Magnus Uggla och Göteborgs Symfoniker..
I år när hon som vanligt räknade upp sin urtråkiga önskelista på saker som badsalt, dåliga böcker och en lock av Bo Caspers hår, lyssnade jag som vanligt inte. Istället tänkte jag precis som julen 2004 då jag gav min kära syster en så kallad "Air-Zooka". Vad kan jag ge henne som även jag kan få ut nått av? Göteborgs Symfoniker har jag av någon andledning alltid velat se, så det fick det bli.
Så lite innan klockan tre idag intog vi våra platser på vänstra läktaren i Göteborgs-konserthus och såg alla de 109 pingvinklädda musiksnillena inta sina platser och värma upp fioler, cellos, basar, trummor, röster och en hel massa instrument man kan blåsa i.
Sen kom Magnus Uggla in och alla klappade i händerna som galningar. Det visade sig snabbt att det inte var Magnus utan en Colombian vid namn Gustavo Dadamel som bara av en slump hade sett en Uggla-video någon gång på 80-talet och ända sedan dess kämpat för att nå en lika perfekt balsam-shampoo-svarthårfärg-balans i sitt svarta, lite hockey men ändå inte, formade krull. Han är nästan där nu..
Det håret är inget man föds med.. Men snart har Gustavo nått sitt mål..
I vilket vilket fall började han vifta med sin pinne och musiksnillena började dra på stråkar, slå på trummor, blåsa och sjunga allt vad dom kunde, medan det svarta, lite hockey formade men ändå inte, krullet fladdrade i takt.
Det var riktigt, riktigt maffigt.. ..i cirka 10 minuter!! Sen var det bara 75 minuter kvar. Utan paus! FAIL!!
För det första så tycker jag att opera är lika kul att lyssna på som growl i death metal. Man vill liksom bara be den som står brevid den feta damen att stiga av hennes fot så hon slutar skrika. Sen så kan det inte hjälpas hur duktiga alla dessa 109 musiker är. Det blir enformigt med bara en massa i och för sig maffiga men allt för lika stycken. Ett efter ett efter ett.
Och varmt var det. Och publiken hostade, fes och klappade exakt samtidigt. Och jag somnade..
Mamma fick flera gånger peta på mig för att jag började snarka. Hade det inte vart för att hon själv hade svårt för att hålla sig vaken så hade hon nog gett mig onda ögat. Men nu skrattade vi bara åt vårt tarvliga försök till att vara kulturella och så fort de släppte ut oss gav vi oss av snabbare än ögat för att inte råka bli kvar vid någon slags fin i kanten "-en gång till!"
Hemma och handikappad..
Ni har alla säkert vart med om att ibland när man ligger och halvsover och drömmer att man snavar eller faller, så rycker man till och vaknar. Det hände mig ca fjorton gånger den natten. Skildnaden var bara den att när jag ryckte till, ryckte även armen till. Kändes typ som om jag hade alla mina ben helt lösa i en köttpåse fäst på axeln. När jag skakade den så hoppade alla ben runt där inne som i en maraccas. Spelade en smärtsam conga hela natten, innan jag vid femtiden på morgonen gav upp och kollade på film istället.
Ett annat problem jag lever med just nu är att de smärtstillande tabletterna är vätskedrivande. Jag måste kissa minst var tjugonde minut. Det kunde ha vart värre om det inte var så att det tar typ tio minuter att få av byxorna och fram little-big-Nils. Sen tio minuter till att få på byxorna igen och tvätta händerna. Jag har bott på toaletten helt enkelt. Det är till och med värre än flickrummet..
Världens slappaste bitchslap!
Som van sjukhusbesökare insåg jag givetvis direkt att om jag skulle vara där 6.30 så skulle jag tidigast få en säng vid 9-10 tiden. Men har jag väntat på operation i fem år så ska det inte vara några problem att vänta två, tre timmar till.
Precis som förutspått satt jag och väntade till halv tio innan jag fick komma in. Eftersom dom enbart hade fyran på tvn i väntrummet kunde jag vid det laget nyheterna som visas var femtonde minut, utantill. Eritreas president är ett AS! Bara den meningen skulle jag troligvis bli skjuten för om han fick tag på mig. Fattar inte hur man kan vara så hjärndöd. Stöd Dawitt Isaac!
