Nils reseblogg

Ännu en vecka är över och tiden till pension lite, liite kortare. Kul att göra nått nytt och ännu roligare att ringa in en massa polare för hjälp med all skottning. Tack bois! Blev inte mycket mer gjort än jobb denna helgen såå här får ni en bild jag tog på korsvägen förra helgen.

Korsvägen. Jaha.. De va det.. God natt..

Jo just det ja, Samim läste metro häromdagen och undrade vad dom menade med; "Rasrisk på Angeredskolan". . . Det var han som sa det. Han är Afhgan. Då är det okej med rasistiska skämt! tihi.. Rasrisk..

På bussen hem från Funäsdalen häromveckan var det någon som klämde ur sig;

-Öh Nisse, vaffö skottar itte ni tak? Ni ha la selar o rep o skit?

Efter som jag inte hade något svar på detta drog jag förslaget för chefen och..  ..sex dagar senare har jag ryggskott, träningsverk i femton muskler jag inte visste jag hade och som grädden på moset; nio nya nära-döden upplevelser.

Som till exempel idag när min is-yxa - som var fäst i mig - fastnade i ett tjok med is på runt 100kg samtidigt som det lostnade från stuprännan. Lite panik, men jag överlevde. Obs! Inte tack vare Ted som gapskrattade på andra sidan taket. Jag hade tydligen med dödsångestens återframkallade målbrottsröst utbrustit;

-Å VAFAAAN GÖR JAG NU? Där jag höll den fastkilade yxan med en lite lätt glaciär fäst på eggen femton meter över marken. Av någon andledning tyckte Ted att det lätt Jäääätte roooooligt. Tack för stödet.

 

Kontoret.

Ibland vet man redan då slightly stoopid spelar alarmlåten Wiseman klockan 06.00 hur dagen kommer att se ut. Precis så trodde jag det var i måndags. FAIL!

Föga anade jag att jag tolv timmar senare skulle befinna mig i hörnet på ett fik mitt i bohemhoodet Majorna lyssnandes till en kvinna 50+, iklädd elva saronger i elva olika färger och en huvudbodnad som mest av allt påminde om en festivalutsmyckad pakistansk mulas ögonflugskydd, berättandes sagor ur tusen och en natt. Till råka på allt akompangerad av en herre på ett orientalisktlåtande piano, som såg ut som en blandning mellan Patrik Sjöberg, Ted Gärestad, Fredrik Reifeldt och en persisk matta.

Hur det nu gick till att jag hamnade inför denna syn är egentligen Maja, Hugges kusin från Gävles, fel. Hennes band skulle nämligen spela efter den mycket oväntade tusen och en natt upplevelsen. Jag om någon har sett en heeeel del osignade band under Vacatierra-tiderna måste säga att det var riktigt bra. Som synd är snappade jag aldrig upp vad bandet hette, men ska undersöka detta.

Gött att slippa en vakna, jobba, äta, träna, facebooka, sova -måndag var det också! WIN!

Innan denna snowboardsäsongen började sa jag att om jag inte utvecklades någonting detta året så kunde jag lika väl lägga ner. Än så länge har jag hoppat på dubbelt så stora hoppa, lärt mig 360 ordentligt och till och med vågat mig på en och annan på mellanstora gap-hopp(=Hopp som gör ont om man misslyckas).

Men nu i Funäs kom ett framsteg som klår alla tidigare. Bakåtvolten som vissa påstår ska vara det lättaste tricket i världen (Ted), satt långt, långt inne. Och jag var mycket nära att ge upp då jag för tjugonionde gången landade platt på ryggen efter en mycket okontrollerad volt med en skruv som aldrig tidigare skådats. Men jag svor ramsor som hade fått min gamle konfirmandspräst att skära av sina egna öron med en flisa från kyrkans kors, och försökte igen. Och igen. Och igen. Tillslut hade jag en ryggrad buckligare än min första bil och så ont i huvudet att jag funderade på att låna prästens kors och begå hierakari. Men då vände det!

FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! WIN!

Min femte snösemester denna vintern fick Mowgli att att hicka av avund och påstå att jag har för mycket semester. Han har phet fel. Det finns inget som heter för mycket semester. Dessutom har jag noll komma noll ledigt på sommaren så det väger upp.

Det har i alla fall vart, för att än en gång citera coolakillen i snowroller, "ganska, gaaanska så nice!" Resan arangerades av en riktigt go gubbe från Kungälv som heter Bosse och hans lika sköna fruga. Varje år i sju år nu har de slängt ihop en massa nära, kära, kolleger, vänner, barn.mm för att åka upp till hans svåger/svägerskas gård i Funäsdalen.

Buss, boende och wunderbar trerättersmiddag varje dag för näst intill inga pengar alls. WIN! Och som vanligt slank jag in på ett bananskal. Måste säga att jag har tur ibland. Min gode men lätt retaderade skadeglade vän pettersom är uppe och arbetar i funäs snackade men sin gode vän Martin som jag gick 1an till 9an med. Martin berättade om resan och att det fanns platser kvar. Petter nämde mig och vips var jag på en buss med trettiofem människor varav fem jag kände sedan tidigare. Bättre blir det knappt. En massa nya vänner, ännu mer snö, och sen till råga på allt lyckades jag på trettiofemte försöket, efter trettiofyra landnigar på nacken och ryggen sätta mitt livs första backflip på snowboard! WIIIIIN IGEN!

Check me out!=)

 

Nu är jag dock helt slut efter en veckas konstant ramlande på nacken, en hel del alkohol och 15h buss i snöstorm. Sussa.. aaaaah!

Äntligen har boken som både jag och Mowgli har skrivit några avsnitt i släppts! Känns näst intill hur kul som helst att se mitt namn i en riktig bok under en text som jag har skrivit. Gå in och beställ den nu; www.backpacka.nu


159kr+frakt.

Denna veckan har verkligen varit fylld till max. Typ som det brukar vara på sommaren, fast eftersom det har vart så slappt på sistonne är jag inte van vid det.

Vi på Trädakuten(mitt jobb alltså), eller Trädkuken som det heter i folkmun, har i veckan fått vår hittills största investering. En specialbyggd lastbil. First of it's kind änna!
Eftersom vi har arbetat sönder oss för att få råd med den och nu väntat i ett halvår sen den beställdes var det givetvis stor uppståndelse. Hann knappt med att spela Halo på lunchen bara för att vi ville hellre leka med kranen. Så proiriteringarna är heeelt urspårade.

Söt va!

Sen vid skymningen när inte ens Thaibossen kan tvinga oss att jobba med motorsåg mer, har jag hjälpt en polare som ska bli butikschef att bygga en vägg och måla i den nya butiken.

 

Vägg/skateramp som det ska hänga kläder och skateboards på..

Sen har jag inte tvättat, städat, packat och gjort iordning inför Funäsdalsresan som avgår på lördag 06:00. Ja, just det ja. Hade jag kanske glömt att nämna. Har ju nästan vart hemma i två veckor nu så jag kände att det var dags att dra igen... sååå.. Funäs på lördag! WIN!

Nästa vecka blir det snowboard igen! WIN!

Det första min käre vän och före detta kollega Nels påpekade med ett brett leende när jag kom hem från Asienresan förra året var;

-Jag vet att du ljuger på din blogg..

Andleningen till detta var att han hade läst om min och Joels Reunion på Bali då jag skrev att vi istället för att som många andra kanske hade gjort i en av Asiens bar/klubbtätaste städer, inte gick ut, drack oss redlösa, dansade och ljög för tjejer att vi var surfproffs. Jag skrev istället om hur vi stannade hemma på hotelrummet och diskuterade den aktuella skattesituationen i Sverige i fem timmar tills vi somnade.

