Nils reseblogg

Förutom jobb har det den senaste veckan blivit.. jobb. Inklusive helgen. I torsdags kom jag dock ifrån redan klockan fem och hann därför möta upp mina goda vänner Petter och Emil för lite kitesurf. Tyvärr blåste det för mycket för en rookie som mig så jag badade och filmade istället. Petter slängde ihop en film så. Check it out!

Efter sex och en halv timmars väntan på Landvetter gav jag upp och åkte tillbaka till Göteborg. Det var en trevlig tid men allt gott måste få ett slut. Han med att stöta på två gamla vänner, se två program Uppdrag Granskning på feletronen och åldras 52år.
Jag vet inte vilket ordspråk som passar bäst in; Ödets Ironi eller Allt är relativt, men då jag kom tillbaka till kontoret (jag är där mer än hemma så ingen idé att kämpa emot), gick The Terminal på kanal9. Mr Navorski (Tom Hanks) sitter fast på en flygplats i månader. Känns som om det kunde ha vart värre för mig ändå.

Sista budet är i alla fall nu att flyget inte fungerar och sitter fast i Oslo, tekniskt fel som det alltid heter fast vi alla vet att det antingen är en full pilot som spillt kaffe över intrumentpanelen eller någon askspruta till vulkan som skickat iväg en puff rakt in i turbinerna.

Mitt mål är nu att hålla mig vaken till klockan ett för att plocka upp Mick-Mitch i stan. Det kanske inte ses som en jättebedrift för många, men för de som vet hur jag mår efter klockan slagit 22, speciellt efter 27h jobb på en helg, förstår. Konstant ätande och kaffe på kanyl är mina strategier inför detta krävande uppdrag.

Godkväll och inte sussa sött..

Klockan 15.00 skulle herr Mick-Mitch plan från New York via Reykavik och Oslo landa här i Göte-La-Börg.
Redan där borde jag ha annat oråd. Just Island och flyg rimmar ju enligt 5000ton övermogna apelsiner, som satt fast i nord-Afrika senast is-ön andades ut ett halsbloss, inte alls.
På arrivaltavlan stod det först delayed to 15:30. Sen stod det 16:15. Sen stod det 16:50. Sen bytte de ut ordet delayed mot New info och en ny tid precis samtidigt som jag bytte ut hopp på flyg/tågtrafiken emot en önskan att någon joltcoladrickande oskuld skulle lägga på ett kol på teleportbygget han håller på med hemma i källaren hos sina föräldrar.
Nu är klockan snart 19:00 och jag har medan mitt hår blivit gråare och min hy skrynkligare både tänkt på att det vart bättre förr och funderat på hur jag kunde sätta mig i en sådanhär situation utan att ta med mig ett korsord. Jag har helt enkelt åldrats en sisådär 52år. Snart tar väl reumatismens smärtor över och det enda som skulle kunna rädda mig från flygplatsväntansdöden är om jag hinner bryta lårbenshalsen när jag ska lägga på mer mynt i p-automaten och därför får ambulanshjälp till Sahlgrenska sjukhuset. Nä nu har jag ordbajsat nog. Det är dags för ännu en titt på tavlan för att se vilken tid jag nu ska få "New info". Håll tummarna!

När jag säger att jag är dålig på salsa så menar jag inte att jag inte klarar av stark mat. Jag menar inte heller att jag inte gillar att dansa och därför skyller på att jag är dålig. Jag har flera gånger under tiden i Latino-Land försökt mig på denna, för en normalbyggd icke-magdansös, mycket höft och takt -utmanande dans. Flera vackra och till en början fnittrande lärarinnor har efter någon timma bytt ut fnittret mot skrik och djupa suckar när jag för trettiofjärde gången istället för ett argentinskt mambostep till vänster gjort en i dansvärlden såkallad Engelsk fotbollstämpling rakt ner.

Jag är helt enkelt inte bra.

Men då min gamla klasskompis från Högstadiet ringer upp efter år av sporadisk kontakt och börjar samtalet:
-Du är ju en sån som alltid är på nya saker..
och fortsätter med..
-..gratiskurs i Salsa på Liseberg.

Kan man inte göra annat än att säga klart jag är på. På egen risk för dig då alltså. Värt att nämnas är att Katta troligtvis tog sitt första steg i livet i takt och sedan dess hållit på med gymnastik, cheerleading och just dans. Även om det råkar vara så att hon inte dansat just Salsa så kan man ändå tänka sig att hennes bakgrund talar för en aning lättare introducering än min med bandy som visserligen gav mig en svank, men inte särskilt mycket rythm.


Så här kan tydligen Salsa se ut enligt google. Och jag kan se det framför mig; den enda människan i världen som skulle kunna få mig att ta på mig en kroppstrumpa med tjafs och urringning ner till naveln är nog kvinnan på bilden.

Så idag klockan fem infann vi oss på Lisebergs dansbana med ett femtiotal andra amatörer och en mycket entusiastiskt spansk-svensk talande salsalärarinna som måste ha vart erfaren då hon enbart höll sig uppe på scenen och långt bort från alla engelska fotbollstämplingar.
Detta resulterade i att lektionen kunde hålla på så länge att jag/vi faktiskt började hänga med. Från att ha stått där som ett svettigt fån, dels på grund av värmen och dels för att det inte är varje dag man gör sitt allra bästa för att vicka på höfterna i något som bara i Latinamerika betyder manlighet men här känns mer som raka motsatsen inför 100 främlingar, till att faktiskt Salsa.
Trots att hon mer eller mindre var gång vi frågade om vi gjorde rätt gav oss ett brett leende och svaret:
-Mas o Menos! (som betyder mer eller mindre)
..började jag faktiskt efter ett tag hänga med. Inte i jämförelse med Katta men allt är relativt. Ibland började jag till och med skratta för att det var kul och inte bara för att jag kände mig urlöjlig och såg kul ut.


För oss såg det dock mer ut såhär..

Ännu en gång nådde göttfaktorn upp till elva. Strålande sol, en massa skrattande människor jag aldrig tidigare sett och underbar salsamusik. Man kan inte mer än att säga wunderbar tänkte jag och stämplade samtidigt Katta stenhårt så att hon inte kunde hålla tillbaka en tår medan hon försäkrade att det inte alls hade gjort ont.
-Men om du skulle ta och.. snyft.. fokusera lite mer nu..

Så, det nya nu är helt enkelt Salsa! Ses där.