Kändis!
Historien om när jag blev igenkänd! Jag och Hugo chillar runt på trädgår´n. Jag med en drink och Hugo med en kaffe.
Så är det plöttsligt en kille som eyeballar mig i trappan, följande alternativ snurrar i skallen på mig;
1. Han vill slåss. Vafan har jag nu gjort? Jag kan inte ha vart på hans tjej, jag har ju inte ens dansat med någon ikväll.
2. Han skelar och kollade egentligen på tjejen brevid mig. Och nu när jag ändå tänker det; Hon e fan go!
3. Han kanske spanar och tror att jag är lagd åt det hållet, skulle inte vara första gången. Note to self; Träna på att vara mindre femenin.
Men alla var fel!
Vi passerar varandra men en sekund senare känner jag en knack på axeln. FAIL! Alternativ 1 var rätt och jag biter ihop käken för att smällen inte ska ta så hårt. Men icke!
-Duu? Du heter Nils va?
-Öh jaa..
-FAN VA SJUKT!!
-Öh? Jag vet att det är ett gammelnamn, men så sjukt är det väl inte? tänker jag..
-Skulle du kunna vara asschysst och vänta här en sekund!
-öh? jovisst.. Jag och Hugo kollar på varandra undrande och ovanstående alternativ passerar troligvis genom Hugos huvud..
En sekund senare kom han tillbaka och hade sin tjej med sig. Vi hälsade allihopa och han förklarade varför han visste vad jag hette..
-Jag har läst din blogg hela vintern!! Sjukt bra!
Så det var historien om när jag blev igenkänd typ 35 mil hemmifrån. Riktigt roligt och jag blev för en gångs skull nästan målös. Det känns så stort att någon som inte har en aning om vem jag är, har lagt ner sin tid på att läsa det jag skriver.
TACK!
Norrköping Here We Come!
Men jag blev riktigt chockad. Norrköping är en riktigt stor stad, visserligen pratar dom verkligen roligt men spårvagnar har dom, så det kändes hemma direkt. Visseligen har någon praktikant gjort fel och målat dom gula, (Alla vet ju att spårvagnar är blå) men ändå så mycket bättre än den urinluktande-nattbuss-807-feelingen man får på tunnelbanor. Bra jobbat Norrköping ni får ett WIN! för den.
Efter att ha vandrat runt lite på stan och kollat i affärer och på folk blev det i alla fall krogrunda på drick, äta, sova-klockan och vi kollade in stället där Johakkim ska jobba i baren. Trädgårn heter det och var faktiskt riktigt schysst! Rekomenderar att alla går dit och beställer en riktigt komplicerad drink av Jocke så han får stressa lite. Vassegod Jocke!
Lämnade Öland..
Så efter att ha gjort Öland så gott vi kunde på tre dagar (Borgholm, Ölands zoo/nöjespark och dansat på Strand så att vi blev svettigare än en Eddie Meduza T-shirt på Kungälvs cruisingen), lämnade vi för nästa anhalt på vår mini roadtrip; Norrköping!
Fast innan vi han med bussen han vi med att lära oss sväva och få en longboard att lysa i gryningsljuset.
Ölands Nöjesfält och PirateIsland
Vi gick i alla fall vidare till nöjesfältet som faktiskt var över förväntan. Hugo började med att slösa 900kr på att försöka få ner;
-Dom där JÄVLA BURKARNA!
(Okej då det kanske var 25kr, men han gick in för det som om det skulle ha vart 900kr..)
Sen åkte vi stod vi i kö i tjugo minuter för att åka spöktunneln. Inte riktigt lika bra gjort som Gasten på Liseberg, Men killen som hade satt upp screammasker från Butterix och tänt en strobblampa riktad mot dem måste jag ändå ge lite kredd. Man kan göra mycket med fickenät, svart färg, butterix spindlar och masker samt ett gammalt brandlarm. Och jag såg minst en liten parvel gråta så mycket att han säkert skulle drömma mardrömmar tills han fyllt tre.