Kommande inlägg kunde ha haft samma sannoliksvärde, men denna gången lyckades jag faktiskt ta några bilder till bevis. Sen får Nels och ni tro vad ni vill om det..

Bevis på att dagens ungdom inte är så ohängda, vilda och festgalna som många tror.

Min tjugotredje födelsedag firade jag med fem goda vänner, "Galenpanna" och "Absolut Överens" Eftersom de flesta av mina vänner nu har fått för sig att "alkohol" förstör deras "träning" blev det knappt  ens någon alkohol. (Tills de pensionärsgänget gått hem då..) Men det var faktiskt riktigt trevligt och "Absolut överens" i kombination med Mr Westmans tydliga tillfälliga IQ-downswing till 6iq gav oss en hel del skrikskratt. Som tillexempel då han svarade, citat;

-Horning och bly..

På frågan "Vad vill tonåringar dölja för sina föräldrar?"
Ingen av oss visste att horning var ett ord och kunde inte heller erinra något tillfälle då vi velat dölja bly för våra föräldrar under tonåren. Vi undrar än vad som försigår i Mr Linus huvud? Kul var det i alla fall.

Om kvällen avslutades då AustistiskaBullen som kan allt (och numera även är starkast, jävla as..) vann för sjätte gången eller om den fortsatte efter de flesta gått hem med minst två flaskor vin, ett paket fil och två paket frusna bär kommer ni aldrig få veta.. MOahahaha

Om två timmar fyller jag 23år. Fast frågan är i och för sig om det inte var i förgårr jag gjorde det egentligen. Det står nämligen 2e på facebook och i den facebook erövrade världen vi lever så är jag ganska säker på att den dagen som det står att man fyller år på fejjan är en bra mycket större högtid än dagen då man råkade snubblade ur livmodern.

23år. Tjugotreååååar. Tvåtusentio. Jag har stora förväntningar på detta året. Detta kan bli året som klår det bästa året hittills. 15år moppeåret 2002. Då alla hånglade med alla, fjortisfylla förpackad i sortguldburkar fortfarande var okej, och då man kunde åka moppe vart som helst. Jättefort.

Men jag har faktiskt tron på att detta året kan bli ännu bättre.

*Jag bor i en skön lägenhet med två riktigigt bra polare. Vi kommer ha världens skönaste häng här hela sommaren.
*Att jag bor här gör också så att jag kan sova en timma längre och eventuellt cykla till jobbet när istiden har passerat för iår.
*Jag har riktigt kul på jobbet och trivs med min arbetskamrater. Jag blir bättre på det jag gör och mer och mer intresserad. Vi ska satsa järnet i år, jobba som satan, ha kul, förhoppningsvis inte såga av oss några armar och sen helst få ut lite pengar i slutändan.
*Jag har åkt en massa snowboard och hinner förhoppningsvis med lite till.

Och det som jag tänker på var dag..

*Till hösten bär det iväg på långresa igen!!! Just nu lutar det åt Kanada och USA för en helsäsong med snö. Men andra dagar lutar det åt sydamerika, eller kanske Australien.. ho nåws?

Ett sjukt bra år kommer det att bli i alla fall!

Jag äääääälskar snö! Det gör inget att alla bilister kör trettiosex gånger långsammare, tanter bryter lårbenshalsen i vartenda gathörn och att dojjorna blir blöta hur man än gör. Det är fint. Det är som om ett vackert täcke som sänker sig ner och lägger sig över ett annars så brutalt deprimerande Januari-Göteborg. Det går från mörkt och gråbeacht till kritvitt och ljust.

Fick med mig kameran på jobbet idag också, ska verkligen skärpa mig och fota mer,;

Han är för duktig den där Ted.. Haha..

