Nils reseblogg

Runt 02.30 natten mellan fredag och lördag stod jag och Linus i tvättstugan och hängde tvätt. Det är det sköna med att bo i stan, man kan tvätta och gå på krogen samtidigt. I vanlig ordning hade jag givetvis sett till att inte förbereda någonting inför resan fören i sista sekund.  Därför blev det fredagkvällstvättning och mitt-i-natten tvätthängning. Tåget går ju inte fören klockan 13.30 ändå, tänkte jag. Packa kan jag göra sen..

Problemet var bara det att jag tänkte så ända fram till klockan 13:00 då jag insåg att jag hade tittat en timma fel på klockan och nu låg lika mycket efter i packtid. Jag förvandlades från mitt-i-natten tvätthängningsbakis till stress-Nils på noll komma nollfem sekunder och lyckades med hjälp av Linslus packa, duscha (Obs, just duscha klarade jag utan Linslus) och ta mig till centralen med en snowboard-tail klämd i dörren till godo. Tåget hade rullade innan jag hade tagit av väskan från axeln om man säger så.

 

Tåget tog mig till Helsingborg där jag hade en timma över tills Bollnäs-Mora gänget skulle plocka upp mig med minibuss. Han med en fika med Sven-min-vän som emigrerat söderut för det varma vädret eller skola, vem vet. Mycket trevligt var det i alla fall och kopparna kaffe vi han med sabbade min mage precis lagom till att det var dags att hoppa på bussen.  Det var riktigt kul att träffa Norr-Jocke (nu vet jag att han är från Bollnäs, men man kan inte byta bloggnamn hursomhelst) igen. Hann med en öl med honom i somras men innan dess var det Vang Vieng i december.. tvåtusen.. öh.. åtta.  Sjukt vad tiden går.

 

Förutom Norr-Jocke var det tre av hans barndomsvänner från Bollnäs och två tjejer från Mora som han, och tydligen jag med fast jag inte kommer ihåg det;), också hade träffat i Vang Vieng. Jocke började köra och jag tog över vid tolvtiden i Tyskland. Fem timmar spiiiiikrak autobahn mitt i natten med exakt tretton mötande bilar och som bäst en och annan rastplats som varians i vyn var, tro det eller ej, inte så givande och hade det inte vart för sex-sju redbull och min nye vän Johan som höll mig sällskap hade jag med största sannolik haft sju lik på mitt samvete just nu. Nästa gång ska jag skippa mitt-i-nattentvättning och öl dagen innan jag ska köra bil tvärs igenom Europa. Note to self.

Runt tio på söndag morgon efter tre timmar sömn, har aldrig mått bättre..

Vi överlevde i alla fall mitt körpass och då Johan tog över klockan fem kan jag ha vart den absolut sämsta hålla-vaken partner någon någonsin kan ha haft. När jag började prata osammanhängande om flygande vägskyltar sa Johan att det var okej om jag tog mig en liten lur och innan han avslutat meningen sov jag redan. Med tanke på att jag druckit sex redbull måste jag ha vart rätt trött för att ens kunna stänga ögonen.

 

Under söndagen turades jag, Johan och Norr-Jocke om att köra och tiden fördrevs med MIG och allmän bonding. 30h tillsammans i en bil och vips kan man allt om varandra och har fått sex nya vänner. Tillslut kom vi fram till Italien och firade det med en äkta Italiensk pizza. Aaaaooom!

 

Aaoooom!

Har åkt bil i 29 timmar, åkt snowboard och umgåts med Bollnäsboys och dalkullor. Skrattat, ramlat, gråtit, skrattat och om igen. Men det orkar jag inte berätta mer om för snart ska det upp och åkas igen. Puss!

Om cirka tre timmar ska jag ner till stan och ta tåget till helsingborg. Där ska Norr-Jocke och hans gang plocka upp mig med minibuss och sen ska vi köra hela vägen ner till Alagna i Italien och åka skidor och bräda i en vecka. WUNDERBAAAR! Det är precis sånt här som räddar januari från att vara den mest värdelösa månaden på hela året.