Utanför spöktunneln..
Sen skulle jag, Malin och Mikaela åka virvelvinden. Men Malin fega ur i sista sekund och bara det är kredd till en så pass liten nöjespark. Fast som Jocke resonerade när han såg bilderna.
-Man är mer rädd för dom här lilla skrangliga åkatraktionerna än dom riktigt stora på Liseberg.
Här skulle det ju utan problem kunna finnas någon gammal alkisvaktmästare som bytte något lager i svingarmen i vintras och glömde skruva åt ordentligt. Att mörklägga lite barnadöd på Öland måste ju vara mycket lättare än i Göteborg. Min fantasi spann vidare på det ämnet under hela kön fram och jag måste faktiskt säga att jag svettades lite när den var uppe i maxfart och pirret i magen gjorde vart enda litet gnissel till alkisvaktmästarens misstag.
Vädret var ju inte det bästa men det var i alla fall uppehåll och min vänstra arm som ännu inte doppats en enda gång denna svenska sommar var riktigt exalterad över att äntligen få sig ett dopp nu när jag äntligen fått ett gips i plats. Och när vi fick syn på det här;
Psykadelic eyes comeback..!
Ett snabbt dopp och några vattenrutchkanor senare var vi alla helt slut och lade oss i SOLEN som faktiskt visade sitt anlete för oss i en 40 minuter eller så. Var nästan ett riktigt Ted Gärestads-moment när vi låg där i gräset och sov i solen på sommaröland. Sen började det regna och vi fick springa till bilen. Men dom där fyrtio minuterna i solen kan man leva på länge.. Underbart!
!!Vacatierra
Linnea min gamla bandkompis har skrivit ett inlägg om vårt gamla band och jag nostalgitrippade värre än någonsin. Det var en underbart rolig tid i våra liv. Om ändå bloggen hade funnits på den tiden!
På Sticky Fingers. Var vi 18 då eller?
Ölands Zoo!
Ännu en gång har vi bevisat att barnet inom oss inte ligger djupare än att en tapir kan locka fram det på en millisekund. Kanske var det därför som jag inte riktigt kände mig hemma på swingerpartyt som jag nu fått så mycket kritik för att jag inte stannade på. Jag är helt enkelt för ung, kände mig mycket mer hemma då jag sprang från bur till bur och slogs med småbarn över att få se apan bäst eller komma först i kön till supergungan än jag gjorde med de "fria" orgieöländarna.
Men men, den tiden kanske kommer, eller inte.. Vem vet..
Undra om tapirer är monogama?
Tillbaka till Ölandszoo.
Jag, Hugo, Malin och Mikaela tog bilen tidigt på morgonen (runt 13.00) och körde till zoot. Självklart tog vi all-in-one biljetten så vi fick tillträde till nöjesparken och PirateIsland på samma gång. Ska det vara så ska det vara och det var 300-välspenderade kronor. Är ju nästan värt det enbart för att man fick ett så coolt åkpass! Precis som på Liseberg. WIN!
Att bita sig i underläppen och förfölja smågossar är INTE okej Hugo! FAIL! Att jag fick det på bild; WIN!
Först kollade vi runt på alla djuren och det var faktiskt riktigt roligt. Traska runt och le över hur glada alla barn och Hugo blev då en björn sakta rullade över och sov på rygg istället för på mage, eller då en ödla följer fingret på terarieglaset. Överallt hördes;
-KOLLA MAMMA! KOLLA! EN APA!! KOLLA!! Hahaha Han rullar runt!
-KOLLA MAMMA! VAD ÄR DET DÄÄÄR!?!?!
-En Tapir Oscar.. Suck.. En Tapir..
-TITTA PAPPA!! DEN SIMMAR! TITTA!!!
-Ja Erik, det gör bävrar..
-KOLLA APAN KLIAR SIG I RÖVEN OCH LUKAR PÅ FINGRET! Hahahahaha!
