Snart dags för första tentan..
De senaste dagarna har jag studerat mer hemma än jag gjort tidigare i livet sammanlagt.
Jag som log när jag såg mitt schema med så få lektioner insåg fort och med hjärtat i skogsmustempo, till hälften skapat av studiestress och till andra hälften av sexton koppar kaffe, att den helt lektionsfria veckan innan tentan inte ens är i närheten av så lång som jag trodde den skulle vara.
Någon skrev på facebook; Du har väl inte gått och blivit seriös?! Detta är nog i alla fall det närmsta seriös jag varit hittills..
Jag började med att läsa böckerna. Det gick bra.. ..i en sisådär 20-30sekunder innan min hjärna vandrat långt bort bland minnen och drömmar eller ibland bara en två tre meter bort till kylen. Att det inte gick bra gick dock inte uppför mig försen efter 5-10 sidor då jag insåg att jag läst i en kvart och inte hade en aning vad det jag läst handlat om.
Då gav jag mig på steg två i studieteknik. Anteckningarna. De bestod mest av graffiti-skisser och något namn och årtal här och där och det gav mig inte heller särskilt mycket som skulle ge mig de där poängen som krävd för ett godkänt i delkurs 1.
Så jag gav mig på att skriva nya utifrånboken. Det blev helt enkelt så att jag mer eller mindre fick skriva av hela boken, dels för att inte hjärnan skulle vandra iväg och dels för att det var den enda sättet för mig att omformulera innebörden i den så att den i någon som helst mån skulle klibba fast under pannloben.
Då började jag äntligen få lite koll och det tändes ett litet, mycket litet, ljus i mörkret. Sen kom jag till 1800-talet och ord som "demarkationskriterium" och uttryck som "metafysiska stadiet" blandat med sextiofyra gubbar och damer födda och döda under ungefär samma tid och med mer eller mindre samma uppfattning som varandra. Helt omöjligt att klibba fast under under, det mycket låga och totalt vik-fria, hårfästet.
Ljuset av hopp, som hade slocknat av vinddraget från en smyfis i andra "ändan"(hihi) av biblioteket fick istället Niagarafallen över sig och jag bestämde mig för att blogga lite istället för att riskera en dödlig överdos av ord med -ism ändelser.
Solnedgången över åkern brevid the mansion i Ljungbyholm, den är inte bara vacker i El Salvador.
Vad som fastnar på papper efter man i flera timmar suttit och läst filosofiska skrifter..
"Det är inte därför att människors begär är starka som de handlar illa, det är för att deras samveten är svaga" John Stuart Mill, 1806-1873.
Jag har alltid vetat att jag är lite av en filosof. Jag kan inte, så fort jag får en stund över vilket kanske inte är så ofta, sluta att klura på allt ifrån vilken bild som egentligen stämmer då jag petar mig i ögat så att neonskylten på andra sidan gatan syns på två ställen i huvudet, till om meningen med livet verkligen bara är att föröka sig och dö.
Problemet med den senare frågan är att den ofta leder tankarna in i mörka banor speciellt då man sitter i ett regnigt Sverige och väntar på fyra månader av mer eller mindre konstant mörkare väder, kyla och till följd av kylan mer eller mindre frivillig husarest.
Men då jag med näst intill oändlig tid till mitt förfogande satt och klurade i Asien för ett par år sedan kom jag för det första fram till att meningen med livet är individuell och för det andra inte konstant. Den första delen av mission Nils liv går ut på att ta reda på vad jag vill med mitt liv. Det tar längre tid och är aningen svårare för mig än det var att skriva ner det. För medan vissa vaknar upp med en brandbil utanför på gatan en gång under det femte levnadsåret och bestämmer sig för att nog fan ska jag bli brandman så tog det lite längre tid för mig och lyckades aldrig formulera sig riktigt så handfast som titeln brandman.
Jag kom först fram till att det är bra mycket svårare att klura ut vad man vill än att utföra/uppnå det. Hur svårt det än må vara så, är det fortfarande alltid lättare att sträva emot ett mål än att sträva utan mål.
Sen avklarade jag första delen av mitt livs mening, att klura ut vad jag vill, och bestämde mig för att: Jag vill bli vis.
Jag vill innan jag dör vara en man, helst med helskägg och käpp, som vet. Vad det är jag då vet, vet jag inte än. Hade så vart fallet hade jag redan varit där. Jag tror dock att jag har en aning hur jag kommer att nå dit. Genom upplevelser och erfarenhet, studier, diskussioner och tillsist det värsta men kanske lättaste sättet att lära på. Genom misstag.
Just nu borde jag egentligen sitta och plöja igenom Mary Wollstonecrafts "A Vindication of the Rights of Woman" eller så borde jag fortsätta att studera de 1700-1950tals filosofers texter som tillsammans med Marys ska diskuteras i morgon.
