Nils reseblogg

Inte ens en rolig FAIL! där jag har tillbringat natten mellan fredag och lördag dansandes, streakandes, skrikandes, i djupa diskussioner med en förtiofemårig kvinna med mustasch om växthuseffektens påverkan på isglass, och nu har vaknat upp någonstanns på en matta kall och utan någon som helst aning om hur jag ska kunna ta mig hem men ändå riktigt lycklig.. Nej tyvärr, det där är tyvärr bara ett drömsenario. Det här är istället en "påväg till jobbet på lördag, det ösregnar och jag ska klippa häckar, som till råga på allt är taggiga, hela dagen-FAIL!" könsord!

Min far har troligtvis mer än en gång funderat över om jag verkligen är hans egen avkomma. Dels för att jag är född med exakt likadant hår som Frodo då han själv har spikrakt svart hår och dels för att medan han livnär sig som data-någonting(???) så fungerar jag och allt vad data och teknik heter ungefär lika bra som ett förhållande mellan Gudrun Schyman och Adolf Hitler hade gjort. Om man säger såhär, efter ett par incidenter då jag befunnit mig inom tre meter från någon av min fars eller systers hjärtevänner (deras datorer alltså) och dom efter det aldrig riktigt fungerat som vanligt igen, är jag belagd med tangentbordsförbud i mitt föräldrahem.

Men plötsligt blev jag insläppt i the circle of trust igen, det enda som behövdes var en telefon. Inte vilken sketmobil som helst utan den som, enligt metro 17% av alla svenska män mellan 20-45år har. Iphone! Och nu har jag med en! Den är fin och blank (än så länge), jag kan efter ett par timmars klurande kolla facebookoch snart, inom ett par månader, hoppas jag på att klura ut hur man bloggar ifrån den. WIN WIN!!

*Mitt favorit-retard Joel har rymt till mellanöstern där han svettas och blir brun i värmen, träffar tusen olika människor från tusen olika länder, upplever nya platser och kulturer och dricker onyttigt stora mängder öl.

Joel upplever kultur i Israel..

*Min favorit-chilikorv Matte har rymt till Chile och Brazilien där han solar hela dagarna och dansar salsa i karnivaler och klämmer på Therese tuttar hela nätterna.

*Min favorit Fabio-lookalike snygg-Tobbe har rymt till Malaysia-Australien-Nya Zeeland och USA och njuter troligtvis och förhoppningsvis av livet i Malaysia precis sådär som jag gjorde för sisådär ett år sedan.. Snyft..

*Själv jobbar jag, äter lite middag och somnar totalt utmattad innan klockan tio varje dag. Även helger. Förlåt för det bye the way, ska försöka hålla mig vaken lite längre någon gång. Men hur lätt är det när inte ens två superonyttiga energibomber till halv-liters-monster håller mig vaken.

Martin var föresten i stan igår, -WIN!, skrek jag på spårvagnen då jag fick höra det.. Honom kan jag ju alltid suga lite energi ifrån. ICKE! Killen är så utpumpad efter Brandövningar och ett evigt standupande att vi tillbringade kvällen djuuuupt nedsjunkna på "Masala" med varsin kyckling tandoori framför oss som enda lycka i livet. Vi beslutade i alla fall att vi tillsammans eller ensamna på varsitt håll ska åka till Latin Amerika eller Nordamerika eller Europa eller Kazakstan eller Nya Zeeland eller Australien eller... Osv.. Och där ska vi backpacka eller köpa en husbil och köra runt eller åka moped eller bosätta oss och jobba eller cykla omkring eller osv..

Veckan som gått har bestått av eftertanke och begrundande över livet och dess mysterier. Många långa timmar stirrandes i taket med tankegångar så djupa och komplicerade att självaste Einstein skulle behöva veckor för att sätta sig in i hemligeheterna bakom dem. I morse exakt klockan 09.32 kom efter en veckas grubbleri fram till en slutsatts, en visdom, en språklig såväl som filosofisk sanning:

Det är två grisar i ordet "svinpigg"..

