Chill på torpet..
Efter att ha gett kroglivet i Kalmar och den svenska senhösten ungefär tolv chanser för mycket har jag och min gode vän Christian bestämt oss för att barrikera oss i torpet hela helgen. Elda brasa (bara det är en aktivitet mer värd än Kalmars fjortisklubb Palace fem gånger om), plugga, äta en massa onyttigt och äntligen ta tag i våra ansökningar till utbytestudentprogram till nästa höst.
Visserligen behöver vi bara öppna dörren för att kliva rakt in i en värld som utan att någon skulle annat något annat, skulle kunna påstås vara djupaste Ryssland. En värld där biege kan kallas färglatt och allt annat är i gråskala.
Jag tänkte mig dock att försöka ta mig till ett land där det antingen är varmt, gött och förhoppningsvis surf. Eller en värld där det är kallt, vitt och med en snowboardpark.
I vilket fall måste det kluras ut hur en sådan ansöka går till, ett mission som den svenska byråkratin gjort svårare än det är att hålla bitterheten borta i slutet av november.
Efter att ha försökt och misslyckats med att luska ut något matnyttigt ur informationen på internet besökte vi två olika expeditioner som båda rekomenderade varandra för svaren på våra frågor, samt skickat tre mail som även de rekomenderade till varandra eller till någon annan har jag nu skickat iväg ännu ett mail och ger upp för denna veckan. FAIL! och varför ska det alltid vara så förbaskat svårt att utse någon som är intresserad att styra i sådana här saker. Då kan han/hon lära sig skiten och förmedla den till oss studenter. Istället har vi tre olika kontor som inte kan eller vet ett smack.
Jag är absolut inte bitter, för nu ska det snart eldas igen. Ska bara åka och köpa 3 kubikmeter ved först.
-Då blir det ju så Martin Timell..
Min gode värd här i Ljungbyholm har inte tummen mitt i handen. Om en liknelse med två tummar per hand skulle ge en bild av en superhändig människa så passar det bättre. Som till exempel som när han stod här utanför och sågade, vilket givetvis lockade till sig uppmärksamheten från en som satt inne och pluggade då han mycket hellre hade stått i solen och just sågat..
Sterinljusen fick vikariera innan Tony gick lös på teglet i skorstenen.
-Vad skapas idag då?
-Tjena Nils, Joserru gör ett tak till sonens lägenhet. Han mumlar nått om 1,5mm hit och 2,5mm dit.
-Tjena Nils, Joserru gör ett tak till sonens lägenhet. Han mumlar nått om 1,5mm hit och 2,5mm dit.
-Shit, det verkar vara ett ganska nogrannt jobb.
-Ja, annars blir det ju så Martin Timell..
Själv har jag alltid sett Martin Timell som någon det skulle kunna vara en bild på om man skulle få för sig att slå upp händig på wikipedia. Men efter min första tid i Ljungbyhom så skulle jag stämma wiki om de inte bytte ut den mot Tony.
Sterinljusen fick vikariera innan Tony gick lös på teglet i skorstenen.
Som när jag frågade om vi inte skulle kunna ta en titt på min braskamin. Den har tydligen inte använts på många år berättade Tony, han att han misstänkte att det var stopp i den. Spelar ingen roll sa jag i det ljumna augusti -jag behöver ingen kamin. Men så kom frosten och med den den torptillhörande iskylan som ett decimetertjockt täcke över golvet.
Jag frågade alltså om vi skulle kunna ta en titt på den så att jag skulle kunna börja elda lite. Sagt och gjort. Efter att med hjälp av ficklampor och ett järnspett som han fäst en lång vajer i lyckades vi sluta oss till att det var ett ganska tjockt stopp av murbruk och fågelbo någonstannns i skorstenen i axelhöjd nere i källaren.
-Så då gör vi så attt vi borrar ur här och tar bort ett par tegelstenar och fixar det.. Sa Tony.
Jag som förutom trädfällning har en praktisk erfarenhet som sträcker sig till en svarvad ljusstake i treans träslöjd trodde inte att man bara kunde borra upp skorstenar hur som helst skrattade åt Tonys skämt, inte kan man bara borra upp tegelstenar mitt i en skorsten sådär? eller? Det kunde man tydligen för jag fick sluta skratta fort då Tony satte borr storlek större mot skorstenen och började borra. Jag tänkte mig ett jättejenga och såg framför mig hur vi begravdes under ett par ton skorstenstegel.
Trettio minuter senare var stoppet i skorstenen borta och efter sotarns besök idag är den godkänd att eldas i. Mysstämningen kommer vara maximal här i vinter med braskamin, måste nu bara skaffa en isbjörnsfäll att ligga och gotta mig framför kaminen på.
VG-WIN!
Jag har gått och blivit nörd.
Efter att precis lagom coolt lagt mig på ett G på första tentan förstörde jag allt med att kamma hem 17/20 på andra och därmed hamna på ett VG. Jag kommer visserligen troligtvis aldrig få till det med någon av det andra könet igen och måste snarast skaffa de vanliga glasflaskegenskaperna nördar har; falskbottenglasögon och flaskhalsaxlar. Men det var det värt. FAN VA GÖTT! för att säga det rakt ut.
Motiveringen som kom med insikten om att högre betyg var det enda som gav förtur till uttlandstudier nästa höst kunde inte ha varit mer riktad till mig och fungerade prima fina.
Nu gäller det bara att kamma hem ett liknande betyg på nästa tenta och så känns det nästan som jag mer eller mindre redan är någonstanns på andra sidan jorden.
WIN!
Film: Beautiful love. Ännu en film av Petter Svienberg
Petter Svienbierg gör det igen. I sin nya film "Beautiful love" skildrar han människan och dess funderingar över det inre i samspel med sina egna funderingar över en värld i kris. Symboliken är näst intill uppenbar men fortfarande knivskarp då hjärnan symboliserar det vackra och estetiska medan fordonet, farten och den svarta asfalten som Sveinbierg själv hade uttryck det, grov och rak på sak som han är, "mosar sönder den" är en tydligt uppmålad bild av uppluckringen som i detta nu vårt moderna samhälles moral får utstå.
En liten dikt såhär i tentaveckans anda.
Jag hade precis börjat få upp självförtroendet över att det kanske fanns en chans att tentan skulle gå vägen och kände att det givetvis skulle firas med en kopp kaffe i goda vänners lag. Dålig ide. De goda vännerna bestod av Adam a.k.a. "Lexikon" och Christian a.k.a. "tvivlaren. De lyckades med att i kombination spy upp ny info jag inte hade någon koll på alls och få mig tvivla på allt jag redan trodde att jag visste.
Efter tjugo minuter gav jag upp och lät de två diskutera med varandra medan jag utnyttjade magkänslan och skrev ett litet poem: (Vill tillägga att jag inte är självmordsbenägen, det var bara känslan just då som bäst kunde beskrivas såhär. Jag är egentligen glad)
Tack och adjö
dags att dö.
Det var en kul tid,
men nu har jag hamnat på glid.
För mycket filosofi,
hjärnan sa stopp.
Nu står jag på en bro,
hopp..
Tack och adjö,
dags att dö.
Det var en kul tid,
men nu har jag hamnat på glid.
För mycket filosofi,
hjärnan sa stopp.
Nu står jag på en bro,
hopp..