Och det är just vad jag nu när jag skrivit klart ska fortsätta med. För även om det inte är lätt att fokusera på en engelsk 1700-tals text med ord som jag inte ens förstår då det är översatta till svenska är det allt bara en del i den stora planen som är meningen med mitt liv: Att bli vis.
Citatet i början av detta inlägg till exempel. John S Mill var vis. Jag skulle nog till och med kunna påstå att alla de gamla skribenter eller vad man ska kalla dem, även om jag inte håller med om allt de skriver, var visa. Så vad annat än att studera och förstå dem kan vara vägen till min egen visdom.
Tappar snart hoppet.
Idag vaknade jag för ungefär trettonde dagen irad snörförkyld. Min förrädartrupp till imunförsvar håller tvåveckorskräftskiva för alla förkylningsbakterier som kände för att svänga förbi och ännu har ingen tröttnat på fiestan.
Lite får jag kanske skylla mig själv då jag till förra helgen började må lite bättre och tolkade det som ett jakande svar från kroppen till finsittning, dans och studentfest. Kul kväll var det men söndagen hade alla andningsorgan ännu en gång tjärat igen. Så efter att först missat andra veckan av min egen nollning, missade jag nu ännu en veckas umgänge. Jag har visserligen varit i skolan och fått lite social kontakt, men missat minst ett par volleybollmatcher, krogkvällar och framför allt en veckas kitesurfing då det blåst mer eller mindre var dag.
Då mina vänner hemma antingen jobbar och tjänar pengar, eller springer från jobbet så fort klockan ringt ut för en eftermiddags kitesurfande, har mina vänner här nere hängt, fikat, spelat volleyboll och lärt känna varandra mer.
Jag har huskurerat med vitlök, saltvatten, blodgrape och överdosering av C-vitamin tillsammans med det kanske svåraste av allt, att ta det lugnt.
Det kunde ha vart rena njutningen att sitta i solen och plinka med en kaffe. Men eftersom jag visste att alla mina vänner som bäst förfestade inför en kväll med lekar och dans, svor jag sjörövar rim falskt till bakgrundsplinkandet och förbannade världens längsta förkylning.
Lite får jag kanske skylla mig själv då jag till förra helgen började må lite bättre och tolkade det som ett jakande svar från kroppen till finsittning, dans och studentfest. Kul kväll var det men söndagen hade alla andningsorgan ännu en gång tjärat igen. Så efter att först missat andra veckan av min egen nollning, missade jag nu ännu en veckas umgänge. Jag har visserligen varit i skolan och fått lite social kontakt, men missat minst ett par volleybollmatcher, krogkvällar och framför allt en veckas kitesurfing då det blåst mer eller mindre var dag.
Då mina vänner hemma antingen jobbar och tjänar pengar, eller springer från jobbet så fort klockan ringt ut för en eftermiddags kitesurfande, har mina vänner här nere hängt, fikat, spelat volleyboll och lärt känna varandra mer.
Jag har huskurerat med vitlök, saltvatten, blodgrape och överdosering av C-vitamin tillsammans med det kanske svåraste av allt, att ta det lugnt.
Det kunde ha vart rena njutningen att sitta i solen och plinka med en kaffe. Men eftersom jag visste att alla mina vänner som bäst förfestade inför en kväll med lekar och dans, svor jag sjörövar rim falskt till bakgrundsplinkandet och förbannade världens längsta förkylning.
Nils Vs. Platons Staten.
Det är inte var dag man läser en text skriven på svenska fyra gånger och ändå inte förstår ett jota. Det kunde lika väl vara skrivet på ryska, med kyrilliska bokstäver, så lite förstår jag. Att det är skrivet för en sisådär 2400år sedan av en av världens största hjärnor och tänkare gör det lätt till en aningen komplicerad text. Att den sedan är översatt till svenska på vad jag skulle gissa var stenåldern men som visade sig vara på sextiotalet gör den inte direkt lättare.
Min första kurs här på universitetet heter IdeHistoria och det handlar som man kanske kan tyda ur namnet om hur människan och mer specifikt de gamla grekerna helt plötsligt fick för sig att ge fan i att kriga, äta vindruvor och ha togapartyn, eller vad de nu annars hade för sig, och istället börja fundera över livet, världen och tydligen i Mr Platons fall grottor, eldar och skuggor.
Nils? Platon?
De lade hela sina liv på ideér och diskussioner men lyckades trots det inte formulera sig mer lättförståeligt än att jag, som fram tills att jag öppnade denna veckans studieblad, alltid sett mig själv som nära nog normalbegåvad numera känner mig mer på nivå med Mr Forrest, Forrest Gump.
Ingen direkt egoboost så har jag uttryckt mig i klartext, till skildnad från grekjävlarna, rommarna, och var de nu satt gubbar och grubblade någonstans.
Ps. Detta blogginlägg är nummer sju i ordningen saker jag gjort för att skjuta upp ännu en stunds läsande med. Ds.