Sommar, det gillar jag! Vinter, så länge det är snö och man kan åka snowboard är det underbart. Höst och den så kallade våren går dock pheetbort! Visst är det underbart när blomknoppar tittar fram, fåglar börja kvittra igen och solen värmer de rosenkindade lekande barnen på skolgårdar runt om i landet. Men hur ofta ser våren ut så? Exakt tre dagar om året har mina veteskapliga eu-godkända testresultat bevisat. Tre dagar..

Den våren jag känner till och som började precis idag innebär slask, blixthalka, ett ogenomträngligt ljusgrått molntäcke som supereffektivt döljer alla spår av en varm sol och en blå himmel.

Temperaturen håller sig på stadiga -7 till +12 bara för att alla kläder ska vara helt värdelösa inom tio minuter efter att man har lämnat lägenheten. Antingen frost som fick mig att slänga på mig långfillingar men som försvinner på 2,6sekunder för att effektivt ge mig smeknamnet Svett-Bert på bussen där det plöttsligt är svinvarmt eller så är förkylningen i sex dagar bokad eftersom jag dagen efter skippade långfillingarna då det enligt termometern är åtta plus, men plöttsligt blåser en arktisk permafrost-vind från alla håll samtidigt.

Eller så regnar det, men bara lite. Liiite liiiite, precis lagom för att hålla i sig i dagar och på sikt ta sig igenom allt.

Ni kanske börjar ana en viss antydan till bitterhet. Och ja, jag är bitter idag. Jag är res-sugen SÅ IN IIII!, och det känns som sommaren med 1000 och åter 1000 timmar arbete är en framavlad supermur med mamma-kinamur och pappa-Berlinmur som stålt ser på hur den effektivt skiljer mig från hösten och tid för avresa.

Att det är speciellt jobbigt just idag kan ju bero på att inte en, utan två av mina polers lämnade landet de senaste 24timmarna. Snygg-Tobbe rymmer till Malaysia, Australien, Nya Zeeland och Usa i fyra månader och Joel-Boel-Bambatant ska studera självmordsbombare på nära håll i Israel, Jordanien och Egypten. Hatar dem båda lika mycket och kommer varje dag från och med nu börja dagen med att sätta sågen i voddoo-dockor med deras namn. Ni borde följa Joels resa på hans blogg http://joela.blogg.se/
Jag vet inte om mitt arma hjärta pallar att läsa om Joels lyckliga tider i solen utan att krossas här hemma i den svenska helvettes "våren", men alla ni med ett starkare hjärta än mig. Do it.

Fan. Skit. Järnspik. Massa könsord och ett och annat kraftutryck som barn skulle ramla ner döda på fläcken om dom hörde.

Efter två veckor helt ensam i slottet har äntligen 50% av mina två sambos återvänt från världen för att göra kvällarna till mer än sömnigt dreglande framför datorn. Nu äntligen har jag någon att diskutera dagens bravader med igen. Inga mer ensamma deprimerande kvällar i ett ekande tomt vardagsrum. Trodde jag ja..

-Tja! Fan va brun du e! Har du haft det gött eller? Var det varmt? Här har det snöat som fan. Har du festat mycket rl? Här har det vart rätt lugnt. Vart i Thailand var ni? Hur bodde ni? Har du blivit lurad mycket? Har du bränt dig? Har du köpt någon present till mig? osv.. osv..

-Tjenna, jo de har la vart gött, men jag ska till orust nu hinner inte snacka, får se om jag kommer hem imorgon.. Hejsvej..

Smäll! Lät det och dörren for igen.

-öh.. jaha.. ja..

Så nu sitter jag här ensam igen FAIL! Ska se på en film nu tänkte jag. "this movie can suck my balls !!! this is like a love movie !!! WTF........" Skrevs det om den på piratebay=) Men det blir den ändå. New moon. (skyller på att jag ser den i hemläxa, för att kunna ta upp den i diskussion med någon tjej någon gång..)

