jag och mina goda vänner Petrus Galli och Martin Muerte ner till varberg och apelviken för att gå en tredagars kitesurfkurs. För dem ledde detta till ett frosseri i kiteutrustning, en massa surfande på havet och ännu mer surfande på smhi's vädertjänst sökande efter dagar då vinden blåste tillräckligt mycket och åt rätt håll.

För mig ledde det inte till någonting. Försen nu! Precis innan förra månadslönen som jag i förhand hade bestämt skulle vara starskottet på sparande hann jag inhandla en kite, en kitebräda, en sele och en våtdräckt. I söndags blev det premiär.

Petrus Galli hjälpte instruerade mig hur utrustningen skulle riggas, hur man får upp draken och hur man ska stå.
-Så här?
-Ja, så loopar du draken för att få upp kraft.
-Så hä...ää...äää....ää..r??? Kastvindarna förvrängde min förvånade och aningen nervösa röst.

Jag sköt iväg som ett skott på första försöket och lyckades köra minst en 30-40m innan jag i min lycka började gå över på steg två, se snygg ut, alldeles för tidigt. En sekunds tvekan och smack blir man än en gång påmind om hur hårt vatten kan vara.
Men överlag gick det faktiskt riktigt bra, lyckades åka åt båda hållen och allt. Men! Ingen historia om någonting jag gör utan ett stort phett; FAIL!

Den här gången bestod Fail!en av att jag i en krasch tappade kontrollen över draken och störtade den rätt i en sten. Stenen uppskattade inte det och rev ett långt och smärtsamt ärr tvärs igenom draken. Flashbacksen från vinterns snowboard-möter-sten-och-spricker-andra-dagen var mycket överväldigande och jag måste erkänna att jag grät en skvätt.

-Neeeej!, det är bara det att jag fått saltvatten i ögat.. OKEJ!

Död.

Fick helt enkelt ägna mig åt fotande istället..

 

 

 

 

 

 

 

 

Korv med bröd till lunch, brännan ska det jobbas mer på.

 

Ännu en lön på ingång. Betala hyran, lägga undan lite till mat(öl) och andra nyttigheter (longboard, skateboard eller kitematerial), och sen resterande pengar rakt in på kontot som är döpt till äventyr! Känns citat coola-killen i snowroller; "riktigt, Riiiiktigt nice!"

Det bästa är att i samma takt som äventyrskontot växer så försvinner dagarna på min nedräkning fortare än pollen på en maskros i stormen Gudrun. Började räkna någon gång runt 185dagar kvar och vips! idag står det 147 dagar kvar. Eller rättare sagt det står - livet börjar igen; 147dagar kvar -.

Häromdagen var en stor dag. Det hade dock ingenting med hår på snoppen att göra. Det kommer väl så småningom det också men än sålänge, ingenting. Schnyft. Saken var bara den att jag inte han mer än att logga in på blogg.se och skriva en rubrik innan jag insåg att klockan hade förflyttats sig en timma utan att jag hade märkt något där jag låg och njöt av gammal rock på youtube. Så medan jag satt ovetande på bussen måste någon rödskäggig bonnlurk tagit över där jag lämnade. Därav - orustsnopphumorn. Så kan det gå.

Det som egentligen gjorde dagen till en bättre dag än den innan var att jag nu officiellt har fört över pengar till reskontot och börjat spara. WIN!

171 dagar tills livet börjar igen..