David vs. Goliat
Nollningsschemat består tro det eller inte enbart av ölhävartävlingar, kårkvällar och studentpubbande. Vissa andra aktiviteter, som visserligen inte uppbådar i närheten av lika stort intresse, har skrivits in. Gissningsvis för att ge två veckors festivalmängdsförtärande en svag men ändå verklig förknytning i något för lärare och universitetsanknytna legitimt. Och sen finns de ju de som likt mig gillar att leka lekar även om det inte går ut på att bli aprak.
Tur är det nog dock att jag trots mitt starka intresse för att sporta (absolut inte sport, titta på?! har jag aldrig förstått mig på) är det nog tur att jag inte direkt har vad man skulle kunna kalla vinnarinstinkt. För just som deltagare i IdéHus är det svårt att vinna emot de "aningen" större föreningarna.
Här har vi Idéhus svarta "startfemma" inför tisdagens brännboll. Ni ser ju själva hur nöjd ordförande-Susanna(stående) var med uppslupningen.
Sen hade vi det gula laget(Jag har inte lärt mig vilka färger som är vilka studenthus):
Eller som de näst minsta vita laget:
En sissådär 500% fler än oss..
Tillslut blev vi faktiskt hela femton starka krigare i vårt lag och blev inte ens utklassade vilket inte kan ses som något annat än en vinst.
Tur är det nog dock att jag trots mitt starka intresse för att sporta (absolut inte sport, titta på?! har jag aldrig förstått mig på) är det nog tur att jag inte direkt har vad man skulle kunna kalla vinnarinstinkt. För just som deltagare i IdéHus är det svårt att vinna emot de "aningen" större föreningarna.
Här har vi Idéhus svarta "startfemma" inför tisdagens brännboll. Ni ser ju själva hur nöjd ordförande-Susanna(stående) var med uppslupningen.
Sen hade vi det gula laget(Jag har inte lärt mig vilka färger som är vilka studenthus):
Eller som de näst minsta vita laget:
En sissådär 500% fler än oss..
Tillslut blev vi faktiskt hela femton starka krigare i vårt lag och blev inte ens utklassade vilket inte kan ses som något annat än en vinst.
Man-Flu..
Precis som min visa moster till tidigare inlägg kommenterat tog det knappt en vecka innan mitt problem med tiden var löst. Mer vänner, skolan började, ett par träd att klättra i och vops så var jag, visserligen inte i närheten av så uppbokad som under Thai-connys befäl hemma på jobbet men i alla fall tillräckligt för att inte behöva klaga på rastlöshet.
Men precis som alltid när allt är lite för gött..
Lördagskväll i ett tält med ettusen andra unga människor uppskattningsvis 40/60 uppdelat män/kvinnor, på dansgolvet precis efter att ha tävlat som representant för mitt elevhem Idéhus emot representater ifrån alla andra hus och spöat skiten ur dem i ölhävartävling (Nu är Mor stolt!) Dansande, skrattande och med en sjukt trevlig vecka i bagaget.
..vaknade jag upp på söndagen minst lika, om inte mer sugen på följande nollningsvecka. Där tog det dock stopp. Kände min krasslig i skolan på måndagen och stannade hemma på kvällen. Kände mig värre på tisdags och ons, tors..
Jag vill bara berätta att jag numera tydligen är runt fyra hundra år, förnuftig (=finns det något värre skällsord) och tråkigare än en fundamentalistisk mormon. Stanna hemma för en liten förkylning?! Fast som Yo-Jo borta i Kanada uttryckte det: There is no worse decease than Man-Flu, och nu laddar jag i min nyinköpta kostym inför lördagen då jag inte har något annat val än att ta igen en veckas nollning på en dag.
Men precis som alltid när allt är lite för gött..
Lördagskväll i ett tält med ettusen andra unga människor uppskattningsvis 40/60 uppdelat män/kvinnor, på dansgolvet precis efter att ha tävlat som representant för mitt elevhem Idéhus emot representater ifrån alla andra hus och spöat skiten ur dem i ölhävartävling (Nu är Mor stolt!) Dansande, skrattande och med en sjukt trevlig vecka i bagaget.
..vaknade jag upp på söndagen minst lika, om inte mer sugen på följande nollningsvecka. Där tog det dock stopp. Kände min krasslig i skolan på måndagen och stannade hemma på kvällen. Kände mig värre på tisdags och ons, tors..
Jag vill bara berätta att jag numera tydligen är runt fyra hundra år, förnuftig (=finns det något värre skällsord) och tråkigare än en fundamentalistisk mormon. Stanna hemma för en liten förkylning?! Fast som Yo-Jo borta i Kanada uttryckte det: There is no worse decease than Man-Flu, och nu laddar jag i min nyinköpta kostym inför lördagen då jag inte har något annat val än att ta igen en veckas nollning på en dag.
