Koh Tao och dykning
När vi väl kom över att minigrisen lurat oss, kollade vi oss omkring och insåg att vi faktiskt fortfarande va i Thailand och att vi ändå befinner oss på en paradisö.
Jag kan tänka mig ett par scenarion som skulle ha vart värre om man säger så.
Koh Tao är verkligen en vacker ö och jag trivs bra mycket bättre här än jag gjorde i stressiga bangkok. Det är vackert här och riktigt, riktigt lugnt och skönt. Jag tror nästan att det hade vart för lite att göra på dagarna här om vi inte hade vart här för att gå på dykkurs.
Klart att det finns barer och så här på kvällarna men det är mer "sitta och chilla med en chang" än bangkoks version "8 shots, en bucket (=en spann med drink) och svep".
Vi började dykkursen i förrgår och kollade lite på film, sen dök vi i poolen och hade lektioner igår och idag var vi ute och dök på riktigt för första gången. Vi var nere på ca 7m och vi såg säkert 2000 fiskar i 100 olika arter. Korallerna här är fina och tuffa att se på, men dom är för det mesta bruna och inte alls som på film.
Imorgon ska vi dyka två ggr och gå ända ner på tolv meters djup. Vi är nere i ungefär en timma, även om det oftast känns som om vi bara har varit nere i en kvart.
Vi har även snackat med minigrisen och han försäkrade att dom nästa två rummen vi kommer att bo i är mycket finare. Sen ordnade han också så att vi kunde flytta fram kursen en dag för vi vill ha ledigt dagen efter Halloween så att vi slipper dyka bakfulla.
Peace!
Minigrisen lurade oss
Den äckliga lilla minigrisen lurade oss trots allt. Dom visste att vi inte hade sovit och på grund av jet-laggen var helt utpumpade och verkligen inte i vårat mest kvicktäckta sinnestillstånd. Så han prackade på oss en resrutt för 5 ggr priset.
Första gången vi kollade igenom allt trodde vi att han bara hade lurat oss genom att sälja jättefina rum på olika lyxhotell när vi egentligen bara ville ha lite billiga rum på budgetställen. Eftersom vi trodde att vi skulle leva som kungar kom vi över deppigheten med att ha spenderat en hel del onödiga pengar ganska fort. När vi kom in på vårt första rum kom den tillbaka.
Jättefort. För det första så luktade det lite konstigt, sen fanns det inget varmvatten i duschen för det tredje så såg det ganska rejält mycket slitnare ut än på bilden som den äckliga lilla minigrisen visade oss. Sen så hade han ju även sagt att det var tur att vi kom till honom och bokade eftersom det ofta var fullt om man bara dök upp och att man då fick betala överpris för att få det sista rummet på ön.
Det är inte ens halvfullt och det värsta är att de vi har snackat med har betalat, bokstavligt talat, mindre än fem gånger så mycket som oss.
Fan Dan, vi gillade ju dig!
Vi har i och för sig inte sett våra rum på ko samui och på ko phagan, så det kan ju vara så att vi bor lite sjabbigt bara för att vi är på dykkursen här på ko tao, men för säkerhets skull ska vi ringa till minigrisen idag och säga till honom att vi är väldigt besvikna och att han ska se till att vi bor på väldigt mycket finare rum i fortsättningen. Innan vi lämnade turistinformationsstället så visade vi våra bloggar för honom och överdrev lite med hur många läsare som besöker dem.
Redan då blev han lite nervös nu när jag tänker på det i efterhand och det ska vi använda som ett vapen emot honom. Vi sa att om resan är bra så ska vi göra bra reklam för honom men nu ska vi säga att det aldrig mer kommer komma in en svensk över huvud taget om han inte ser till så att vi sover som kungar våra kommande två veckor.
Videoklipp ifrån Bangkok.
Sighseeing Bangkok
Igår bestämde vi oss för att ta det lungt och inte dricka något. Vi tänkte gå och lägga oss tidigt så att vi kunde vakna runt
sju på morgonen, hitta en billig tuk-tuk och bara åka runt och kolla på stan innan all trafik kom igång.