Det enda som är mindre kul är att jag fortfarande inte har packat och nu börjar få liiite bråttom. Får väl ta mig samman och göra det nu.. snart.. facebook lite först.. sen.. Packa.. Vi ses om en vecka!

För det första vill jag tacka min käre vän Aids-Johan för nattens visdomsord. Ingen av oss har aids, i alla fall vad vi vet. Men någon gång för runt fyra år sedan vid kvart över tre på sticky fingers en lördagmorgon började vi ändå kalla varandra Aids-Nils och Aids-Johan. Tack.

Hela denna veckan har jag varit på något av det manligaste en man/kvinna kan vara på. Motorsågskurs. Vi har vart i skogen, vart smutsiga, luktat olja och kåda. Men framför allt har vi sågat med jättevassa högljuda motorsågar.

Det var mannen, myten och legenden Svante från dalarna som höll i kursen. Ingen är mer man än Svante. Dalkarl med det grövsta dalmålet jag någonsin hört, röker pipa, bär då han inte har hjälm en läderhatt, och ibland på krogen läderskjorta, frodig mustasch och sen har han vart världsmästare i motorsågning tre gånger. TRE GÅNGER! De du.

Saken är den att ibland när man jobbar med det jag gör så stöter man på en och annan surgubbe som inte har åkt längre från gårn än till ica och tillbaka sen han va "uppe i fjollträsk för att gå på traktorpulling 89e". Bonniga halvrasister och homofober som säger kärringa om frugan och brännavin om mäsk. Insöade jävlar helt enkelt. Det jag vill komma till är att all manlig kontakt är noll komma noll och lika med bögigt.

Svante står en mil över det här. Han är så mycket heterosexuell man att han heeeela tiden tar på folk. Till exempel när vi var på kurs senast och hade teori. Vi satte oss runt ett bord för att lära oss om sågtekniker.(Bara det liksom..) En kille som heter Jesper satt brevid Svante och hade under hela kursen Svantes arm på sin axel. I fyra timmar.
Så är det hela tiden. Tänk er en kärleksfilm där killen ska lära tjejen hur man slår i minigolf.. Typ så.. Fast med 1984års världsmästare i motorsågning istället för den stilige football-killen och en trettio år yngre trädklättrare som inte ens var född 1984a istället för den före-detta mobbade tjejen som precis skaffat sig silikonbröst och tajta byxor och nu är up-and-coming inom College hierarkin.

-Hur tänktä du nuuuuu då??

Meningar Svante säger ofta; (Obs! måste läsas på grovt dalmål)

-Hur tänktä du nudåååå? När jag efter tre timmars genomgång ändå glömmer hur det ska gå till och gör tvärt om.

-Ingen koo på isen.. Betyder väl egentligen "Ingen Fara", men går tydligen att klämma in i alla meningar ändå.

-Ja, vad vet jaaag... När man säger emot. Han vet allt!

 

I vilket fall klarade båda jag och Ted kursen och har nu ABCD-motorsågskörkort. Vi får fälla nära starkström och vi får fälla stormfälld skog. WIN!

Snoret rinner, det är något som man sällan återvinner, men alltför ofta missminner!

Förjävla artistisk känsla Nils Johansson. Keep it goin'!

Blev ett riktigt lyckat bönemöte och man kan gott säga att lägenheten inte längre är odöpt. Inte oskuld heller för den delen. Man skulle nästan kunna säga att lägenheten blev sexuellt utnyttjad. Alla elva snoppar och minst två snippor (om det inte är nyckelpigor) som några lustigkurrar ritade på vår whiteboard i köket vittnar om detta.

En bild säger mer än tusen ord så tre bilder borde då alltså säga mer än tretusen ord..

Tranbärsjuice och jordgubbar passar svinbra ihop!

 

Ska man orka hålla igång fram till.. öh.. tolv.. måste man vila då och då!