Eftersom abstinensen efter brädåkning är starkare än någonsin blev det två dagar syd-sverigeåkning i helgen. Först i Alebacken med sitt lilla men tappra försök till ett bigjump, och sen till Ulricehamns skidanläggning där dom faktiskt hade två helt okej hopp. Eftersom jag kom hem lite tidigare än vanligt igår han jag till och med leka lite med bilderna. Ännu en gång kommer min gode fotoguru johakkim gråta däruppe i Sälen över min vilda lek i Photoshop, men det hjälps inte. Såhär blev det;

Jag har meddelat Petter att jag vägrar fota honom igen innan han köper en mer färglad jacka. Han är näst intill osynlig i all miljöer med den han har nu.

Jag må ha pensionärs-somnat innan klockan 22.00 både fredag och lördag, men bästa helgen på länge ändå.

Jag skulle ljuga om jag sa att det är populärt när en i han-gänget skaffar sig en hona. En massa snack om tofflor och Hsb(Hon-Som-Bestämmer) blir det automatiskt. Oftast helt utan en tanke på vem tjejen är och egentligen bara för att gänget är rädd för att dela polaren med en flickvänn.

Det finns ju då vissa sätt för er flickor att försöka vinna över era hanars han-vänner. Erika känner till det bästa. Hon är expert. För hon har listat ut att precis som i allt annat går vägen till lycka och framgång genom magen.

I lördags skulle jag, Petter, Martin och Linus åka Snowboard. Eftersom jag hade lite bråttom på morgonen han jag inte äta frukost och ringde därför Petter för att se om jag kunde nalla en smega hos honom.

-Shoo, kan jag ta en smega hos dig, han inte käka så mycket frulle..
-Jag e hos Linus och Erika, men jag kan fråga om det är lungan ändå..
..en sekund senare..
-Det var lungt.
-Okay, ses snart.

Detta var vad som mötte mig när jag kom dit;

Tre givetvis nybakade smegor med blandat gottgott på, vindruvor, lichifrukt, Yoghurt med björnbär och Physalis, Thé OCH Juice!!!!

Bästa frukosten jag ätit i mitt liv! Och inte nog med det.. Dagen efter när vi skulle till Ulricehamn för att åka ännu mer snowboard, gick hon upp i ottan på en söndag, och bakade bullar som hon skickade med Linus att bjuda oss på i backen!

EN PHEEET ELOGE! Tack som faen för frullen och bullarna=) De smakade underbart!

Ni kanske undrar om jag har gått och dött. Förra veckan hade jag svarat ja. Hela vägen från Nagiala hade jag ropat
-Ja, jag är död. Jag hackade så mycket is att jag själv gick om den globala uppvärmningen i glaciärslaktning. Och på den sjunde dagen pallade kroppen inte mer och jag dog.

Men precis som en två veckor gammal brödskiva får nytt liv och smak i en brödrost, tinade denna veckans sol upp mig och nu är jag inte längre en vandrande våldnad. Jag är nyrostad och idag lekte verkligen livet.

Chefen var näst intill galen (troligtvis tillräckligt för att spärras in mot sin vilja i mer än nio länder), min motorsåg bestämde sig för att inte fungera så jag fick såga med handsåg, en kund trodde att Vi skulle betala Honom för hans "Virke" och förklarade mig hjärndöd när jag sa vad det skulle kosta honom att bli av med sitt "virke" och sist men absolut inte minst var Ted hungrig. MEN! Solen sken, och ingenting skulle kunna förstöra den första arbetsdagen 2010 som gick utan långfillingar och jacka.

Bob Dylan spelade Like a Rolling Stone och vi guppade fram i våran nya decepticon till Arab-Lastbil med lycko-amulett i backspegeln och allt. Jag kände det lika starkt som solar plexus-slaget chefen gav mig till frukost; Våren är på ingång! WIIIIIN!

Så här ser mitt liv ut just nu.

Riktigt kul att ha mycket jobb igen och förhoppningsvis blir det en go lön denna månaden. Men mycket annat blir det verkligen inte. Föra Jihad mot snö och is hela dagen, komma hem, äta, sjunka ner i soffan och sen är det över. Hela kroppen är totalslut och en ledig dag gjorde inte mycket skildnad även om jag för första gången på år och dagar lyckades sova bort det mesta av den utan problem.

