Nils reseblogg

..och jag jobbar vidare på att bonda med mina grannar.

- YIIHAAAAAA! Skrek jag rakt ut och bestämde mig på plats för att införskaffa en likadan banjo som killen från Texas gick lös på, på scenen framför oss. Av någon underlig eller kanske snarare underbar anledning hamnade nämligen jag, mina två kusiner Malin och Lisa, samt Malins sambo Suzana bakom en cowboyhat i publiken på en proppah westerspelning.
Vi dansade och svettades och skrek YIIHAA! som om vi aldrig hade gjort något annat och det var inte för inte som wannabecowboysen i form av växjöbönner blev lite avundsjuka på hur väl speciellt Lisa kunde stampa sin fot i takt. En sporrförsedd läderboot på det och saloonstämningen hade varit fullkomlig.

Två favoritpeakar under spelningen var först och främst när sångaren skrek:
- So I’ve heard you have a Swedish band called Rednex, FUCK THEM! THEY SUCK!!! This is how you do it! Innan han lät sina fingrar nå runt 350bpm på banjon.
Och när han lite senare mellan två låtar pratade om någonting rörande Gud. Då skrek jag istället:
– GOD is DEAD!! Då skrattade han högt, nickade och spelade bara nästa sång istället.


Efter att ha tyckt riktigt synd om mig själv hela veckan då jag lidit av grav sjukdom i form av nästäppa, var det en underbar känsla när jag på torsdagen återigen började bli kapabel att andas och insåg att jag faktiskt skulle få komma iväg till gänget i Växjö.

Suzana och Malin hade bjudit in mig och Lisa som bor i Kungälv till en hel-helg och förutom westernstampande han vi med sjukt god mat, kaffe i solen vid Växjö-sjön och ungefär alla låtar på Beatles rockband.  Mycket trevligt och nästa gång är det er tur att komma förbi torpet. Tackar!

Nu ska jag sätta mig på förstebron med min frulle och njuta av:

Jag vet att det egentligen går rakt emot världens naturliga gång men inte ett enda rapporterat fall av SARS i Danmark möjliggjorde äntligen en av mina planerade weekends. Oddsen på det var givetvis skyhöga och inte fören jag klev av tåget på Köpenhamns station gick det upp för mig att ingen hade fått influensa, tåget hade inte blivit inställt och Öresundbron hade inte blivit påkörd av en vodkafull rysk kapten med rodret till en oljetanker som stöd i fylledimman och på så sätt hindrat all tågtrafik Sverige-Danmark. Det andra som gick upp för mig var att.. -Shit va många söta danskor som strosar runt på Köbenhavns station.

 

Simon i morgonrock i köket på lördagsmorgon. I taket bakom lampan skymtar discokulan som är en del av det utbyggda festvardagsrummet.

Efter att ha mött upp och kramat om Simon the dansk, som jag nu när jag kollade upp det insåg att jag inte träffat sedan i maj, åkte vi tillbaka till kollektivet där han bor. Eftersom vi lärde känna varandra i Kanada och bara har setts en gång sedan dess; då jag var på en maskerad som han och hans kompisar hade anordnat på en båt då jag aldrig han se hans lägenhet var det med stor förtjusning och med munnen aningen på glänt jag klev in i kollektivet han bor i som kallas Magic Mama.
Förutom de två killar och två tjejer han delar lägenheten med verkar det mer eller mindre alltid vara minst ett par kompisar, kompisar till kompisar eller bara vanliga couchsurfers som gästar och kraschar i vardagsrummet som lämpligt nog har soffor som består av tre madrasser var och nattetid sprids ut och förvandlas till 5-6 sovplatser utöver de 5 sängar som de har i sin "sovsal" där de permanent boende sover. Överhuvudtaget är kollektivet om än mycket hippie så underbart uppdelat med en sovsal och ett loft, ett kontor där alla kan jobba/plugga, ett stort kök med ungefär en miljon hyllor och två kylar varav den ena enbart är för öl (anledningen till att jag älskar Danmark) och ett vardagsrum inrett med ett tjugotal lavalampor, lasershowmaskiner, projektor med filmduk, rökmaskin och annat smått och gott som tillsammans med att det alltid sitter minst fem pers där och dricker öl på helgerna gör krogen mer eller mindre överflödig.

 

Först var det tydligen bara festrum i vardagsrummet men när de insåg att man hela tiden måste besöka toan för att tömma och ölkylen i köket för att fylla på igen växte inredningen från vardagsrummet även ut dit i form av en enorm neonlampa på toa och ett par röda strålkastare riktade på en roterande enorm discokula i köket. 
underbart helt enkelt.

Simon the dansk och hans älskade rökmaskin..