Såhär har min handled sett ut sen jag var tretton och skulle hoppa ut för ett par trappor på Kongahällagatan med Skateboard..
Sista gången på länge jag kan chilla på vänsterarmen..
Deras plan var sådan att de bara skulle bedöva armen. Jag skulle få lugnande men hela tiden vara vaken. Såå.. Narkosläkaren som såg ut lite som en katt i en tecknad serie tog fram en nål lika stor som ett sugrör och började hugga mig i armhålan. När jag kved fram om det verkligen var nödvändigt att hugga så djupt, började hon skratta hysteriskt och berättade att det bästa hon gjort i hela sitt liv var att åka på studieresa till Tyskland för att lära sig mer om Dr Mengele.
Efter en stund började hon i alla fall bli trött i armen av allt hugande så då fick det tydligen vara nog med bedövning. Armen kändes lite domnad men inte helt bedövad.
Dom varnade mig för att lyfta den men nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli. Det slutade med att jag tappade armen rakt i ansiktet på mig själv. En hand slappare än en påse vatten väger faktiskt mer än man tror och det vittnar min fläskläpp gärna om.
De lyckades i alla fall inte få bedövningen att verka tillräckligt bra så jag blev sövd istället.
Det var helt omöjligt att öppna ögonen mer än såhär..
Vips så var 150 minuter över och jag vaknade upp ur min drogdimma på uppvaket. Man kan ju inte påstå annat än att det är fint att ligga halvnersövd och helt borttöcknad och lyssna på Melpo Mene - Hello Bejamin. Då mådde jag bra!
Hela gårdagen låg jag vaken och deckad om vartannat och det enda obehagliga som hände på hela dagen var att jag svimmade av när jag försökte äta en macka. Men när fem söta sjuksköterskor fick liv i mig igen var det nästan värt det.
Precis när jag började vakna till på riktigt och så smått började bli uttråkad kom Joel, Matte och Hugo förbi. Goda vänner som de är hade dom med sig en fingerboard så att jag skulle kunna skata den här sommaren med.
Naturligtvis ställde dom inga dumma frågor om hur jag mådde utan hoppade direkt till det visentliga..
-Öh!
-Hej!
-Tja!
-Va de gött att va hög änna?
Joel, Hugo och Matte kom och hjälpte mig fördriva tiden lite..
Nu kan jag skata riskfritt.. Tack gubbs!=)
Så kommer vi till det tråkiga i historien. Nu är jag hemma och verktabletterna fungerar inte. Hade sjukt ont i natt och att duscha och äta frukost tog tre timmar! Men, Men.. Så er'e, först kliar'e, sen sver'e..
Såhär ser det ut nu!
Salgrenskas handledspecialist..
Nu är det bara sex timmar kvar tills jag infinner mig på Sahlgrenskas handelsspecialist. Vid tvåtiden opereras jag och sen kommer jag förhoppningsvis bara sova där en natt. Börjar bli lite nervös. Jag menar även den bäste kan göra fel någon gång. Jag fäller ett träd lite snett kanske, en målare målar ett sovrum en nyans för mörkt eller en frisör som har jobbat i 22år råkar klippa tant Agda i örat.
-Hur fan fungerar det för en handledskirurg?!?!
-Sorry grabben, shit happens, jag slant lite och satte skarpellen i syster Annika. Hon halkade i sitt eget blod och stötte in i kirurgassistenten Machmut. Han i sin tur var bara påväg från operationsrummet brevid till soprummet med en herionpundares amputerade underarm, men tappade den blodiga stumpen. Den råkade tyvärr sätta sig likstel som en kanyl med ett jordigt finger rakt ner i din nyss uppcuttade handled..
-Öh... Va?
-Du har AIDS nu. Men se det från den ljusa sidan.. Vi fick i alla fall ihop handleden tillslut.
-Skit.
Vi ses på onsdag. Hoppas jag i alla fall.
24h kvar..
Om mindre än 24 timmar ligger jag inne på Sahlgrenska och väntar på operation. Jag tror inte riktigt det har gått upp för mig än, men idag är sista dagen på FYRA FUCKING MÅNADER som jag kan röra på min handled. Och sista dagen på två fucking månader som jag kan röra armbågen.
