Nils reseblogg

Ännu en gång kommer Thai-Conny med ett ordspråk som får oss alla att stanna upp, se ut i luften, och grunna över meningen med livet.

-Ja, så är det när man har många svärd i älven!

Tack Conny!

Senast jag var hemma och sjuk började jag med arbetet att sortera den enorma mängd bilder jag lyckades knäppa under tiden i Asien. Jag fick ner 4,7gig bilder till de runt 700bästa. Det kändes dock fortfarande som om det var lite för många för att framkalla så nu gick jag igenom dem igen och det slutade på 280 best of the best-bilder.

Bilder som får en att minnas exakt HUR gött livet kan vara!

 

Bilder som får en att minnas att även om humorn är låg, kan en strappats på ett par tusen höjdmeter sänka den ett par snäpp till.

 

Inga systemkamera bilder direkt, eller ens putsade i photoshop, men där kvalite och pixlar saknas finns glädje värme och minnen istället.

 

Sen hittade jag även denna härliga filmen som Martin av någon underlig andledning klippte bort då bangkok-klippet blev till;

 

Inget att skämmas över Martin, det händer oss alla. (Oftast inte i kungapalatset bara.)

Fr.v. Jack, Johakkim, Limpus, Bullar, Glisa (mina kära kusin), Jag, Moa, Ct, och Domina som precis spottat något mycket roligare än Agnes som tar bilden.

 

Häromveckan förvandlade vi vad som i vanliga fall hade varit en ligga hemma och äta Maryland Cookie's, dricka mjölk och tycka synd om levern- söndag till någonting så mycket bättre som ett picknickfestivalen-häng.

 

Ungefär hur mycket människor som helst hade tagit sig till apslätten i Kålltorp och stämmningen var mycket gemytlig och lugn. Några band spelade och en och annan sing-songwriter.

 

Vi låg där och njöt av livet medan vi kollade in banden, folks coola kläder, tatueringar och uringningar. (Fast i omvänd ordning..)

Det är sådanna dagar som får mig att utbrista; Jag älskar mitt Liv! WIN!

Jag har ont i halsen. Så in i. Jag är hungrig. Så in i. Två matskedar blåbärsoppa hjälper inte.

Först tänkte jag skriva ett mycket argt och ärligt inlägg om hur totalt värdelös den svenska vården är.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag själv ser mig som lite av en expert på svensk vård efter ett antal miljoner timmar i näst intill alla sveriges sjukhus väntrum.

Lite smart har man kanske blivit i alla fall tänkte jag när jag ringde in för att boka en tid på vårdcentralen och på så sätt överlista de onda sjuksköterskorna som har en scoreboard över hur lång tid de kan lyckas få upp väntetiden var dag.

-Nej kan tyvärr inte ge dig någon tid, du får komma in på akutmotagningen mellan 9-15.. Sa sköterskan med mycket trevlig röst medan hon samtidigt inne i huvudet skrattade ett pomperipossa-skratt.

Efter fyra timmar i väntrummet, han se sköterskorna och doktorn både ta tio-fika och lunch, fick jag äntligen komma in till doktorn.

-Jaha, vad behöver du hjälp med så här akuuuut?

Jag kollade på honom för att se om han verkligen var seriös? Jävlades han med mig? Jag sitter här i fyra timmar och sista tiden helt utan iprenpåverkan, jag är genomsvettig, jag kan knappt prata för mina halsmandlar har tagit formen av två worldcup-bucklor och jag är på sjukt bra humör. Akuuuut?

Jag tar helt enkelt tag i pensionären som sitter närmast. Hon kom troligvis till väntrummet som ung och vacker men blev ombedd att sitta ner och vänta och vips 70 år senare.. I alla fall; Jag knäcker henne på mitten över mitt eget knä och medan blodet sprutar sliter jag ut ett av Ada's revben och hugger läkaren rakt igenom ögat och in i väggen så att han blir hängade där i perfekt höjd med resten av konsten. Sen bryter jag mig in på hans rum och skriver ett recept på antibiotika till mig själv. Så svårt var det väl inte och vips var man på hemgång.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Men eftersom jag har såpass många starka kusiner och mostrar som jobbar inom vården vågar jag inte riktigt klanka ner på deras kollegor eftersom risken för stryk är överhängade. Så jag skippar helt enkelt Svenskvård är värdelös-inlägget.

Nu ska jag och mina halsmandlar kolla på en film.

Dagens visdomsord kommer som så ofta förr ifrån läpparna på mannen, myten och legenden Thai-Conny!

