Nils reseblogg

Med målet i sikte händer det mycket. Fick bland annat ihop inte mindre än 65,5h denna veckan. Kanske är det lite skryt att skriva om det här men eftersom jag fredag eftermiddag var tröttare än min kombo Limpus är efter "bara" tolv timmars sömn, behöver jag verkligen få lite; -Shit, de e ju typ 13timmar om dagen juh! för att känna mig lite duktig och få energin tillbaka.
Men i alla fall:65h = KAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACHING!! och WIN!

Nu ska jag i ett desperat försök förlöjliga mig själv för att ta bort det löjliga faktum att jag kommer lägga upp två före/efter bilder på mig själv som vilken annan fjortis som helst. Somliga, inklusive mig själv innan jag skrev det här, tror uppenbarligen att om man skriver fjortizbilden innan en bild på sig själv med putande läppar tagen snett ovanifrån vänster i webcamen tar bort fjortiz stämpeln. Så är inte fallet. Här är beviset:

Nu vet jag att jag kommer iväg och då kommer det att vara för varmt med pälsmössan till trollhår som uppstår jag håller mig borta från fårklippningen för länge. Måste säga att det var lite tungt men nu känns det i alla fall lite somrigt. Plus att jag sparar in på balsam.

Sen var jag även ute och småshoppade lite för resan igår:
Förra gången när jag var iväg använde jag en sarong som handuk för det mesta. Saronger tar ytterst lite plats men man kan ju inte direkt säga att uppsugningsförmågan är som en wetextrasa, snarare tvärtom. Efter mikrofiberhanduksägarinnan Sarah, lånade ut sin mikrofiberhanduk till mig insåg jag att detta var ett måste på nästa resa. En handuk som torkar yberfort, tar lite plats och verkligen fungerar. Värt.

Lyssnade på P3planet häromdagen om gramjägare. Det är vandrings och friluftsmänniskor som gör allt för att vandra med så få kilo på ryggen som möjligt men som ändå håller samma standard på campingen som när ryggsäcken var tyngre. Jag är väl så långt ifrån en gramjägare det går att vara med en väska som oftast snittade över 17kg men det fick mig ändå att fundera på vad man kunde spara in på. Min necessär är tung, dåligt planerad och ful. Så eftersom jag den kommande vintern kommer använda den varje dag gick jag och köpte en bra planerad, snygg och ultralätt necessär. Värt.


Koncentrerat tvättmedel använde jag ungefär.. ..noll gånger förra resan. Med största sannolik blir inte antalet hemmatvättar mer än så denna gången heller. Det är värt att lägga 2$ hos ett tvätteri. Men ambitiöst nog tar jag i total förnekelse över att jag fortfarande är världens sämsta backpacker med mig dessa 89milliliter tvättmedel hela resan och sannolikt med hem igen.

Dagarna går och pengarna rullar in. Nu när jag har ett datum att se fram emot går lönnmördandet och beprunandet bra mycket snabbare och lättare. Men när man redan på onsdag fått ihop lika många timmar som resten av Sverige får ihop på en veckahinns inte mycket annat med. Ha överseende. Snart är vi där. Jag i central-Amerika och ni framför datorn skrattandes åt historierna. Win! Win! Helt enkelt! Pöss på er och nu ska jag upp i ett träd igen. 76 dagar kvar!

Ett underbart lugn spred sig från höger pekfinger som precis tryckt på "bekräfta och betala" och vidare ut i hela handen. Från handen och vidare ut i hela kroppen. Klockan 19.30 den tjugonde oktober lyfter ett plan från landvetter-Frankfurt-Cancun, som JAG sitter på! WIN!

Nu har lyckan fyllt hela kroppen, sakta börjat sippra ut och ersatts av. -SHIT! Jag ska till en värdsdel på andra sidan jorden där ingen kan Engelska, helt själv. Hur faen fick jag den idén? Jag kommer dö.. Skit.

Blir väl i alla fall lite mjukstart i den amerikaniserade delen av Mexiko. Men typ djupaste El Salvador? Vad finns där? Jag återkommer med det.