Nu när jag tänker på det är det faktiskt också sista dagen på ett väldigt långt tag jag kan tvätta vänster arm överhuvudtaget. Inte så fräscht när man tänker på det så. Blir till att spendera hela kvällen i badkaret.
Nu ska jag äta gröt och värma upp försäljarsmilet för här ska prissättas trädnedtagningar.
Fem Grenar..
..Förlåt..
Rescue/Räddning;
Räddningen går ut på att få ner en skadad person ifrån ett träd så säkert och fort som möjligt. Du får bättre poäng om det går fortare, men det måste också se kontrolerat ut. Man får även bonuspoäng om man använder smarta lösningar och samtalar med personen i trädet och människorna på backen. Man ska till exempel se till att hennes rep är i gott skick, att det inte finns några faror i trädet som till exempel el-ledningar eller döda grenar och man ska be någon att ringa efter ambulans. Allt så verklighetstroget som möjligt.
Innan man stiger in innanför avspärrningarna måste man berätta vad man har för strategi och vilka metoder man ska använda. Dommaren kollar så att allting håller och ser bra ut.
Snart på väg ner.
Så fort man har klippt ur den skadade personen ur sin sele så stoppas tiden. Denna gången var maxtiden för A-klassen fem minuter.
När man klättrar i stora träd sparar om man ofta mycket tid och ansträngning på att ha ett topprep uppsatt så högt som möjligt centralt över där i trädet man ska jobba. Destå högre topprepet sitter, destå bättre arbetsposition för klättraren. Ofta kan det röra sig om 30meter upp eller mer och då blir det givetvis lite svårt att kasta upp ett vanligt klätterrep. Då kom någon av de smarta halvap-ek-människorna på iden med kastlina. En tunn men mycket stark tråd som har en liten sandsäck i ändan. Man kastar helt enkelt upp den i trädet och använder sedan den till att dra upp repet man ska klättra i.
Detta är det arbetsmoment jag är sämst på och jag fattar inte hur dom kan få in den lilla sandsäcken mellan en klycka på 28cm trettio meter ovanför marken. Övermänsligt.
Man kan satsa på tre olika svårighetsgrader. Tre poängare, fem poängare och sjupoängare.
Kastlina..
Rätt och slätt försten upp för ett rep på femton meter. Inofficiellt är det den grenen med mest prestige. Som armbrytning på bypizzerian i Arboga ungefär. Alla tror att det enbart handlar om styrka men då och då kommer det ett par gubbs eller girls som har insett att teknik är nog en bra sak att träna på ändå. Världerekordet ligger på runt 13,5 och bästa svensk i år gjorde det på 14,3 har jag för mig. Förra året då jag var med gjorde jag det på 35 sekunder så jag har en liiiten bit kvar.
Klockan startar när sista foten lämnar marken.
Och stannar när man ringer i klockan.
Samma som footlocken. Komma högst upp och ringa i en klocka på så kort tid som möjligt. Skildnaden är att du klättrar i ett träd som har utrustats med lite extra rep bara i början där det inte finns några grenar.
Arbetsträdet är den gren som tar längst tid och antagligen den som officiellt är den viktigaste. Man börjar högst upp i trädet på samma topprep och ska ta sig till en massa svåråtkomliga ställen i trädet för att symbolisera en beskärning av ett större träd. Första stationen ska man bara ringa i en klocka, andra ska du ringa i en klocka med en stångsåg. Tredje ska du kasta ner en grenstump och träffa i en ring som är uppmålad på marken.
Fjärde så ska du göra en så kallad limbwalk/grenvandring. Då börjar man vid en markering längst in på en större gren och ska sedan ta sig ända ut i spettsen på den för att även här ringa i en klocka. Detta är dock försvårat en aning genom att det hänger en vikt i ett snöre som går i marken om du belastar grenen för mycket. När man ringt i klockan ska man gå hela vägen in till markeringen igen.
Till sist ska man komma ner på marken och landa så nära mitten på ett bullseye som möjligt.
Sådärja! Hoppas jag att det kommer ännu fler och tittar på EM som också är i Malmö om ett par veckor!