 

Tio våningar känns faktiskt lite i magen, och det är mycket roande att kasta ner stora snöblaffor för att se och höra dem spla-ta-ta-taschas i marken långt där nere. Typ som att kasta sten i ån och lyssna efter plopp, fast för vuxna pojkar.. I vilket fall.. Kul är det!

 

Idag hade snön efter två dagar med plusgrader förvandlats till en mycket hård version av slushpuppy vilket gjorde Jihaden emot den mycket svårare. Men eftersom solen som man inte ser allt för mycket av lyste oss i ansiktet blev det en skön dag ändå.

Schtek!

Ännu en vecka är över och tiden till pension lite, liite kortare. Kul att göra nått nytt och ännu roligare att ringa in en massa polare för hjälp med all skottning. Tack bois! Blev inte mycket mer gjort än jobb denna helgen såå här får ni en bild jag tog på korsvägen förra helgen.

Korsvägen. Jaha.. De va det.. God natt..

Jo just det ja, Samim läste metro häromdagen och undrade vad dom menade med; "Rasrisk på Angeredskolan". . . Det var han som sa det. Han är Afhgan. Då är det okej med rasistiska skämt! tihi.. Rasrisk..

På bussen hem från Funäsdalen häromveckan var det någon som klämde ur sig;

-Öh Nisse, vaffö skottar itte ni tak? Ni ha la selar o rep o skit?

Efter som jag inte hade något svar på detta drog jag förslaget för chefen och..  ..sex dagar senare har jag ryggskott, träningsverk i femton muskler jag inte visste jag hade och som grädden på moset; nio nya nära-döden upplevelser.

Som till exempel idag när min is-yxa - som var fäst i mig - fastnade i ett tjok med is på runt 100kg samtidigt som det lostnade från stuprännan. Lite panik, men jag överlevde. Obs! Inte tack vare Ted som gapskrattade på andra sidan taket. Jag hade tydligen med dödsångestens återframkallade målbrottsröst utbrustit;

-Å VAFAAAN GÖR JAG NU? Där jag höll den fastkilade yxan med en lite lätt glaciär fäst på eggen femton meter över marken. Av någon andledning tyckte Ted att det lätt Jäääätte roooooligt. Tack för stödet.

 

Kontoret.

Ibland vet man redan då slightly stoopid spelar alarmlåten Wiseman klockan 06.00 hur dagen kommer att se ut. Precis så trodde jag det var i måndags. FAIL!

Föga anade jag att jag tolv timmar senare skulle befinna mig i hörnet på ett fik mitt i bohemhoodet Majorna lyssnandes till en kvinna 50+, iklädd elva saronger i elva olika färger och en huvudbodnad som mest av allt påminde om en festivalutsmyckad pakistansk mulas ögonflugskydd, berättandes sagor ur tusen och en natt. Till råka på allt akompangerad av en herre på ett orientalisktlåtande piano, som såg ut som en blandning mellan Patrik Sjöberg, Ted Gärestad, Fredrik Reifeldt och en persisk matta.

Hur det nu gick till att jag hamnade inför denna syn är egentligen Maja, Hugges kusin från Gävles, fel. Hennes band skulle nämligen spela efter den mycket oväntade tusen och en natt upplevelsen. Jag om någon har sett en heeeel del osignade band under Vacatierra-tiderna måste säga att det var riktigt bra. Som synd är snappade jag aldrig upp vad bandet hette, men ska undersöka detta.

Gött att slippa en vakna, jobba, äta, träna, facebooka, sova -måndag var det också! WIN!

Innan denna snowboardsäsongen började sa jag att om jag inte utvecklades någonting detta året så kunde jag lika väl lägga ner. Än så länge har jag hoppat på dubbelt så stora hoppa, lärt mig 360 ordentligt och till och med vågat mig på en och annan på mellanstora gap-hopp(=Hopp som gör ont om man misslyckas).