 

 

En dansande Mackipack med den här minen tyder på tre saker. Bålen är stark och slut. Och festen är lyckad! Egentligen fyra nu när jag tänker efter..  Mackipack kommer få sova på är också rätt uppenbart.=)

Idag när jag som vanligt tog spårvagnen hem från jobbet slog jag mig ner i sätet mitt emot en man i trettiofemårsåldern. Eftersom min kära mor har lärt mig att..

-Har du de varma kläderna på dig inne blir det kallt när du går ut!!!.. ..Städa!.. ..NU!..

..slängde jag av mig handskarna, knäppte upp jackan och tog av mig mössan. Det tog sammanlagt runt elva sekunder. I vanliga fall så är detta kanske inte något man tar tiden på eller ens tänker på.

Men då jag kollade upp insåg jag att alla kanske inte ser ett uppknäppning av en jacka som något simpelt.

Mannen mitt emot mig såg på mig som om vad jag just gjort vad trolleri. Sen lyfte han sakta en skakande handsk-klädd hand från sitt knä. Han förde den sakta, jäääääättesakta, emot den andra handsk-klädda handen. Hela tiden var han 125% mer fokuserad än en hjärnkirurg med en skalpell i hjärnan på den sista "överlevande" forskaren från ett tidigare under dagen nerbrunnet labb där man precis innan branden funnit botemedlet på aids.

Handen nådde tillslut den andra handen och klämde försiktigt om handskens pekfinger samtidigt som en svettpärla formades på hans blanka panna. Påminde mig lite om inne i valvet- scenen i oceans eleven. Han tog i och handsken började glida av. Han släppte inte focus för en sekund men såg lite lycklig ut över hur bra Mission: "Av Med Hanskarna" än så länge hade fortskridigt. Men han firade för tidigt,  handsken fastnade lite i tummen och killen så ut som om han skulle börja gråta. Men han gav allt och med en sista adrenalinkick fick han av den svarta tyghandsken och lade den sakta, jäääääättesakta, bredvid sig och ladda om för att nu ge sig på den andra.

Vi hade nu åkt fyra hållplatser och jag kom på mig själv med att ha suttit med öppen mun och bra nära på stirrat på den stackars mannens ansträngning, desperation och lycka. Jag tittade ut genom fönstret istället och bestämde mig för att jag nog hade det rätt lätt ändå. En liten axelskada från snowboardåkande var ju inte mycket om man jämförde vilken ansträngning livet måste vara för mannen mitt emot mig.

Några stationer till och sen skulle jag av. Jag stängde jackan, slängde på mig mössan och vantarna och såg sedan upp för att ta tag i stången och resan mig och gå av. Precis i samma stund som jag började klä på mig igen måste handsk-mannen lyckats få av sig sin andra handske och lyckligt och stolt tittat upp på killen mitt emot honom.

Det blev precis som om jag gjorde narr av honom. Här har han ansträngt sig till en nivå som om jag skulle genomföra detsamma hade vart en bestigning av Kebnekaise. Och jag bara spottar han i ansiktet genom att ta hellikopter till toppen. Tyvärr insåg jag inte detta försen jag såg upp från mitt elvasekunders påklädande.

Fail! Jag har än en gång hånat en handikappad. Tur att jag på morgonen i morse skänkte 50kr till läkare utan gränser för att väga upp karman lite i alla fall.

Det borde ni med göra föresten! Står hur man smsar i Metro!

Det är inte meningen att jag ska vara i Göteborg på vintern. Så är det bara.. Antingen ska jag vara där det finns skidliftar, snö och oändliga mängder Jägermeister eller så ska jag vara där det finns sol, värme, bintang och helst tubes.

Vi har inte ens särskilt mycke jobb. Av någon outgrundlig andledning kollar nämligen västkustens gummor,gubbar, män, kvinnor, barn och dvärgar inte ut genom köksfönstret och stör sig på björken som hänger i niottiograders lutning rätt över garaget eller eken som är i vägen för utsikten då temperaturen går under noll. Folk tror att våra motorsågar inte fungerar i snö.. Jag lovar, det är jag som slipar dem, de sågar igenom allt trä, fruset som mörket. RING! Yalla Ring! Vi vill tjäna pengar så vi kan dra någonstanns där vi inte kan svara nästa gång ni ringer!