Trädklättrings SM
Han gjorde ordspråket; Mannen, myten, legenden bättre än någon någonsin gjort det förr. Han levde för sin dykning och jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som gick in för någonting så hårt igen. (Martin är ej inräknad. Han är i en klass för sig.) Här i Malmö på Trädklättrings SM är det dock fler än en som klår honom.
Flertalet av de bästa klättrarna här måste haft en mor som inte bara var otrogen mot deras starkars ovetande farsor med brevbäraren. Hon vattnade även eken bakom garaget lite väl ofta. Och nio månader efter att den så kallade farsan hade vart på tjänsteresa födde hon en son som var hälften människa hälften Ek.
(Anekdoten ovanför är baserad på en verklig historia men alla namn är borttagna på grund av de inblandades integritet.)
I vilket fall är samtalsämnena här till 98,4% begränsade till träd, karbinhakar, rep, träd, träd och klätterselar. Folket jag umgås med just nu arbetar inte med att klättra i träd för att spara ihop till någon Asienresa. Dom äter, lever och andas träd. Flertalet hade säkert gjort det gratis om de inte hade haft något val.
Imorgon hoppas jag att jag får mer tid att skriva om de mycket intressanta personligheter jag träffat och även lite mer om SM och vilka grenar som finns. Men nu ska det sussas.. Ses i morgon!
Sista arbetsdagen på 4 månader..
Nu, ska jag vara sjukskriven och fattig hemma i regniga sommar-Sverige. Den största utmaningen jag kommer ha den närmsta tiden är hur jag ska få på mig en t-shirt med en arm stelare och tyngre än järnvägsrälls. Bara att få fram Petter-Nicklas för att kissa kommer ju bli ett hardcore-mission lika ansträngande som att bestiga en vulkan. Känslan av att lyckas kommer i och för sig troligtvis vara den samma. I alla fall om man väger nackdelarna och hur pinsamt det skulle vara om man misslyckas. Men det känns ändå inte som om det går att skryta lika mycket om att idag lyckades jag faktiskt med att inte kissa i brallan, som att idag traskade jag upp 3726 meter för en aktiv vulkan.
En sak i taget dock. Denna helgen kommer bli riktigt rolig. Trädklättrings SM går nämligen nere i Malmö. Hela Sveriges trädklättrarelit tävlar om vem som har utvecklats minst sen apstadiet. Närmast orangutangerna vinner. Vissa av de bästa ser till och med ut lite som neandertalare. Vet inte om det är för att dom är längre tillbaka i utveckligen eller bara för att dom är från England. Men det spelar ingen roll, klättra i träd kan dom.
Sjukt dålig bild på grenen "workclimb" där man ska ta sig runt till en massa svåråtkomliga stationer i trädet och ringa i klockor.
Förra året var jag med i motionsklassen, hade ju bara jobbat knappt ett år, och hade som mål att inte komma sist. Det lyckade jag med och jag var mer än nöjd med min fjärdeplacering. Hade ju tänkt förbättra det i år men det går inte på grund av operationen. Får inte ha minsta lilla skrapsår på tisdag och det betyder givetvis att jag måste stå på och titta på under årets SM.
Men nu har jag i alla fall tid att titta på alla de apduktiga halvmänniskorna som tävlar i A-klassen. Ska bli både kul och lärorikt. Kvällarna kan också bli rätt spännande i sällskap av en massa människor som spenderar alldeles för mycket tid ensamma i olika trädkronor hela dagarna. Jag lovar att förtälja historien om 2009 års upplaga av Trädklätrrings SM här på Bloggen.
Kom och kolla på Trädklättrings SM i centrala Malmö den 22/23 maj! Om inte annat för att chilla med mig..
Profilen; Hugo!
Hugo, Hugge, Josefin, Flugo, har haft runt tolvhundra smeknamn genom tiderna. Ungefär varje gång han inte riktigt tänkte sig för innan han gick till skolan och i tillfällig sinnesförvirring (troligtvis för att hans hjärna oftast inte fungerar på det som vi vanliga människor kallar förmiddag, men hugo kallar tidig morgon) tog på sig ett par högklackade vilda western boots, på den tiden när alla var osäkra sjuor och var tvugna att ha skateskor. Då kom namnet Raggaren.