Det jobbiga var bara att när vi väl hittade en mobil, på vårat mycket stökiga hotelrum, insåg vi att klockan redan var 00:30.
Martin var lite slö så han kunde kanske somna runt tre, men för mig kändes det som om det var mitt på dagen och jag var pigg som en nötkärna. Sista gången jag kollade på klockan stod den på 04:48 och alarmet gick igång lite mer än 2
och en halv timma senare.
Då var jag betydligt tröttare men tvingade ändå upp mig efter bara två snooze. Sen gick vi ut på gatan och tog första bästa tuk-tuk som lovade att köra oss till fem olika tempel och buddha statyer runt om i stan för 20 bath (ca4kr).
Först åkte vi till en ca 30m hög buddha. Fin, stor, guldig. Sen åkte vi vidare till en annan buddhastaty som tyvärr var instängd i ett tempel så vi kunde inte se honom. Men templet var i alla fall fint, stort och guldigt. Hela tiden när vi är ute och snackar med thailändare så frågar dom om vi ska söderut eller norrut och när vi säger söder ut och att vi vill till full moon partyt.
Skrattar dom glatt och säger;
-Big Party, Big Party, U like, U like>> och nickar>> -U booked hotel?
När vi sen svarar att vi inte ens har bokat buss, skakar dom bara på huvudet och säger;
-Fully booked, very expencive, Book now or pay 3 times much!
Så jag och Martin som vill vara impulsiva gänget fick tillslut mogna lite och be våran tuktuk förare köra oss till turistinformationen. När vi 10 minuter senare kom ut därifrån hade vi utan att någon av oss han förstå bokat bussar, båtar, hotel, och en dykkurs för 19 dagar framåt.
Det kändes först lite som ett rån, men efter att vi kollat efter lite i våran guidebok så kändes det bättre och nu är vi riktigt nöjda. Fyra hela dagar dykkurs och då får vi certifikat så vi kan dyka över hela världen sen. Känns skitbra!
Det här är Dan. Han bokade alla våra resor. Han är inte bara våran Dan, han är våran minigris vi hela tiden ville nypa i kinden.
Efter turistbyrån började vi bli rätt trötta men bestämde oss ändå för att vi måste se det kungliga palatset nu när vi ändå är i bangkok. Det kungliga palastet var jättefint, jättestort och ja, Jätteguldigt!
Förlåt mamma för att jag gillar våld.
Vi klev av bussen i bangkok klockan 06.10 på morgonen och redan då var det en massa försäljare och tuktuk förare som angrep oss med förslag om diverse krimskrams. Martin har skrivit mer om detta. (I det inlägget har vi också lagt upp fler bilder.)
Väl incheckade och med ett mål mat i magen gjorde vi, tvärt emot vad guideboken boken rekomenderar för att komma ur jet-laggen, och gick och la oss runt halv tio. Sen sov vi bort hela första dagen. Bra Nils och Martin!
På kvällen bestämde vi oss för att gå på thai-boxning. 4000 bath för biljetter två meter från ringen. Min mamma som inte är sen att påpeka att boxning inte är en sport utan bara våld, skulle nog ha hoppat upp i ringen och försökt stoppa dom små söta thaipojkarna från att slå på varandra. Sen hade hon i sann dagis-anda haft samling i ringen och förklarat att våld inte är lösningen på några problem. Synd bara att dom små thaipojkarna är väl avlade mördarmaskiner
Smack! Smack! smack! lät det när dom slog 800kilos slag rätt i nyllet på varandra inför en skrikande publik. Även knän och sparkar är okej.
En kille fick en spark i huvudet och deckade helt. De fick inte det minsta liv i honom och bar iväg med honom på en bår. Jag och Martin som tydligen är mer förstörda än vi visste hejjade glatt på från första parkett.
Idag har vi vart på BMK shoppingmall och shoppat strumpor, en kniv, varsitt par tofflor och en sprillans ny mobil till martin. Det underliga med den sprillans nya mobilen var att den var full med gamla sms, kontakter och bilder på den icke-existerande före detta ägaren. Den var även repad vilket måste ha skett med trolldom genom den obrutna plastförpackningen.