86 dagar kvar.

Vissa skulle kanske kalla min och min käre vän Petters Öland-roots festivalupplevelse ett FAIL! De kanske syftar på att vi två unga utarbetade män inte lyckades hålla oss vakna längre än 23.59 en enda dag. Eller att vi kanske lyckades missa ALLA band. Eller att vi inte raggade upp ett enda festivalhångel. Eller att vi inte ens var dyngraka EN ENDA GÅNG! Dessa människor heter kanske Martin och Maggi.

Dem har fel. För efter vår lilla minisemester till Öland med tolv timmars god sömn var natt och minimalt intag av gift i ölform mådde vi båda som kungar. Vi hade kanske inte den roligaste helgen i livet och vi har inte några helt "sjuka minnen" från den där "Öland Rooooots totausen-änd-tänn!" Men så blir det ibland.


Men vissa ljusglimtar fanns det ändå. Som när vi vaknade på lördag morgon av ljudet från båtsirenen längst fram på Noaks Ark där den seglade på syndafloden som brakade loss rakt ner över stackars Öland. Fem minuter tog det innan det hela tältplatsen hade förvandlats från en camping till sjön Vänern. Ytterligare fem innan skrovet på vårt tält började läcka in och vi var tvunga att bygga ett lutande torn av våra väskor och ägodelar på den lilla bit av tältgolvet som vi hade slagit upp på en stubbe och därför hölls över vattennivån.

Grannen A.V hade mer än 10cm på djupaste stället..

Låter kanske inte som en ljusglimt kanske. Och det var det verkligen inte heller. Humöret på hela festivalen var lägre än markfrigången på tax. Så även i vårt tält.

-KUKFITTA!(bra och jämnställd svordom, bör användas i omvänd ordning varannan gång för minimal diskriminering) REGNHELVETTE!
-ALLT ÄR PISSBLÖTT!
-JAG PALLAR INTE MER!
-Asså det suger att säga det men jag är fett sugen på att bara lämna den här skiten!
-Vet!
-Vi drar då?
-Ah lika väl det kommer inte sluta regna försen imorgon..

-Vi ska inte elda lite tspritindränkta kottar i primusköket då?
-Jo de hinner vi med!

Petter har gått från grav depression till ren och skär lycka!

 

Tjugosex kottar, en halv flaska tsprit, ett rökfyllt tält och minst tre brutna eldnings/camping-lagar senare var humöret åter på topp. Alla planer på att överge festivalen var som bortblåsta och vi var redå för ännu en kväll med.. . ..tidig sängång.

Om en Afghansk man eller kvinna på flykt från förtryck, förföljelse och eventuell tortyr hade fått reda på att människor i Sverige betalade pengar och lade sina enda två semesterdagar på att tillfälligt bo i ett flyktingläger med allt som det hör till; vattenbrist/översvämmning, ut-torkning/överkonsumtion av gift i vårt fall öl i Somalias fall kat. För att inte tala om all lera, stank och långfingriga grannar som tycker att ditt primuskök hade passat mycket bättre framför deras, hade han/hon trott att vi var hjärndöda eller i alla fall att hjärnan hade frusit ihop på de där kalla galna nordborna.


Sen finns de vissa som kanske skulle försöka sig på att påstå att det finns en massa skildnader på en festival och ett flyktingläger; musiken till exempel. Fail! Jag har aldrig under två Hultsfred, en Arvika och nu Öland roots lyckats se ett enda band. (Jag misstänker att det är en myt att det ens finns band på Sveriges festivaler) Man missar alltid all bra musik som man innan festivalen påstod sig bara måste se och efter festivalen läser i Metro om den var bra eller inte och sen berättar som om det vore ens egna recention.

Jag skulle till och med kunna tänka mig att folk på ett flyktingläger är renare än dreadlock-rastafari-Kalle från Karlskoga som gnider in benen upp till knäna i lera för att få in den där rätta festivalstämmningen. Ingen afghansk mor skulle någonsin låta sin son visa sig så smuttsig och med så mycket tovor i håret utanför tältet.