Eller som när han var liten och söt som socker och inte kunde säga R. (Detta har jag på film.) Då gick han ändå hela tiden och saknade sin "fajmojs saft och bullaj". Ända sedan dess har han även kallats Bullen.
Jag och Hugo har i alla fall vart vänner sedan vi den första april 1988 som ettåringar flyttade in på samma gata, i samma stad på samma tid, vägg i vägg. Vi har till och med i alla tider kunnat springa mellan våra rum genom en källargång om det regnade eller om våra föräldrar tyckte att det var för sent att läsa serietidningar och lyssna på Mora träsk. Vi har alltså hängt i tjugo års tid och jag kan helt ärligt inte komma på en enda gång som vi har bråkat, slagits eller på något sätt varit förbannade på varandra. Försök hitta en sån vän du..
För så fungerar det med Hugo. Han blir inte arg. Aldrig! Inte en endaste gång har jag sett honom brusa upp riktigt rejält. Maxarg kanske han har blivit någon gång på vår gemensamma vän Joel men efter jag har gjort profilen del 3 kommer ni nog fatta att det är svårt att undgå. Men även dom utbrotten är egentligen långt ifrån vad man i vanliga fall skulle kalla ens upprörd. Hugo är även den enda kompisen, eller rättare sagt personen i min närhet som jag aldrig någonsin har sett göra något elakt. Inte ens en isboll har jag sett honom kasta och än mindre retas eller jävlas med någon så som alla killar gör. (Vissa mer än andra J**l och M***e) Han är helt enkelt god rakt igenom.
Man kan kalla Hugo för livsnjutare när det gäller shopping och fika. Man kan även kalla det helt jävla värdelös på att hantera sin ekonomi, men det är upp till var och en att bedömma. Ett exempel är när han fick den briljanta iden att hoppa av gymnasiet och börja jobba på ett sharkteri. Det höll länge.. FAIL!
Efter runt fyra månader hade Hugos kropp som sammanlagt hade gått på runt elva fotbollsträningar på sexton år kollapsat helt av kroppsarbetet och med en trasig axel gick han hemma och kved istället. Hade killen som hade arbetat medan vi andra levde på 950kr i studiebidrag några pengar kvar att klara sig på? Nope.
För fyra månadslöner hade han kvar runt fyra 900kr t-shirts och någon jacka, och en väldig massa godispapper. Men så är det med Hugo. Pengar kommer och går..
Som nu när han pluggar och drar in lite extra pengar vid sidan om på internetpoker. Inte fan har han någonsin mer än 890kr på kontot. Däremot har han inte tvättat på två månader och har ändå varje dag på sig nya rena kläder och något av sina elva par skor. Och sin nya svindyra klocka. Och nya byxor.. och ja.. Nytt bälte och jacka.. och en ny dator.. Och så vidare..
Hugo är dock en mästare på gå in för saker. Förr i tiden oftast under en kortare tid men fortfarande grundligt. Som när han snusade cirka fem dosor om dagen, eller varavade 16 tv-spel på en vecka. Nu för tiden har det dock gått över till mer nyttiga ting. Som när han på en motionscykel cyklade bort 15kg på sjukt kort tid eller som just nu när han inte har drukigt en enda droppe alkohol eller ätit onyttigt sen min avskedsfest i oktober. Han fick helt enkelt för sig att nu jävlar ska jag bli nyttig börja träna varje dag och äta och dricka rätt.
Trotts att Hugo troligtvis är en av de smartaste i vårt gäng när det gäller matte, siffror och allmänbildning tog det så långt tid för honom att gå ut gymnasiet att han fick gå om ett år till bara för att räkna ut hur länge det egentligen var.
Han tror även att han har blivit morgonpigg, men det skulle enbart kunna hända i en värld där som Mr Burns utrycker det; "-Pigs fly". Han går helt enkelt upp tidigt varje morgon och klarar sig igenom dagen med hjälp av runt 15-17 koppar kaffe som inhandlas en gång i halvtimman på Dahls bakeshop för en halv förmögenhet.
Morgonpigg, my ass..