Det sista var jag och jag fick mer än Oscars mammas onda öga på mig för ordvalet. Fick hoppa in i barnens zoo och gömma mig bakom ett får..
-Huh?
Bilder!
Jag misstänker att resan tog lite längre tid pga av en viss Mikaela håller kartan lite lätt åt fel håll. Hugo verkar i och för sig inte heller märka nått..
Hugo är döende utan sitt morgonkaffe.. FAIL! Det glömmer han aldrig igen..
Nya friska tag med koffein i kroppen och ett nytt spännande korsord.. WIN!
Malins Mormor och morfars hus men lillstugan är vår..
Jag kallar den "BlekHugo"
Malins morfar Holger njuter av livet. En riktigt go gubbe!
Jag älskar att vara på roadtrip!
Snart till det. Klockan halv tio tog jag och Hugge våra väskor och longboards och åkte över till Malin i Örgryte som bjudit med oss att hänga på till hennes sommarställe på utanför Borgholm. Med i bilen var även Malins kompis Mikaela som också bor på Öland på sommrarna. Hugo som har ett Kaffesug som kan jämföras med en crackpundares sug efter pipan, hade inte hunnit ta sig en morgonkopp och började redan efter fem minuter diskret nämna alla ställen vi körde förbi som serverade kaffe..
-.. kolla där är en Statiol.. -..Oj, där visste jag inte att det fanns Rasta.. En kiosk.. OKQ8.. Se där ja..
..Varberg, där var jag på ett jätte trevligt fik en gång.. Fika sna?..
-HUUUUUUUUUUGO!, Skrek vi i mun på varandra -Vi har kört i 20minuter!
Tillslut blev vi i alla fall tvungna att stanna och då tystnade han äntligen.
På kvällen skulle Malin och Mikaela arbeta så jag och Hugo gick bara runt och kollade in staden. Sen käkade vi lite mat och fördrev tiden tills tjejerna skulle sluta på bästa sätt, kolla brudar från en uteservering.
När det äntligen var dags att ta bussen hem berättade Mikaela att hon visste en kompis som hade fest i närheten. Klockan var redan 00.15 men vi tog vägen förbi festen på vägen hem.
"Festen" bestod av typ sju killar och fem tjejer varav Mikaela bara hade träffat en av killarna innan. Det första som mötte mig var ett mycket feminint handslag och en blick som såg djupare in i mina ögon än jag någonsin varit med om. Ett namn och sen nästa. Alla tjejerna hälsade på mig och Hugo med väldigt underliga blickar och alla killarna verkade typ nervösa men glada och typ nyfikna, som barn som väntar på tomten och klapparna ungefär.
Killen som bodde där bjöd på öl och vin och när han bad mig hänga med till köket för att bära glas sa han;
-Du fattar va? Han skrattade lite åt min min som troligtvis direkt avslöjade hur lite jag fattade..
-Detta är ett väldigt fritt hus..
Ja det är väll ganska luftigt tänkte jag. FAIL! En stund senare började jag lägga märke till att folk verkligen inte satt still, och dansade gjorde de inte heller. Alla gick in och ut ur de två sovrummen, ibland in på toan, nästa sovrum, ut-stugan en stund och sen in i soffan igen för att sitta och små le för sig själva.
-Vafan, viskade jag till Malin och Mikaela, är detta någon slags partnerbytesfest eller?
-Jaaa veet! Tänkte precis det! Fan va sjukt.
Jag började se på folket runt i kring mig med nya ögon och lade genast märke till lite småsaker som till exempel att på fem minuter hade nästan alla hånglat med varandra i olika konstellationer och sedan försvunnit tillsammans en stund. Tjejen som satt utanför och rökte hade killen i vars knä hon satt, hand långt upp mellan benen och om inte innanför trosorna så millimeter ifrån.
Killen som hade festens flickvänn började prata med oss och undrade om vi ville vara med och "busa" lite i sovrummet?
-Njaeae.. Det är lugnt för just nu, fick jag ur mig och använde sedan Malin som skydd för att inte behöva sitta bredvid blickskjuterskan.