Det är alltid ett evigt tjöt om hur värdelösa vi svenskar är på att småprata med främlingar. Men det är verkligen så och jag hatar det. Man måste antingen vara full, förståndshandikappad eller riktigt gammal och gaggig om man får för sig att tilltala den som står bredvid en vid busshållplatsen eller den som sitter i sätet intill på tåget.

Jag gör alltid mitt bästa för att bevisa motsatsen och slänger ur mig lite kallprat för att förhoppningsvis hitta någon som är sugen på att tjöta lite för att få tiden att gå fortare. Ibland har man tur och hamnar bredvid någon skön kille med downs-syndrom som ligger steget före medelsvensson i social-kompetens och faktiskt tjötar skit hur lätt som helst. Eller som den gången jag och Hugge swebussroadtrippade till Oslo och jag hade turen och hamnade bredvid en kvinna som rest jorden runt i 20år och var ett vandrande reselexikon.

På bussen till Oslo i somras hittade jag en riktigt bra bussvän!

Men igår på tåget hade jag inte riktigt samma tur. Jag såg att killen bredvid mig läste en onormalt tjock tidning om fina viner.

-Så du gillar vin du? Sa jag och sprutade social-kompetens, medan jag log och nickade mot tidningen.

Killen kollade sakta upp från texten han just läst och lät sin blick sakta vandra från tidningen över ryggstödet på stolen och sakta över på mig. Han så ut som om han ville döda mig då hans mun rörde sig och han väste ur sig ett kort.

-a.. Han kollade mig i ögonen och sen lät han sin blick sakta vandra tillbaka samma väg som den kommit.

”oooookej” tänkte jag och bestämde mig för att spela tetris på mobilen istället.

 

En vecka kan inte vara sju dagar! Knappt en timma känns mer korrekt. I alla fall när jag ser tillbaka på denna veckan. Schwooosch! Så var den slut.

 

Den var helt underbar och för att citera coola killen i Sällskapsresan; "-Riktigt, riiiiktigt nice.." Man kan inte jämföra åkningen i alperna med åkningen i norden. Det är två helt skilda saker. I Hemsedal där jag brukar vara oftast är det parken som gäller. Liften – FunParken – Störtlopp ner – Och om igen. Jag skulle gissa på att fallhöjden på berget är runt 800m eller så och mycket mer än så är nog knappt på något ställe i Norden. Alagna där jag var nu har 1800m fallhöjd i backarna. Skidsystemet sträcker sig över tre berg och man kan som vi åka en hel vecka utan att ha åkt samma backe två gånger. De har ETT Big Jump. Allstå det blir mer fokus på åkandet. Fort.

Byn, dalkullorna, pizza, de tre slappaste skidåkarna i historien och kvällshäng på vinbaren..

För om man ska ladda på riktigt i Nordiska backar tar de slut innan man hinner blinka. I Alagna är man tvungen att stanna och vila benen för att backarna är så långa. Förut trodde jag att jag föredrog parkhänget. Men nu vet jag att de beroende framkallande känslan man får när man flyger fram över ett hopp är precis lika stark då man shreddar hot pow. Åker i pudersnö allstå. denna resan har blivit som en pånyttfödsel för mig.

 

Det var inte direkt superlätt att fota med snö överallt men några bilder blev det.. Puder=BIG WIN!

Vi började hänga med en gammal gäst till Norr-Jocke och han släpade ut oss i offpisten. Tack Jimmy för mitt livs åk. Vi gick kanske trettio minuter över en kam och hittade sen det vita guldet. Pow! Det såg precis ut som i sällskapsresan när de förstör coola-killarnas perfekt lagda åtta. Det var superlätt puder upp över knäna och jag som i vanliga fall bara åker snowboard fick mitt livs bästa åk.. På skidor!?!?!? Det tog oss två timmar att ta oss ner till byn offpistvägen och det var redan mörkt när jag vi stövlade in till de andra som var fem minuter från att ringa alp-patrullen. De såg direkt på våra miner vad som hade hänt. Årets åk och de hade missat det.