En sak som är bra med lite att göra är att jag faktiskt hinner ha ett liv efter jobbet. Sluta tre, fyra och till och med fem är inlindat i rosa drömmoln för dem som jobbar på Trädakuten under sommarhalvåret. Men nu är det faktiskt verklighet. Man hinner med så mycket på eftermiddagrna:

Såg Avatar i 3D igår. Är man konstigt om man vill ha sex med en blå 240cm lång animerad utomjording från planeten Pandora???.. (Obs.. Jag undrar för en kompis räkning..)

Man hinner med Squashmatcher mot Joel. Det finns ingenting som motiverar mig lika mycket som att se Joel missa tre poäng i rad och bli argare än alla muslimer i hela världen skulle ha blivit om USA sprängformade Island till en jätterondelhund formad som en gris med Allah-huvud.

Man hinner med matcher försten till femtio på xboxet på jobbet,

Jag som annars är totalt ointresserad av allt som rör kvinnobortstötande aktiviteter som tevespel har faktiskt lyckats få till några "Kills" Borde nog ändå ses som en FAIL! dock..

och leka med fyrhjulingen som vi, citat Henke: Ska ha för att släpa ris.. Men som enbart används till att göra ringar.

Liten, röd, söt.. och jag tröttnar aldrig!

Man hinner med att ta chefens typ 130cm långa snowboard intälld med fel fot fram och dra ett cykeldownhillhopp där snön ligger 3,5 cm djup och på tredjeförsöket landa i ett träd, stuka axeln och gråta hela vägen hem på spårvagnen. . . .

Nu ska jag lägga på eftermiddagens tolfte ranson tigerbalsam på min stackars axel.

Idag har jag och Jocke börjat förbereda inför helgens högtidliga invigning av lägenheten. Påven kommer och han ska stänka vigvatten på alla väggar och förhoppningsvis, om den inte är vigvatten-avstötande, även på min säng. I vilket fall kan man ju inte bjuda in vatikanens högsta höns utan att bjuda på nattvardsvin. Jag, Jocke och Linus har bestämt oss för att göra vårt eget...

Givetvis blir det ingen eller ytterst lite alkohol så den fick inte vara med på bilden. Det kommer troligtvis bli den bästa bålen.. hrm.. hrm.. nattvardsvinet i historien! Vi räknar med att minst 10 liter går åt.

En gång i tiden för länge, länge sedan spelade jag och min gode sambo Johakkim bandy. På den tiden hade vi muskler. Precis som min far ibland brukar uttrycka de det för att muntra upp mig;

-Hur känns det att du hade större vadmuskler när du var elva än du har nu?

Efter dagens mycket vackra men anträngade tur kan jag svara.

-Det känns förjävligt..

Jag och Johakkim åkte nämligen hem till våra föräldrar idag och rotade igenom vindar och källarförråd efter våra gamla grillor och Ica Maxi sponsrade hjälmar, för att sedan ta oss ut till Glöskär och ett spegelblankt hav.
Det var faktiskt riktigt vackert och det känns nästan surrealistiskt att åka skridskor på vattnet där jag i vanliga fall brukar bada. Saken var bara den att skridskor är precis som pjäxor, brännässlor och ärtsoppa är uppfunnet av Satan. Efter femton minuter är smärtan överväldigande och jag är nästan helt övertygad om att den klår smärtan som uppstår då en kvinna föder barn. Jag menar, de sitter verkligen SKITHÅRT! Mina fötter svor ramsor som fick Martin Luther att vända sig graven och lovade mig dyrt och heligt att straffa mig med enorma mängder fotsvett, speciellt på framtida dater, om jag inte genast släppte lös dem igen. Eftersom jag verkligen gillar att åka skridskor så kämpade jag emot så länge jag kunde ändå, men när även vaderna gav sig in i diskussionen fick jag tillslut ge mig.