En annan skön anekdot om min käre vän är när jag för runt ett år sedan flyttade hemifrån. Hugo bodde då fortfarande hemma hos farsan i Kungälv och kom precis som alla polarna på min inflyttningsfest. Skildnaden var bara ett de flesta lämnade festen efter 4-7timmar för att åka hem, gå på krogen, eller somna på bussen och ta en sväng till ändhållplatsen på Tjörn fem mil för långt bort. Det var dock inte Hugo. Han stannade i fem veckor.. Så kan det gå och kul hade vi.
Nya resplaner..
En vecka till operationen då gipset som satan har skickat för att förstöra min sommar och mina resplaner i vinter, ska på. Har faktiskt ont i handleden nu så det känns såklart lite bra att äntligen få den fixad. Men lite bitter är jag ändå. Såå..
Helgen har gått åt till att klä ut mig till smurf (tajts, blåfärg, mössa och allt) och jobba. Men framför allt har jag mediterat på vad jag ska ta mig till, när mina dampnerver som kan bli rastlösare än få, börjar slå till sådär kanske 5-6 dagar efter operationen. Jag vet exakt hur det känns; spring i benen, kan inte somna, youtubar skate/snowboardfilmer dagarna i ända och så vidare. Jag kom fram till två saker där jag satt i min ek och funderade;
Det blir nästan som på Lombok, Indonesien..
1. Gå. Eftersom mina kriterier var att jag givetvis vill ha äventyr, det är ju meningen med livet, men att det även skulle vara billigt så låter vandra som en utmärkt aktivitet att lägga överskottsenergi på. Det är ju liksom inte svårare än att ta på sig en väska och skor och traska iväg. Kläder och ett tält kan ju också vara att föredra men det är absolut inget måste. Funderar på att till exempel gå bohusleden som går längs hela västkusten och tvärs igenom Kungälv. Men vem vet.. Äventyr blir det nog i alla fall. Det ryktas även att Mowgli efter förfrågan funderar på att hänga på. Han är troligtvis världens sämsta djungelpojke, men vem vet kanske sitter han på otroliga scoutskills. Vi får helt enkelt se.
Jag har alltid gillat tåg..
2. Tåg. Ännu en gång har min visa far talat och jag lyssnat. Eller det var kanske första gången jag gjorde det. I alla fall. Svensk tågluff!!! Jag kan ju inte köra bil, så då tipsa Pappa-P om att ett svenskt tågluffarkort kan inte vara dyrt. Så jag ska helt enkelt ta mininvalida arm, min väska och troligtvis min lap-top och luffa runt lite till dom som vill ta emot mig runt om i Sverige. Släkt och ni som känner mig har inget val. Jag kommer..
för sent..
-Sprak.. Vet du.. prassel.. ..vad normänn kallar krokodiler?.. Krshsrgss
-krschrhsrh.. sprak.. nä?
-Krsrsss.. Pansartaxar..
Så kul var min dag. Men i morgon är det fredag!
Tips från coachen del3!
När jag och Martin först kom fram till Bangkok den 23 oktober 2008 hade vi vart påväg i mer än två dygn. Vi hade knappt sovit och när vi äntligen hittade fram till ett rum på Khao San Road gjorde vi motsatsen till vad man ska göra för att bli av med Jet-lagg. Vi deckade brutalt framstupa rätt i varsin säng med kläderna på runt klockan 09:00 lokal tid.
Efter tolv timmars djup sömn utan så mycket som en rörelse eller en dröm om vackra flickor började vi få liv i våra misshandlade hjärnor igen runt niotiden på kvällen.
Frukost och efter den var det precis lagom tid för att börja förfesten. Khao San Road är som många vet inte tyst försen fram emot sju på morgonen.
Såå.. Efter lite fyllekäk(mmmm Pad thai mumma) så deckade vi ännu en gång runt nio.
Sov hela dagen.. och festade hela natten
Och! Sov hela dagen igen..
På detta sättet han vi typ se.. INGENTING av Bangkok eller solen på fyra dygn..
Efter det såg Martin ut såhär;
Och jag såhär;
Vi var Jet-lagg personifierad helt enkelt. Så där vi satt på vårt hotelrum bestämde vi oss helt enkelt för att idag!..
-Idag ska vi gå och lägga oss i tid och vänta på dygnet..
-Va e klockan nu föresten?..
-Vänta.. hmm.. här.. (det går inte fort när man är Jet-lagged) Fan..
-Vad? Va e den?