-Fan det ääääär en swingersfest, viskade jag nervöst till Malin som bara skrattade nervöst tillbaka. Mikaela och Hugo verkade i precis samma ögonblick insett samma faktum och våra blickar möttes i panik.
Jag började lyssna lite nogrannare på samtalen runt omkring mig och fick inom ett par minuter hörde jag meningar som;
-Ja, jag har provkört ett par nu och det var fint..
-Är det min tur att busa nu?
-Asså det är lungt, men vi kör aldrig utan kondom.
-Så länge det pirrar är det kul, men det pirrar inte riktigt för mig när det gäller killar.. Tyvärr..
Vi fyra som inte riktigt hade förstått vad "Väldigt fritt hus" stod för började nästan känna att det enda som hejdade hela bunten från att slita av sig kläderna och ha en orgie på soffan i vardagsrummet var vi. Så.. för att inte cockblocka nymfomankolektivet ytterligare tackade vi artigt för drickat och lämnade. Alla hade nu förstått att vi inte riktigt var lika "fria" som dem, sa hej då och slängde troligtvis av sig kläderna så fort vi stängt dörren bakom oss.
Resten av kvällen gick åt till att reta Mikaela för att hon hände med swingers och skratta åt hur naiva vi måste ha sett ut när vi kom till festen och trodde den var en vanlig husfest.
Så kan det vara ibland,i ett oskyldigt villa område på Öland..
INTERNET!
Och det har hänt saker! Så fort jag får lite mer tid ikväll kommer det berättas om allt ifrån när vi hamnade på Swingersfest till när vi lekte som barn på Ölands-zoo.
Håll ut!
Äventyr!
Peace!
Att aldrig fånga ögonblicket..
När jag kom hem från Asien för några månader sedan visste jag att jag skulle opereras efter bara en månad. Min hjärna arbetade för fullt över vad jag skulle kunna göra för att tiden skulle gå lite fortare tills jag äntligen kunde börja jobba igen. Folk tror kanske att jag är knäpp, men jag byter jobba mot att bara vara hemma alla dagar utan lördag när som helst.
Fick i alla fall chansen att köpa en systemkamera av en arbetskamrat för ett vrakpris och eftersom flera kompisar är duktiga på att fota så tänkte jag att det kan vara kul att ta lite schyssta bilder för att fördriva tiden.
"Ta lite schyssta bilder" visade sig inte vara så lätt som det låter. För det första är jag lätt överkittad med extra batteripack och större objetiv, dvs kameran väger bly och tar lika mycket plats som ett mjölkpaket. För det andra så har jag av mina foto-Mr-Miyagis förbjudits att någonsin använda auto-funktionen. Det som vi har haft datasnillen att jobba på i en hel massa år ska jag alltså strunta i och istället ställa in manuelt. Bakåtsträvare..
Resultatet av detta är att jag aldrig någonsin lyckas fånga ögonblicket, och alla jag fotar måste stå stilla i minst fem minuter innan jag lyckas få till inställningarna så att bilden blir någorlunda bra.
Som om inte det var krångligt nog så var jag till råga på allt tvungen att gå en snabbkurs i photoshop bara för att kunna se bilderna över huvudtaget. Inte lätt, men här är några av mina mästerverk;
Jag kallar den; "Hugo"
Jag kallar den; "Jossan, Samim och Hugo"
Jag kallar den "Chritian!"
Jag kallar den; "Båt"
Jag kallar den; "-Wääääh!"
Jag kallar den; "Moln"
Jag kallar den för; "Canonball"
Profilen MackanLackan!
Marcus och jag träffades redan som små då vi spelade i samma bandylag.. Det påstår i alla fall Marcus, för jag har inget som helst minne av det överhuvudtaget och det enda bevis han har lagt fram är en matchbild från 1995 som till och med jag kan se är photoshoppad. Ren och skär lögn eller så är bara mitt minne lika bra som Marcus troligtvis var på bandy.