Men en bit han vi åka i alla fall.

Jag har vart riktigt dålig på att ha med mig kameran på sistonne. Dels för att det har vart höst och hösten är ful, dels för att vintern och hösten är mörk och jag har ännu inte fått en blixt av gud. Det blir så sjukt mycket bättre bilder när man har en riktigt blixt och efter att jag lånade Johakkims i tio minuter gav jag helt upp att fota utan.

Men idag lyckades kameran slinka ner i väskan och jag och Ted fick till några vinterbilder:

 

 

 

Sådär! Nu har vi äntligen, efter tre flyttdagar, fått in alla våra elva tillhörigheter i lägenheten och fått något sånär ordning på sakerna. Jag har ännu inte hunnit skriva ihop några profiler över mina nya sambos, men nu när vi bor ihop lär det väl inte dröja länge innan jag har material till det så att det räcker och blir över. Kort introduktion får duga så länge:


Linus Sevenforty är the handyman i vårt kompisgäng. Han köpte en volvo 740 som 18-åring och har sedan dess haft stämpeln 740 inristad brevid sitt namn "at all times". Linus Sevenforty är lackerare, men för tillfället arbetslös. Om någonting går sönder har Linus alltid en svetts i backfickan och "ordnar biffen" på "nolltid". Linus gillar blåbär och försöker likt ett Jehovas vittne föra över blåbärsentusiasmen på alla andra.

Jag har precis lagt ner två timmar i Paint på den exakta skalenliga ritningen ovan. Om någon tycker att den är ful så... http://www.youtube.com/watch?v=Va8ajksEGOw&feature=related

Mannen på bilden är vår granne Bert. Han har redan svurit över att vi lämnad trappdörren öppen och över att så mycke skit som vi släpar in lär väl väggarna trilla in. Även han är perfekt skalenlig. 1-20cm.

Eftersom Jocke inte anlände från Sälen försen idag så lottade jag och LInus om vem som skulle ha vilket rum.

Vi började med det mellanstora rummet. Tre lappar. Och rummet gick till..

Sen var det det största rummet med stort skrivbort och utsikt över liseberg, emot det minsta rummet med balkong som kommer bli riktigt nice till sommaren.

Två lappar. Linslus ap-arm avgjorde vem som skulle få härbärga i lägenhetens största sovrum..

Det blev jag!! WIN!

Nu har jag äntligen ett eget hem igen! Tack mor och far men nu lämnar jag flickrummet. Kommer sakna den månformade lampan, men förhoppningsvis överlever jag. Fullt upp med flytt och pillerill så det kommer uppdatering med bilder och presentation av mina sambos senare! Puss på er!

Nyårsafton blev lugn och vi bestämde gemensamt att det nog vore bäst att skippa alkoholen helt, eftersom vi ville vara pigga och alerta i backen klockan 09:00 den 1e. Men det blev ändå en gemytlig kväll med finmiddag på restaurang och sedan hem till husvagnen för ett härligt långt parti monopol (Som jag faktiskt lyckades avsluta med vinst). Prick 23.55 tog vi en tiominuterpaus för att se på alla fyrverkerier. Sen spelade vi klart och somnade gott.

Mamma, var god och sluta läsa här..

Undertexten;

Nyårsafton åt vi korv och mackaroner med kethup direkt från gasolen i husvagnen och drack så mycket som våra späda små kroppar klarade. Sen gick vi till fjällbäck och insåg att alla utom vi hade smoking eller kostym. Jag hade flanellskjorta och keps, vilket gjorde att alla kollade "lite" konstigt på mig. Vilket i sin tur gjorde att jag var tvungen att festa ännu hårdare. Ber om ursäkt alla ni som fick en dans-svettig-gangstakeps-plattskärm i ögat när jag headbangade som hårdast.
Jag missade tolvslaget med en kvart och var inte ett dugg ledsen för det. Hittade de andra för att fem minuter senare nästan hamna i slagsmål med en schtek-schtek-Norman med backslick som inte riktigt insåg att Jennie var totalt ointresserad av hur stilla hans huvud var då han dansade jättefort med kroppen.