-03.30.
Vi båda hade gissat på runt sju. Så vi var rätt körda. Jag har hört att folk som verkligen går in för att vända på dygnet är helt och hållet över jet-laggen på 2-3dagar. För mig och Martin tog den två veckor. Vi fick inte pli på sömnen försen vi började en dykkurs och var tvugna att gå upp sju varje morgon i en vecka.
Slutsatts; Vill du inte plågas av Jet-lagg så vänd på dygnet direkt. Eller också, skit i det och festa som en gud hela natten eftersom du aldrig blir trött. Upp till dig!
Ps. Måste bara säga att jag älskar den här bilden på Martin! HAHAHAHAHAHA! Fy fan va schleten!
Snickra med Collin Farrel..
-Hur ska vi få till lite Air? Jag lade fram frågan som hade plågat hela styrelsen sen crewet startades.
-hmm..
-Kan vi inte..
-Nej Petter! Brädorna flyger inte bättre för att vi fäster vapen vid dem.
..- kanske sant.. Men det skulle se coolt ut..Den sista meningen viskade han fram medan det spreds ett leende över hans läppar.
Helt plötsligt plingade hissen till vårat styrelsrum (det ligger på femtioandra våningen i en lyx-skyskrapa). Och ut kom Collin Farrel.
-Why don't you use your old trickboard-rubberband? The board will be attached to your feet like it was glued there!
..Collin har alltid alla svar tänkte vi alla i styrelsen.. Den där Collin asså..
Sen satte vi, hårt bevakade av Collin, igång och skruvade ihop världens, eller i alla fall Kungälvs första skate-trick-board.
Collin visar vilka verktyg som passar bäst då man bygger en skate-trick-board.
Collin och Petter borrar.
-Righti tighti, lefti loosi.. säger Collin till Petter.
Två stolta män visar upp sin egenhändigt ihopsnickrade skate-trick-board.
Ett stort steg för "Vi som är värdelösa men tycker det är kul ändå"-crewet. Snart är det dags för ramptest!
Profilen; Petter.
Hört i en lägenhet i Kungälv den femte maj 2009.
-I år har jag druckit etthundratjugotre öl..
-....?
Denna mening då den uttalas helt utan ironi i rösten kan bara tillhöra en person;
Petter!
En av mina allra bästa vänner/buksvågrar som alltid ställer upp. Men han är också killen som tycker det bästa som finns är när folk skadar sig, dör, får brännskador, stukar foten eller helst av allt blir förlamade. Då fnissar han tills han kissar på sig. Han skyller på att det är hans sätt att "klara av" otäcka saker. Men jag som skådar rätt igenom honom, vet att det bara är på grund av det övriga samhällets normer och påtryck som han öppet inte vågar stå för sin förkärlek till andra människors olycka.
Ett bra exempel på detta var när jag under ett infall byggde en mycket ogenomtänkt (som vanligt) Vang Vieng-swing i en bro som går över älven i Kungälv. I brist på rep använde jag en tunn flagglina som givetvis gick av redan efter ett par fyra svingar eller så. Resultatet blev ett fall på ca tre meter ner på stora sprängstenar med ett över 6cm långt och minst 1,2cm djupt sår tvärs igenom fotsulan och halva tån på höger fot. (Har faktiskt en bild på såret men lämnar den utanför bloggen på grund av känsliga läsare) Joel, han som var i filmen tidigare, fiskade som tur var upp mig från älvens mycket starka ström.
En timma senare hade två morfinsprutor och en ambulans hjälpt mig till akuten. Petter hade näst intill väntat på mig där. Någon hade ringt honom och inte ens om ambulansmännen hade lånat Michael J Foxs tillbaka-till-framtiden-bil, hade de kommit till sjukhuset fortare än den till synes välvårdade och trevlige gossen med bättre luktsinne på blod än en vithaj efter tre månaders fasta.
Efter flera timmars väntan kom äntligen doktorn in på rummet där jag låg. Han hade med sig inte mindre än tre sjuksköterskor. Jag fick strax reda på varför. När man bedövar ett sådant här sår innan de ska sys ger man bedövning genom att ta en enorm spruta och "göra runt" i såret. De tre sjuksköterskorna var bara till för att hålla fast mig medan jag låg där och skrek värre än killen som får benet avsågat i en dålig skräckfilm typ gräsklipparmannen 5. Varje gång jag fick slut på luft blev det ett litet tyst ögonblick. Då hörde man hur Petter som skulle vara mitt stöd bara satt och fnissade för att han tyckte att detta var en hysteriskt rolig dag.