Det jag minns och räknar som starten på vår vänskap är skolstarten på den så mycket coolare än mellanstadet-skolan, Thorild. Där niorna var större än SVJ i Roahl Dahls bok och vi sjuor, i alla fall jag passande nog, var mindre än Nils Karlsson pyssling. Marcus var, för att vara snäll, lite lätt för motorintresserad för att hålla sig borta från McDriven.. och bandyn hade han slutat för länge sedan. Lite lätt rund och med noll koll på alla sporter som killlar i högstadiet normalt mäter sin manlighet i var det nog mer än en hockeykille som satte den fortfarande ovana snusen i halsen då;
-Marcus Larsson! Kan du vara vänlig och komma fram till scenen för att ta emot priset för årets idrottkille..
De runt femhundra eleverna som samlats i aulan för att fira att det snart var sommarlov såg ALLA ut som frågetecken när Mackanlackan ställde sig framför Kofi, killen som redan spelade fotboll med A-laget och bänkade 100kg och Jacob som andades bandy och hockey samt sprang 3 km på mindre än en minut, och tog emot diplomet.
Jag njöt, men troligtvis inte fem procent så mycket som Marcus. Han hade nämligen i flera år tävlat i gocart och vunnit mer priser än Kofi och Jacob tillsammans och hans senaste bravad var att komma trea i Renault 5 junior.
-Vadå? Tävlar han i rally? Shit va coolt! Marcus klättrade världrekordstora steg i högstadiehierrarkin den dagen och han var så glad att han inte ens brydde sig om att berätta för den nu svärmande folkhopen att det är enorm skildnad på rally och racing.
Men det finns mycket mer att skriva om Marcus tvådelade personlighet innan vi snöar in på racingen helt. Han var feg, han är feg. Allt från att ha på sig fel skjorta till mörker och hundar skrämmer den stackars Mackipack så mycket att jag ända till slutet på åttan fick följa honom hem om klockan var över fem på eftermiddagen. Sveriges mognaste kille som han är, kan inte Pappa-Marcus lämna förnuftet hemma när vi drar till sälen över nyår, utan går hela tiden runt och mumlar;
-Men, men, men.. mummelmummel.. pengar.. förstörd.. vi kommer alla bli skickade till helvettet!!!
..då jag eller Joel har spillt lite rödvin på en bordsduk eller eldat upp en prydnadsdalahäst i öppna spisen.
Han har ett bra jobb och en fin lägenhet, hade eget företag redan i åttan, har lyckadats springa bort 18kg, min mamma tycker han är trevligare än hon tycker att pappa är och han skulle aldrig någonsin bryta mot Sveriges lag.. Förutom om han får en ratt i händerna då..
Då kommer djuret fram..
För så fort Mackattack satt sig till rätta bakom ratten på vilket fyrhjuligt fordon som helst går han på en millisekund från Pappa-Marcus till ett badass hårdare än knogarna på Brad Pitts rollfigur i Snatch.
Tutar, kör som Schumacher och svär så illa att stackars Ada ramlar ner död på fläcken då hon försöker korsa ett övergångställe. Om Marcus då råkar befinna sig i ett fordon utan frontspoiler kör han rakt över henne och annars svär han ännu mer över att ambulansmännen som jobbar på att flytta henne arbetar alldeles för jä*#"@ långsamt!
Men så fort dörren stängs bakom honom och hans händer släppt ratten är han hundvalps-snäll igen och lämnar alla sina mynt till den mycket förstjusta systern till Ada som står med en rödakorsetbössa, helt ovetande om hennes systers plöttsliga bortgång, vid Maxi.
Hjämen har Marcus lackat själv och vill du ha en likadan eller läsa om hans racing gå in på hans hemsida.
Marcus har sedan länge slutat köra både gocart och renault 5, tagit sig igenom s40 challange, och tävlar nu i Camarobilar. För er som vet lika mycket om racing som jag gör är dom stora, ser coola ut och går fort som blixten. Eftersom banorna de kör på ligger långt åt fanders och jag har vart mycket dålig på att ta mig dit och heja på Marcus så är detta mitt sett. Sjukt stolt över dig vän! Du är grym, och grym på att köra bil!