Rasta-Basta!

Igår var det 100dagar kvar till 20e oktober. Datumet då jag för två år sedan lämnade Sverige för Asien och datumet då jag i år planerar att lämna Svea Rike igen. Jag började räkna ner när det var etthundrasjuttioåtta dagar kvar och nu är det bara nittionio. Som tur är har jag inte ärft min fars miniräknar-hjärnhalva och säger därför att hälften har gått. WIN!

Som vanligt går det här med att planera lite sisådär. Därför satte jag mig ner häromdagen och skrev en "2do b4 Go!-lista" (To do before go-lista.)

1. Bestämma vart f-n i världen jag ska åka.

2. Köpa en flygbiljett dit.

3. Vaccinera mig mot lokala (köns-)sjukdommar.

4. Köpa en liten kamera och en liten laptop.

5. Super-spurt-spara när det börjar närma sig.

Första punkten kan tyckas vara lätt. Men det är faktiskt den som är svårast. Jorden är tydligen rätt stor och förutom Grenå/Danmark där jag en gång som fjortonåring blev stenad av arga danskar är jag sugen på att åka överallt. ÖVERALLT är stort.
Men som tur är löste det sig precis som timbuk sjunger utan att jag behövde lyfta ett finger. En polare och hans käraste är just nu i Central-Amerika och skrev "-öh CA är Phett du borde lätt åka hit!" Så var saken avgjort.

Någonting har jag i alla fall lärt mig av förra resans tvåhundraförtiosju FAIL! Denna gången tänkte jag börja i ena änden och arbeta mig söderut istället för att köra en resrutt som korsar sig själv åt alla håll fem gånger om som sist. Så Mexico it is! Söder om det finns Belize - Guatemala - Honduras - El Salvador - Nicaragua - Costa Rica och Panama. INgen aning vilka jag hinner med och inte men några av dem ska jag lyckas ta mig till i alla fall. Sen får vi se hur mycket tid som gått, hur mycket pengar jag har kvar och hur sugen mina kära ben är på åka snowboard. För om det blir den lilla kontinenten Syd-Amerika eller om det blir de lilla Landet Kanada efter det
återstår att se när tiden är inne.

Vet någon något phett man borde göra/se/ eller undvika i Central-Amerika så skriv. Jag har nämligen ingen aning.

Såja, en punkt avklarad!

-Såå.. ..en fråga?
-mm?

-om en riktigt snygg tjej..
-ja?
-ja?
-jaa?

-..sätter på en kille med en strap-on, är det då gay eller inte?
-Wtf!
-DUDE!!!!
-Om strap-onen är formad som en penis innebär det att det är två penisar i samlaget samt att främmande manligt sexuellt organ befinner sig inom en-meters regeln som till exempel räddar den dåliga sortens trekant från att vara bi. Men om strap-onen däremot är formad som en gurka eller banan har det inget som helst att göra med man-man sex utan är bara en fetisch.


Total tystnad.

..

Ännu en gång kommer Thai-Conny med ett ordspråk som får oss alla att stanna upp, se ut i luften, och grunna över meningen med livet.

-Ja, så är det när man har många svärd i älven!

Tack Conny!

Fr.v. Jack, Johakkim, Limpus, Bullar, Glisa (mina kära kusin), Jag, Moa, Ct, och Domina som precis spottat något mycket roligare än Agnes som tar bilden.

 

Häromveckan förvandlade vi vad som i vanliga fall hade varit en ligga hemma och äta Maryland Cookie's, dricka mjölk och tycka synd om levern- söndag till någonting så mycket bättre som ett picknickfestivalen-häng.

 

Ungefär hur mycket människor som helst hade tagit sig till apslätten i Kålltorp och stämmningen var mycket gemytlig och lugn. Några band spelade och en och annan sing-songwriter.

 

Vi låg där och njöt av livet medan vi kollade in banden, folks coola kläder, tatueringar och uringningar. (Fast i omvänd ordning..)