Resan kungälv-bangkok ...
Resan kungไlv-bangkok gick bra, i ungefไr 45 minuter.
Sen fick tๅget fel pๅ lyftbalkarna och var tvunget att stanna mitt i skogen f๖r att resetta hela tๅget. Efter ca 15 minuter kom vi ivไg igen och vi var nu 20 minuter f๖rsenade.
Tๅget b๖rjade precis fๅ upp farten igen nไr dom ropade ut i h๖gtalarna att felet hade uppstๅtt igen, jag b๖rjade nu bli smๅtt nerv๖s. Skickade ivไg ett sms till Martin, som redan var pๅ arlanda, och sa att jag stod helt still mitt ute i
ingenstans och att tๅget var paj.
Fick ungefไr tolv sms tillbaka inom 10 minuter;
"Ring sj och frๅga hur lไnge sๅdanna hไr problem brukar vara!"
"Ring taxi och fๅ honom att bryta mot alla lagar f๖r att fๅ hit dig!"
"Jไvla sj!"
"Till varje pris Nils, TILL VARJE PRIS!!!!"
Tillslut b๖rjade i alla fall tๅget ๅka igen, men nu hade ett annat lๅngsammare tๅg hamnat framf๖r oss sๅ nu fick vi ๅka pๅ halvfart hela den resterande vไgen till hufvudstaden.
Nไr vi vไl kom fram var vi 55 minuter f๖rsenade och jag tackade tyst min far f๖r att jag hade bokat sๅ att jag hade 2h buffert.
Tillslut kom jag till arlanda och m๖tte martin och vi kunde i godanro hoppa pๅ flyget till Wien.
I wien var det meningen att vi bara skulle byta flyg och lyfta igen inom en halvtimma men nไr vi skulle checka in sๅ kom flygvไrden med ett ett f๖rslag:
-The plane is overbooked, Would it be okay if you stayed here and flew tomorrow from frankfurt instead?"
-No! >>svarade jag snabbt>>
-what do we get? >>frๅgade Martin>>
-300 euros each and a luxuary hotel.
-Yes! >>svarade jag ไnnu snabbare.>>
Sagt och gjort. Vi och tre till som hade tagit erbjudandet fick mat och en taxi till hotellet.
En av dom andra var en 53ๅrig man med mycket respektabla biceps.
Biceps-Thomas var en f๖re detta ekonom som hade sagt upp sig frๅn jobbet f๖r nๅgot ๅr sedan bara f๖r att resa.
Nu skulle han till Thailand, Laos och Vietnam bara f๖r att ta det lungt, trไffa vไnner och njuta av livet.
Respekt, tไnkte jag och martin samtidigt.
Vi hไngde med Biceps-Thomas hela kvไllen och lไt honom ta hand om att fixa oss nya biljetter och se till att bagaget
fortfarande var med.
15 minuter kvar..
Undra vad jag har glömt? Troligtvis en hel del, men som martin sa, att om det så tar några veckor så går alla problem att lösa på något sätt förr eller senare.
Nu är jag för skakig för att skriva mer.. vi ses.. kanske.. iiiiii
16" Inflate-A-Globe! och röv-skavs-salva.
Det konstiga är att jag är inte det minsta nervös. Okej, lite då, men inte hälften så nervös som jag var för en vecka sedan.
Jag tror inte att det har gått upp för mig att ikväll är det sista gången jag sover i min egna säng på Ett halvt år. I morgonbitti är det sista gången jag äter samma frukost som jag har ätit varje dag sedan urminnes tider. Åh musli! Shit vad jag kommer sakna dig. Dina torra men nyttiga havregryn, dina torkade bananer och den mjuka fräscha lyckan när man väl lyckas hitta ett halvt russin eller en microskopisk bit aprikos.
Jag har i alla fall börjat packa nu och det känns bra. Har nästan inte med mig några kläder alls. Bara kalsonger.