Tillbaka i Indonesien..
Häromdagen blev jag taggad i den här bilden på Facebook;
Då jag och Martin besteg Indonesien näst högsta vulkan slog vi ju nämligen ett världsrekord, eller i alla fall ett världsförsta. Världens första att bestiga den 3726meter höga vulkanen iklädda en spindelmannendräkt och ett par trosor med silikonskinkinlägg. Det var 5-6grader på toppen men coolt var det. Och ingen annan i hela världen har sett den otroliga utsikten genom en spidermanmask. Ingen!
WIN!
Inlägget om hela klättringen..
Vem var mannen?
Efter att ha svurit, hejat och.. förlorat fyra auktioner på tradera fick jag tillslut tag på en sistaminuten-biljett. På femtimmarståget. FAIL!, kanske ni trodde. Icke! WIIIN!
Mannen som satt brevid mig var nämligen inspirationen själv. Han var troligtvis även psykiskt störd för att inte säga psykopat. Det första som slog mig var att han såg ut som knutbypastorn. Sådär dum-snäll i sin kofta och sina manchesterbyxor, men ändå pigga och läskiga ögon. Typ sånna som jag tänker mig att gamla äckelgubbar som sitter inne och kollar barnporr om kvällarna har. Kanske brukar han bryta mot barnpornografilagen, kanske hade han använt ögondroppar, pigga och läskiga ögon hade han i alla fall och de var de som gjorde att jag började studera honom lite närmare från mitt gömställe bakom Poker Magazine.
Det första jag lade märke till var hans ryggsäck. Den verkade vara fylld av den mest osannolika blandningen av grejer som jag någonsin sett en ryggsäck vara fylld av. Han öppnade den.. och jag smygtittade..
En mussepiggboll
Ett glasögonfodral
Fyra par solglasögon
En bok om Embryon och foster
En skiftnyckel
Två tunnbrödsrullar
En knytnävsstor bjällra
En liten bruk med grönt glegg
Vad skulle han med Mussepiggbollen till? Locka till sig små barn eller bara träna inför nästa års Gothiakupptrixnings-tävling? Hade han fyra par glasögon bara för att matcha fyra par manchesterbyxor eller för att förklä sig när SÄPO var honom på spåren? Varför hade han bara ett glasögonfodral och varför hade han inte ett par av glasögonen i det?
Var skiftnyckeln ett vapen eller tillbad han kanske den som en helig skiftnyckel eftersom han var uppvuxen i Kongos djungel där det enda dom hade sett av västvärlden var en rörmockare som hade lämnat eftersig en skiftnyckel till vildarna att upphöja till skyarna med sin fantasi och brist på skiftnyckelerfarenhet.
Vem var författaren till Embryoboken?
Hade han bakat tunnbröden själv?
Var bjällran från hyllan i hans farmors källare och ett minne från hans barndom 40år tidigare. Eller var det kanske de enda resterna som fanns kvar av en kon Rosa som två nätter tidigare hade blivit offer för han och hans sekts våldsamma offerritual på en kyrkogård i Göteborgsområdet. Hade han utövat tiderlag med kon innan den offrades?
Var det gröna glägget guackamole?
Det andra som fick mig att tro att han var antingen spion eller lite sådär lätt psykiskt rubbad var att det under resan ringde på hans telefon en gång i timman. Punkligt runt tjugo minuter över varje hel timma. Och det enda han svarade var;
Ericssons orginalsignal ringer.. Bliiiiirring! Bliiiirring!
- Da!
DET VAR ALLT! Da! DA?!?!?!?! Varför sa han bara da! och la på?
Ingen utom han själv har svaren på dessa frågor och för oss kommer han aldrig att berätta dem. Jag hade att göra i mitt huvud hela vägen och brydde mig inte i mer än fem minuter om att jag hade glömt ladda min dator.