Det är sådanna dagar som får mig att utbrista; Jag älskar mitt Liv! WIN!

Jag har ont i halsen. Så in i. Jag är hungrig. Så in i. Två matskedar blåbärsoppa hjälper inte.

Först tänkte jag skriva ett mycket argt och ärligt inlägg om hur totalt värdelös den svenska vården är.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag själv ser mig som lite av en expert på svensk vård efter ett antal miljoner timmar i näst intill alla sveriges sjukhus väntrum.

Lite smart har man kanske blivit i alla fall tänkte jag när jag ringde in för att boka en tid på vårdcentralen och på så sätt överlista de onda sjuksköterskorna som har en scoreboard över hur lång tid de kan lyckas få upp väntetiden var dag.

-Nej kan tyvärr inte ge dig någon tid, du får komma in på akutmotagningen mellan 9-15.. Sa sköterskan med mycket trevlig röst medan hon samtidigt inne i huvudet skrattade ett pomperipossa-skratt.

Efter fyra timmar i väntrummet, han se sköterskorna och doktorn både ta tio-fika och lunch, fick jag äntligen komma in till doktorn.

-Jaha, vad behöver du hjälp med så här akuuuut?

Jag kollade på honom för att se om han verkligen var seriös? Jävlades han med mig? Jag sitter här i fyra timmar och sista tiden helt utan iprenpåverkan, jag är genomsvettig, jag kan knappt prata för mina halsmandlar har tagit formen av två worldcup-bucklor och jag är på sjukt bra humör. Akuuuut?

Jag tar helt enkelt tag i pensionären som sitter närmast. Hon kom troligvis till väntrummet som ung och vacker men blev ombedd att sitta ner och vänta och vips 70 år senare.. I alla fall; Jag knäcker henne på mitten över mitt eget knä och medan blodet sprutar sliter jag ut ett av Ada's revben och hugger läkaren rakt igenom ögat och in i väggen så att han blir hängade där i perfekt höjd med resten av konsten. Sen bryter jag mig in på hans rum och skriver ett recept på antibiotika till mig själv. Så svårt var det väl inte och vips var man på hemgång.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Men eftersom jag har såpass många starka kusiner och mostrar som jobbar inom vården vågar jag inte riktigt klanka ner på deras kollegor eftersom risken för stryk är överhängade. Så jag skippar helt enkelt Svenskvård är värdelös-inlägget.

Nu ska jag och mina halsmandlar kolla på en film.

Dagens visdomsord kommer som så ofta förr ifrån läpparna på mannen, myten och legenden Thai-Conny!

-Nu!.. ..nu ser jag ljuset i tunnan!

Tack Conny.

 

Rast.

 

Var precis lika nära som det ser ut. Eller nej.

 

 

 

 

-Jaha, det är där Cieren är! Tack Jack.

 

-Huh?

Förra året blev det en hel del longboard, bada i havet och chilla med Bullen -bilder. Då var jag sjukskriven i fyra månader och hade inget annat för mig. I år blir det pheta bilder från jobbet istället. Här kommer ett par;

 

Cieren firar ner stockar och toppar över världens petigaste grannes yberperfekt saxklippta golfgreen till gräsmata.

 

Jack ordnar med avspärrningen.

 

En go gäng!

134dagar kvar..

En fördel med att jobba mycket är att det underlättar sparandet automatiskt. Jag har helt enkelt inte tid att spendera några pengar. Och när man som Jack uttryckte det; spenderar mer tid i arbetskängorna än i hemmet behöver man inte direkt jätte mycket finkläder heller för den delen. Arbetskläder på och saken är biff.
Nackdelen är bara den att man heller inte hinner inhandla förnödenheter som tex pollenmedicin, jag har varit en nasal zombie sen början på april, eller än värre astma-medicin. Min kollega Ted har ca 50-50 procents chans att trilla av pinn varje dag. Men men, va gör man inte för att tjäna pengar.

En annan sak som jag skjutit på länge nu är ett besök hos frisören.