Det är nämligen så har jag hört att dom som små asiatiska platt-stjärts-vana underklädersaffärerna eller stånden, inte är vana vid bandy-ankrövs-svank-stjärtar, och efter som jag har en sådan i min ägo så har jag blivit rekomenderad att ta med alla fillingar hemifrån. T-shirts,skjortor,brallor och sånt hittar man tydligen utan problem jätte billigt, men ICKE fillingar.
Läste en tråd om detta på ett forum där det var en kille som skrev att hans mor hade varit i asien och i nöd av ett par nya trosor, men inte hittat några som passade. Det är ingen smart sak att nämna att ens mor har så stor bak att hon inte hittar underkläder, på ett forum som läses av en hel massa människor med för mycket tid. Det fanns ingen ände på "din mamma" vitsarna och ingen tog någon som helst notis om att den stackars pojken försökte förklara att hans mors bak egentligen var av hel normala europiska mått.
En annan viktig sak som jag har med mig är röv-skavs-salva. Det är nämligen så att så fort det är varmt och jag går eller springer mycket så bildas det friktion mellan mina skinkor. Än en gång är bandy-ankrövs-svank-stjärten ett problem. Men problem är till för att lösas och därför har jag överst, brevid tandborsten en vit tub med röv-skavs-salva.
Den tredje otroligt viktiga saken som ska få plats i min ryggsäck är min 16" Inflate-A-Globe! Den är en gåva från min kära vän och kollega Nels. Den fyller många syften som till exempel; badboll, fotboll, visa vart jag är ifrån, visa vart dom jag möter är ifrån, visa vart jag är just nu och sist men inte minst gömma mig bakom om det blir skottlossning. Det sista är mycket användbart med tanke på alla upplopp i bangkok just nu. Det man där emot inte får använda den till är att rädda liv. Det står klart och tydligt på bruks anvisningen, där det även står hur man blåser i luft i den och hur man sätter i proppen. "NOT A LIFE-SAVING DEVISE." För de som undrade.
Planen!
Vi insåg inom de första 4 timmarna att vi passade ihop och vi började inom ett par dagar slipa på planer att resa tillsammans. Detta var 2004 tror jag närmare bestämt.
Efter tiden på havet så sågs vi någon gång om året och varje gång hände det något värt att komma ihåg och berätta för barnbarnen(, eller inte berätta för någon alls). För att nämna några saker så har vi drukigt vodka i en jasplanspilots jacuzzi med en tjej som vi hittade på gatan utanför, ätit pasta med 8 illegala flyktingar från östafrika i en lägenhet 2 mil utanför agia napa, försökt planka in bakvägen på en känd klubb i göteborg via en stupränna(,det gick jättebra tills martin ramlade ner och bröt inte EN utan BÅDA handlederna), cyklat 70km i uppförsbacke åt båda hållen, för att kolla på världens tråkigaste staty av legenden William Wallece.
Kombinationen av en smått rastlös kille från Kungälv och en MYCKET rastlös kille från Linköping öppna för äventyr slår uppenbarligen aldrig fel och nu är det dax för oss att resa på riktigt.
Bye bye charter!
Vi började skissa lite på en långresa redan under våran tid på båten, men det var under vår resa till cypern 2007 som vi bestämde oss för att börja spara pengar på allvar. Vi bestämde oss för att börja planera resan ca ett halvår innan och det bröt vi direkt.
Det är nämligen så att om riktlinjer och planer inte riktigt blir som de ska för vanliga dödliga, så blir de garanterat aldrig som de ska för oss. Så vi gav upp det här med att planera och köpte bara en enkelbiljett till bangkok. Vi hoppas vi kan stanna borta i ca 6 månader och vi vill gärna hålla oss där det är varmt. Sen är det inte så mycket mer.
Jag kan helt ärligt säga att jag inte ens har börjat packa än och vi åker om 48 timmar.
Första inlägget..
Jaha, då har man en blogg.
Jag och min kära vän Joakim sitter här sista kvällen i crackhuset i mölndal. Städar lite, packar lite, bloggar lite, bärsar lite.
En bra dag helt enkelt. Så nu är första inlägget skrivet. Ska jobba på designen och sen kommer det mer!
10 dagar kvar.......!