Men nu i Funäs kom ett framsteg som klår alla tidigare. Bakåtvolten som vissa påstår ska vara det lättaste tricket i världen (Ted), satt långt, långt inne. Och jag var mycket nära att ge upp då jag för tjugonionde gången landade platt på ryggen efter en mycket okontrollerad volt med en skruv som aldrig tidigare skådats. Men jag svor ramsor som hade fått min gamle konfirmandspräst att skära av sina egna öron med en flisa från kyrkans kors, och försökte igen. Och igen. Och igen. Tillslut hade jag en ryggrad buckligare än min första bil och så ont i huvudet att jag funderade på att låna prästens kors och begå hierakari. Men då vände det!

FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! FAIL! WIN!

Min femte snösemester denna vintern fick Mowgli att att hicka av avund och påstå att jag har för mycket semester. Han har phet fel. Det finns inget som heter för mycket semester. Dessutom har jag noll komma noll ledigt på sommaren så det väger upp.

Det har i alla fall vart, för att än en gång citera coolakillen i snowroller, "ganska, gaaanska så nice!" Resan arangerades av en riktigt go gubbe från Kungälv som heter Bosse och hans lika sköna fruga. Varje år i sju år nu har de slängt ihop en massa nära, kära, kolleger, vänner, barn.mm för att åka upp till hans svåger/svägerskas gård i Funäsdalen.

Buss, boende och wunderbar trerättersmiddag varje dag för näst intill inga pengar alls. WIN! Och som vanligt slank jag in på ett bananskal. Måste säga att jag har tur ibland. Min gode men lätt retaderade skadeglade vän pettersom är uppe och arbetar i funäs snackade men sin gode vän Martin som jag gick 1an till 9an med. Martin berättade om resan och att det fanns platser kvar. Petter nämde mig och vips var jag på en buss med trettiofem människor varav fem jag kände sedan tidigare. Bättre blir det knappt. En massa nya vänner, ännu mer snö, och sen till råga på allt lyckades jag på trettiofemte försöket, efter trettiofyra landnigar på nacken och ryggen sätta mitt livs första backflip på snowboard! WIIIIIN IGEN!

Check me out!=)

 

Nu är jag dock helt slut efter en veckas konstant ramlande på nacken, en hel del alkohol och 15h buss i snöstorm. Sussa.. aaaaah!

Äntligen har boken som både jag och Mowgli har skrivit några avsnitt i släppts! Känns näst intill hur kul som helst att se mitt namn i en riktig bok under en text som jag har skrivit. Gå in och beställ den nu; www.backpacka.nu


159kr+frakt.

Denna veckan har verkligen varit fylld till max. Typ som det brukar vara på sommaren, fast eftersom det har vart så slappt på sistonne är jag inte van vid det.

Vi på Trädakuten(mitt jobb alltså), eller Trädkuken som det heter i folkmun, har i veckan fått vår hittills största investering. En specialbyggd lastbil. First of it's kind änna!
Eftersom vi har arbetat sönder oss för att få råd med den och nu väntat i ett halvår sen den beställdes var det givetvis stor uppståndelse. Hann knappt med att spela Halo på lunchen bara för att vi ville hellre leka med kranen. Så proiriteringarna är heeelt urspårade.

Söt va!

Sen vid skymningen när inte ens Thaibossen kan tvinga oss att jobba med motorsåg mer, har jag hjälpt en polare som ska bli butikschef att bygga en vägg och måla i den nya butiken.

 

Vägg/skateramp som det ska hänga kläder och skateboards på..

Sen har jag inte tvättat, städat, packat och gjort iordning inför Funäsdalsresan som avgår på lördag 06:00. Ja, just det ja. Hade jag kanske glömt att nämna. Har ju nästan vart hemma i två veckor nu så jag kände att det var dags att dra igen... sååå.. Funäs på lördag! WIN!

Nästa vecka blir det snowboard igen! WIN!

Det första min käre vän och före detta kollega Nels påpekade med ett brett leende när jag kom hem från Asienresan förra året var;

-Jag vet att du ljuger på din blogg..