Så häromdagen när thai-Conny(chefen) i tillfällig sinnesförvirring lät oss gå från jobbet halv sex, skyndade jag mig till frisörsalongen. Pling plång! Ringde dörrklockan när mina kängor steg in genom glasdörren och samtidigt insåg att det troligtvis inte finns någon mer onaturlig miljö för ett par smutsiga motorsågskängor i hela världen.

Jag hade inte haft tid att byta om och i mina orangea arbetsbyxor med en stark arom av fyllig skog och en uns kedjeolja tillsammans med min nerkodade t-shirt och nofro'et (afrikanskt fro=afro / nordiskt fro=nofro) i fluffigt givakt och med sågspån från minst fyra olika trädarter i sig var kulturkrocken med de andra kunderna Pelle, Lasse och Carl-Christian som var inne på molekylbepruning av sina redan näst intill 100procentiga och moderiktiga James Dean frisyrer, uppenbarare än den obetvistade sexuella spänningen mellan Ariel och krabban i den lilla sjöjungfrun.

Nu hade jag befunnit mig i lokalen i minst tre sekunder och även frisörskorna tittade upp och gjorde den traditionella;
-He..WAAAH!.. .j.. Typ som när man tittar ner i en barnvagn och förväntar sig en sockersöt liten ängel men istället inser att den varelse som stirrar tillbaka på en från barnvagnens inre mer påminner om en nyfödd kinesisk nakenhund.
-öööh jaha, ööö du vill raka av det där eller?.. hoppet om att inte behöva lägga ner fyra timmar hundraprocentigt fokus på att försöka bepruna skatboet till något som ändå inte skulle likna en frisyr verkade inte tilltala den unga oerfarne flickan närmast mig särskilt mycke.

Som tur var kom klev min favoritfrisör (Inte för att hon klippt mig fler än en gång utan för att hon är friskidåkare och trevlig) fram från kulisserna och förkunnade att det där går att ordna. Tyvärr inte idag dock.. Så jag ser fortfarande ut som en blandning av Frodo, Birk Borkasson och Agda 89år nypermanentad.

Jag vet, jag är nu förlorad. Jag har tagit en bild på mig själv i spegeln. För att visa min frisyr. Kalla mig BlondinNille eller BloggNils. Jag förtjänar det. Godnatt.

-Another day, another dollar.. Sa alltid min före detta kollega Nels då vi efter knappa tio timmar äta-duscha-sova var tillbaka i bilen klockan 06:00 redå att bepruna (=sveengelskt ord som kommer från beskära och prune) eller (lönn)mörda ännu ett par träd. Detta har kommit att bli som ett mantra för mig som upprepas varje gång jag känner mig som ringaren i nottre dame med bältros i ryggraden när jag sätter mig upp i sängen på morgonen eller när jag vid 18:30 tiden precis snörat av mig kängorna och får ett samtal från chefen att tre ekar ska akut ner, släpas 100m i uppförsbacke, i regn, på en gräsmatta som inom tre-fyra vändor har förvandlats till woodstockfestivalens bästa muddslide. -Another day, another dollar..! 141 dagar kvar..

För två sommrar sedan åkte jag och mina goda vänner Petrus Galli och Martin Muerte ner till varberg och apelviken för att gå en tredagars kitesurfkurs. För dem ledde detta till ett frosseri i kiteutrustning, en massa surfande på havet och ännu mer surfande på smhi's vädertjänst sökande efter dagar då vinden blåste tillräckligt mycket och åt rätt håll.

För mig ledde det inte till någonting. Försen nu! Precis innan förra månadslönen som jag i förhand hade bestämt skulle vara starskottet på sparande hann jag inhandla en kite, en kitebräda, en sele och en våtdräckt. I söndags blev det premiär.

Petrus Galli hjälpte instruerade mig hur utrustningen skulle riggas, hur man får upp draken och hur man ska stå.
-Så här?
-Ja, så loopar du draken för att få upp kraft.
-Så hä...ää...äää....ää..r??? Kastvindarna förvrängde min förvånade och aningen nervösa röst.