Ted, som hade landat upp och ner fjorton gånger i parken under dagen, började känna att hans ömma kropp och svanskota inte befann sig i den ultimata miljön på det knökfulla dansgolvet och gick tyvärr hem vid två. Jag, Petter och Jennie hängde kvar tills.. öh.. ingen aning.. Men vi kom hem tillslut i alla fall.

Då lärde Jennie mig och Petter spelet sms-roulette. WIN!
Hur kul som helst.
Det går till så att man turas om att komma på ett sms. Sen säger man en siffra och motspelaren måste då skicka sms till den som har den platsen i telefonboken. Tex:

"Jag löper, ta mig nu" Som Jennie fick skicka till sin arbetskamrat.

eller: "Du må tvätta dig innan nästa gång" Som Petter fick skicka till Gert, hans gamla gymnasielärare.

Helt underbart roande klockan 04.00 och när min kusin Lisa totalköpte smset:

"Jag vill ha barn med dig"

..skrattade vi så att vi grät.

Jag: "Jag vill ha barn med dig"
Hon: "Nu skrev du till fel va? haha"
Jag: "Nej"
Hon: "Öh, detta är din kusin"
Jag: "jag vet"
Hon: "Varför?"
Jag: "För att det känns rätt" Vid det här laget låg jag och kved i skrattplågor på golvet i husvagnen och Lisa satt troligvis mycket skärrad hemma i Sverige och grät. Jag vet elakt, men mycket, MYCKET, roligt!

En timma senare då vi alla sov:
Hon: "Nu fattar jag! En smslek va? Hahaha var det Petter som skrev lr?"

Jag svarade inte eftersom jag sov och glömde svara på morgonen så stackars Lisa gick hemma i Sverige och trodde att hon hade en incest-kusin som ville Fritzla henne.

Klockan 17:00 Dagen efter. Hon: "Asså Nils.. Jag hoppas verkligen att det var på skämt? Lr? Svara!"

Jag ringde upp henne och skrikskrattade lite till. Så jag tror jag kommer få en örfil nästa gång vi ses. Lätt värt=) Puss på dig älskade kusin!

Jag har så många favoritplatser på jorden att det skulle kunna fylla en telefonkatalog. Men även om listan över de platser jag tycker är skönast är lång har den ändå skarpa krav och håller en hög standard. Från Vang Vieng i Laos till Hugos Mammas båt i Marstrand (Skagen, Gbg, eller var de nu Tommy och Bittan känner för att bo) Från Gerupuk i Indonesien till Norska bergen och Hemsedal.

Jennie, Petter och Ted. Mina tre Husvagnssambos!

Petter har aldrig vart snyggare och Ted borde ta hans exempel och skaffa en halsduk. Moahahaha!

Petter har hemläxa på att skaffa sig en outfit som inte gör honom totalt osynlig på bild.

Moi!

Petter, Ted och Rickard a.k.a Retard. Tackar som satan för att vi fick låna din husvagn!

Laddar med Kaviar och Snowboardfilm

.

Som vanligt blev det inte fotat så mycket, blir helt enkelt inga bra bilder när man inte äger en blixt. Sen så är åbäket till kamera inte det mjukaste att landa en misslyckad 360 på, så den är inte med så mycket. Men men..

Nu ska jag och en av mina blivande Sambos dra till vår NYA LÄGENHET för första gången! WIN!

Precis innan jul hamlade (typ av beskärning) jag och Ted en Lind i snöstorm och -10C. Fick hålla fingrarna framför avgasröret på sågen var femte minut för att överhuvudtaget kunna röra dem. Efter två timmar led vi båda av hypotermi. Men, det var fortfarande roligt och jag ska aldrig skaffa mig ett kontorsjobb! WallaMachalla äta fralla!