Andleningen till detta var att han hade läst om min och Joels Reunion på Bali då jag skrev att vi istället för att som många andra kanske hade gjort i en av Asiens bar/klubbtätaste städer, inte gick ut, drack oss redlösa, dansade och ljög för tjejer att vi var surfproffs. Jag skrev istället om hur vi stannade hemma på hotelrummet och diskuterade den aktuella skattesituationen i Sverige i fem timmar tills vi somnade.

Kommande inlägg kunde ha haft samma sannoliksvärde, men denna gången lyckades jag faktiskt ta några bilder till bevis. Sen får Nels och ni tro vad ni vill om det..

Bevis på att dagens ungdom inte är så ohängda, vilda och festgalna som många tror.

Min tjugotredje födelsedag firade jag med fem goda vänner, "Galenpanna" och "Absolut Överens" Eftersom de flesta av mina vänner nu har fått för sig att "alkohol" förstör deras "träning" blev det knappt  ens någon alkohol. (Tills de pensionärsgänget gått hem då..) Men det var faktiskt riktigt trevligt och "Absolut överens" i kombination med Mr Westmans tydliga tillfälliga IQ-downswing till 6iq gav oss en hel del skrikskratt. Som tillexempel då han svarade, citat;

-Horning och bly..

På frågan "Vad vill tonåringar dölja för sina föräldrar?"
Ingen av oss visste att horning var ett ord och kunde inte heller erinra något tillfälle då vi velat dölja bly för våra föräldrar under tonåren. Vi undrar än vad som försigår i Mr Linus huvud? Kul var det i alla fall.

Om kvällen avslutades då AustistiskaBullen som kan allt (och numera även är starkast, jävla as..) vann för sjätte gången eller om den fortsatte efter de flesta gått hem med minst två flaskor vin, ett paket fil och två paket frusna bär kommer ni aldrig få veta.. MOahahaha

Om två timmar fyller jag 23år. Fast frågan är i och för sig om det inte var i förgårr jag gjorde det egentligen. Det står nämligen 2e på facebook och i den facebook erövrade världen vi lever så är jag ganska säker på att den dagen som det står att man fyller år på fejjan är en bra mycket större högtid än dagen då man råkade snubblade ur livmodern.

23år. Tjugotreååååar. Tvåtusentio. Jag har stora förväntningar på detta året. Detta kan bli året som klår det bästa året hittills. 15år moppeåret 2002. Då alla hånglade med alla, fjortisfylla förpackad i sortguldburkar fortfarande var okej, och då man kunde åka moppe vart som helst. Jättefort.

Men jag har faktiskt tron på att detta året kan bli ännu bättre.

*Jag bor i en skön lägenhet med två riktigigt bra polare. Vi kommer ha världens skönaste häng här hela sommaren.
*Att jag bor här gör också så att jag kan sova en timma längre och eventuellt cykla till jobbet när istiden har passerat för iår.
*Jag har riktigt kul på jobbet och trivs med min arbetskamrater. Jag blir bättre på det jag gör och mer och mer intresserad. Vi ska satsa järnet i år, jobba som satan, ha kul, förhoppningsvis inte såga av oss några armar och sen helst få ut lite pengar i slutändan.
*Jag har åkt en massa snowboard och hinner förhoppningsvis med lite till.

Och det som jag tänker på var dag..

*Till hösten bär det iväg på långresa igen!!! Just nu lutar det åt Kanada och USA för en helsäsong med snö. Men andra dagar lutar det åt sydamerika, eller kanske Australien.. ho nåws?

Ett sjukt bra år kommer det att bli i alla fall!

Jag äääääälskar snö! Det gör inget att alla bilister kör trettiosex gånger långsammare, tanter bryter lårbenshalsen i vartenda gathörn och att dojjorna blir blöta hur man än gör. Det är fint. Det är som om ett vackert täcke som sänker sig ner och lägger sig över ett annars så brutalt deprimerande Januari-Göteborg. Det går från mörkt och gråbeacht till kritvitt och ljust.

Fick med mig kameran på jobbet idag också, ska verkligen skärpa mig och fota mer,;

Han är för duktig den där Ted.. Haha..