Jag sköt iväg som ett skott på första försöket och lyckades köra minst en 30-40m innan jag i min lycka började gå över på steg två, se snygg ut, alldeles för tidigt. En sekunds tvekan och smack blir man än en gång påmind om hur hårt vatten kan vara.
Men överlag gick det faktiskt riktigt bra, lyckades åka åt båda hållen och allt. Men! Ingen historia om någonting jag gör utan ett stort phett; FAIL!

Den här gången bestod Fail!en av att jag i en krasch tappade kontrollen över draken och störtade den rätt i en sten. Stenen uppskattade inte det och rev ett långt och smärtsamt ärr tvärs igenom draken. Flashbacksen från vinterns snowboard-möter-sten-och-spricker-andra-dagen var mycket överväldigande och jag måste erkänna att jag grät en skvätt.

-Neeeej!, det är bara det att jag fått saltvatten i ögat.. OKEJ!

Död.

Fick helt enkelt ägna mig åt fotande istället..

 

 

 

 

 

 

 

 

Korv med bröd till lunch, brännan ska det jobbas mer på.

 

Ännu en lön på ingång. Betala hyran, lägga undan lite till mat(öl) och andra nyttigheter (longboard, skateboard eller kitematerial), och sen resterande pengar rakt in på kontot som är döpt till äventyr! Känns citat coola-killen i snowroller; "riktigt, Riiiiktigt nice!"

Det bästa är att i samma takt som äventyrskontot växer så försvinner dagarna på min nedräkning fortare än pollen på en maskros i stormen Gudrun. Började räkna någon gång runt 185dagar kvar och vips! idag står det 147 dagar kvar. Eller rättare sagt det står - livet börjar igen; 147dagar kvar -.

Häromdagen var en stor dag. Det hade dock ingenting med hår på snoppen att göra. Det kommer väl så småningom det också men än sålänge, ingenting. Schnyft. Saken var bara den att jag inte han mer än att logga in på blogg.se och skriva en rubrik innan jag insåg att klockan hade förflyttats sig en timma utan att jag hade märkt något där jag låg och njöt av gammal rock på youtube. Så medan jag satt ovetande på bussen måste någon rödskäggig bonnlurk tagit över där jag lämnade. Därav - orustsnopphumorn. Så kan det gå.

Det som egentligen gjorde dagen till en bättre dag än den innan var att jag nu officiellt har fört över pengar till reskontot och börjat spara. WIN!

171 dagar tills livet börjar igen..

Idag är en stor dag..... jag har fått hår på snoppen.

Jag är ledsen gott folk. Dels för att jag inte har skrivit på sista tiden och dels för att jag inte kommer skriva på ett tag till. Visst händer det en massa saker som hade vart sjukt roliga att skriva ner men nu när jordens axel emot alla odds har bestämt sig för att låta Svea rike få en liten, sviinliten, del av solensvärme betyder det att det är sex månader till resdags och 20oktober.

Så vad är det med det datumet? Ingenting faktiskt. Saken är den att jag trodde att det var då jag och Martin förrförra hösten(sjukt va tiden går fort) bytte potatis mot ris, eller Sverige mot Asien. Men det visade sig att jag hade tagit fel på en dag. Men men, Jag hade redan laddat ner en countdown app till iPhonen och ställt den på 20oktober, så nu måste jag åka den 20e oktober. Bara 190dagar kvar. Sen måste jag bara bestämma om jag ska dra till Syd-Amerika, Nord-Amerika, Afrika, eller någon annan stanns.

Steg ett är i alla fall att spara pengar och nu kommer vi till varför det inte blir så mycket strunt nerklottrat här som det brukar. Jag jobbar, så in i helvette.. Ni får ha tålamod och tänka på att jag jobbar fjorton timmar om dagen bara för att spara ihop till en ny resa så att jag kan skriva ner den och ni ska få nått att läsa igen. det är enbart för er skull. Alla två läsare!!