-Nu!.. ..nu ser jag ljuset i tunnan!

Tack Conny.

 

Rast.

 

Var precis lika nära som det ser ut. Eller nej.

 

 

 

 

-Jaha, det är där Cieren är! Tack Jack.

 

-Huh?

Förra året blev det en hel del longboard, bada i havet och chilla med Bullen -bilder. Då var jag sjukskriven i fyra månader och hade inget annat för mig. I år blir det pheta bilder från jobbet istället. Här kommer ett par;

 

Cieren firar ner stockar och toppar över världens petigaste grannes yberperfekt saxklippta golfgreen till gräsmata.

 

Jack ordnar med avspärrningen.

 

En go gäng!

134dagar kvar..

En fördel med att jobba mycket är att det underlättar sparandet automatiskt. Jag har helt enkelt inte tid att spendera några pengar. Och när man som Jack uttryckte det; spenderar mer tid i arbetskängorna än i hemmet behöver man inte direkt jätte mycket finkläder heller för den delen. Arbetskläder på och saken är biff.
Nackdelen är bara den att man heller inte hinner inhandla förnödenheter som tex pollenmedicin, jag har varit en nasal zombie sen början på april, eller än värre astma-medicin. Min kollega Ted har ca 50-50 procents chans att trilla av pinn varje dag. Men men, va gör man inte för att tjäna pengar.

En annan sak som jag skjutit på länge nu är ett besök hos frisören.

Så häromdagen när thai-Conny(chefen) i tillfällig sinnesförvirring lät oss gå från jobbet halv sex, skyndade jag mig till frisörsalongen. Pling plång! Ringde dörrklockan när mina kängor steg in genom glasdörren och samtidigt insåg att det troligtvis inte finns någon mer onaturlig miljö för ett par smutsiga motorsågskängor i hela världen.

Jag hade inte haft tid att byta om och i mina orangea arbetsbyxor med en stark arom av fyllig skog och en uns kedjeolja tillsammans med min nerkodade t-shirt och nofro'et (afrikanskt fro=afro / nordiskt fro=nofro) i fluffigt givakt och med sågspån från minst fyra olika trädarter i sig var kulturkrocken med de andra kunderna Pelle, Lasse och Carl-Christian som var inne på molekylbepruning av sina redan näst intill 100procentiga och moderiktiga James Dean frisyrer, uppenbarare än den obetvistade sexuella spänningen mellan Ariel och krabban i den lilla sjöjungfrun.

Nu hade jag befunnit mig i lokalen i minst tre sekunder och även frisörskorna tittade upp och gjorde den traditionella;
-He..WAAAH!.. .j.. Typ som när man tittar ner i en barnvagn och förväntar sig en sockersöt liten ängel men istället inser att den varelse som stirrar tillbaka på en från barnvagnens inre mer påminner om en nyfödd kinesisk nakenhund.
-öööh jaha, ööö du vill raka av det där eller?.. hoppet om att inte behöva lägga ner fyra timmar hundraprocentigt fokus på att försöka bepruna skatboet till något som ändå inte skulle likna en frisyr verkade inte tilltala den unga oerfarne flickan närmast mig särskilt mycke.

Som tur var kom klev min favoritfrisör (Inte för att hon klippt mig fler än en gång utan för att hon är friskidåkare och trevlig) fram från kulisserna och förkunnade att det där går att ordna. Tyvärr inte idag dock.. Så jag ser fortfarande ut som en blandning av Frodo, Birk Borkasson och Agda 89år nypermanentad.

Jag vet, jag är nu förlorad. Jag har tagit en bild på mig själv i spegeln. För att visa min frisyr. Kalla mig BlondinNille eller BloggNils. Jag förtjänar det. Godnatt.

-Another day, another dollar.. Sa alltid min före detta kollega Nels då vi efter knappa tio timmar äta-duscha-sova var tillbaka i bilen klockan 06:00 redå att bepruna (=sveengelskt ord som kommer från beskära och prune) eller (lönn)mörda ännu ett par träd. Detta har kommit att bli som ett mantra för mig som upprepas varje gång jag känner mig som ringaren i nottre dame med bältros i ryggraden när jag sätter mig upp i sängen på morgonen eller när jag vid 18:30 tiden precis snörat av mig kängorna och får ett samtal från chefen att tre ekar ska akut ner, släpas 100m i uppförsbacke, i regn, på en gräsmatta som inom tre-fyra vändor har förvandlats till woodstockfestivalens bästa muddslide. -Another day, another dollar..! 141 dagar kvar..