Andra hörnet av Magic Mama's vardagsrum. Givetvis är jag som vanligt sjukt dålig på att fota, men ni fattar grejen. De små svarta lådorna på listen i mitten skickar alla ut någon slags laser, neonljus eller liknande och när rummet är rökfyllt är det så nära ett sensationwhite ett vardagsrum överhuvdtaget kan befinna sig.

Förutom en mycket kort pubrunda blev det alltså mest häng hemma hos Magic Mama kvällstid och även om jag är helt oförmögen att ta in det danska språket måste jag säga att jag är många gånger bättre på att ta in den danska kulturen. Det vill säga Øl i gröna flaskor.

Kira och Simon hemma hos Kira som inte bor i kollektivet utan på en båt.

lördagen hade vi bestämt att vi skulle tillbringa på Köpenhamns klättergym som vi givetvis cyklade typ 1,5mil till i sibirienfrostvindar som solen på den blå himlen inte hade en chans att mota bort, bara för att komma dit och se hela gymmet nedplockat inför nästa helgs nordiska mästerskap.

 

-Sorry guys, sa britten bakom disken.. -I guess you just have to sit in the sun and drink beer then..

 

Efter att ha cyklat ännu ett par miljoner mil som konstigt nog inte alls underlättades av kolhydratuppladdningen kvällen innan tog vi honom på orden och slog oss efter ännu en rundtur i Köpenhamn ner på en bänk i solen i Christiania och drack ett par öl. Det var första gången jag var i Christiania och det var inte riktigt som jag trott måste jag säga. Kändes mest slitet och pundigt överallt utom på torget eller vad man nu kan kalla det där vi satt. Visserligen rökte nog 80% av alla där på också men stämningen var i alla fall inte -knivmördarknarkarcirkel-stämningen som man skymtade kring eldade oljefat, om man tittade in mellan husen utanför det vanliga turiststråket.

 

Efter att ha cyklat "en stund" kom vi fram till:

 

Lördagskvällen hade vi ännu en liten minifest hemma hos Simon tillsammans med två av hans rumskamrater och några av deras vänner samt Simons tjej Kira. Sjukt trevligt och jag känner verkligen hur min själ mår bra av att träffa nya människor och se nya platser. Sjukt go helg och nu överlever jag förhoppningsvis en vecka till i Kalmar innan det är dags för ännu en weekend, denna gång i Växjö. Ses där!

 

Måste förresten lägga till en liten hälsning här till Simons mamma som tydligen tittade in här ibland då vi var i Kanada då det var enda sättet att få info om sin son och sedan blev kvar och ännu läser då och då. Kul att du gillart'!

Jag har alltid trott att det var lite av en myt att det alltid regnar på västkusten men sedan jag bytte sida måste jag faktiskt erkänna att det är sant. Det känns som om det nästan alltid är sol här, och jag ska verkligen se till att försöka utnyttja det så mycket som möjligt denna våren. Vi började med en grillsöndag förra veckan.

Det blev inget Jönköping, istället blev det karatefylla och utlopp för mer än hälsosamt ihopsparat spring i benen. Det blev inget Malmö, istället blev det gästande i radio. Riktigt roligt och jag ska snarast ta tag i att få starta ett eget program. Här kommer Podcasten från förra fredagens radio-Gaga med Magnus och Jocke gästade av Mig och Christian.

Torsdagen för fjorton dagar sedan var det bara en tenta och 24h mellan mig och lyckan. Jag hade nämligen planerat in en streak med inte mindre än fyra helger på rad utan Kalmar, Harrys och Rednex. Inget ont om Kalmars uteliv, eller föresten jo. Jag citerar en klasskamrat som skrev följande på klassens facebooksida. ”Ibland funderar jag på att gå ut i Kalmar, då lägger jag mig ner på golvet tills det går över.”

Först skulle jag hälsa på Ida i Jönköping, sen Joel i Malmö, Simon the dansk i Köpenhamn och till sist hänga med mina kusiner i Växjö. När Ida ringde upp torsdag kväll och lät som en femtioårig gubbe med rökhosta på grund av en förkylning blev första borta-helgen en FAIL.
När Joel även han, ringde upp och berättade att influensan tagit även honom var depressionen nära. Min kära Kalmarvän Christian tog nog illa upp när jag besvarade hans, -Vi får väl hänga och hitta på nått annat skoj då.., med ett gråtfyllt och mycket, MYCKET moget -uuuuuuuaaaah.. snyft..

Jag bestämde där och då att inte ens om en plötslig SARS-epidemi bryter ut och sprids över hela Danmark kommer det kunna hindra mig från att hälsa på Simon i helgen. Och nu kanske jag jinxar det, men det verkar inte finnas varken SARS eller en influensa mellan oss just nu. Imorgon klockan 13:00 går tåget.