En annan av Petters hobbys är hans AK-47a. Han har på postorder beställt en replika i verklig storlek och vikt, som man kan låtsasladda för att sedan avfyra med ett klickljud som resultat. Den kostade förövrigt nära på 2000spänn och ingen förstod vad han skulle med den till. Men Petter använder den flitigt.
Han står helt enkelt i sitt fönster hemma och siktar på folk.
Petter siktar koncentrerat.. Obs! Detta är en replika..!
På telefon..
-Tja Petter va gör du..
-Jag siktar lite.. Man kan höra hur koncentrerad han är.
-Det är fel på dig vet du va?
-Idag har vart en riktigt bra dag, förut fick jag siktat på hela den där fula äckliga familjen som bor i uppgången brevid. Hahahaha.. Fan av gött det var!
-Du är hjärndöd.
Petter lyssnar inte..
-Yes här kommer dom igen, vänta lite måste använda båda händerna.
-Ring aldrig mig igen.
Petter hör inte det sista för han har redan lagt ner luren och koncentrerar sig till max för att hålla siktet riktat rätt så länge den han siktar på syns i fönstret.
Kite-surfing är en annan av Petters absoluta favoritsporter. Vi runt om honom gör givetvis allt för att få honom att lägga mer tid på det och mindre på att "sikta" så att vi ska få ha kvar honom utanför sluten psykvård.
Jag och Petter har sjukt kul tillsammans och då vi inte jobbar med våra styrelseansvar i skatecrewet "Vi som är helt värdelösa men tycker det är kul ändå" blir det en hel del annat som känns som om dessa bilder kan beskriva bättre än jag.
Jaaa, vad säger man?
Profilen!
Apropå namnbyte.
Kan fortfarande inte bestämma mig för en ny titel på min kära blogg. Det får helt enklet vara en reseblogg och Nils och Martin i Asien ett tag till. Så är det!
Flickrum ännu värre än pojkrum.
När jag bodde hemma bodde jag i källaren. Då hade jag 24 kvadrat tror jag. Blev lite som en minilägenhet, med soffgruppsdel, skrivbordsdel, sovhörna och egen utgång. Men.. eftersom jag då jag kom hem från Asien inte hade bott hemma på över ett år, hade naturligtvis min före detta kära syster(obs skämt. Hon är snäll!) stulit mitt gossrum. Jag fick istället flytta in i hennes gamla rum på 4,5kvadrat.
Alla som tycker..
-Fy fan för att flytta hem till gamla pojkrummet när man väl lämnat..
..kan ju fundera på hur det känns att flytta in i ett litet flickrum istället.
Inte helt okej. Jag har en stor gul måne på väggen som lampa. Känns INTE som en bra sak att impa på brudar med. Eller som hyllorna ovanför min säng som har självlysande stjärnor på undersidan. Känns liiiite som att jag är den enda trädklättraren på norra halvklotet som somnar in under en IKEA-neon-stjärnhimmel. Men vad vet jag.
Pappa hade även vart schysst nog att bära upp de fem flyttlådorna som mitt liv ryms i, och ställt dem på tre av de fyra kvadratmetrarna jag nu var i besittning av. På pyramiden byggdes det på med kläder som hittades djupt ner i någon tvättkorg.
Jag vägrade helt enkelt att packa upp. Det här håller inte tänkte jag och kollade blocket.se efter lägenheter var fjärde minut. Medan pyramiden som växte mer och mer för varje dag jag vägrade flytta in mina grejer i garderoberna, ringde jag på 25 lägenheter och var och kollade på fem. Fick inte en enda.
Så i förrgår, när depressionen och min mors och fars ständiga tjat om att man behöver jobba för att bo själv, fick mig att i tillfällig sinnesrubbning tänka i förväg, packade jag upp alltihop. Lade mig på min lilla barbiesäng, kollade på stjärnorna och laddade mentalt för att bo där tills jag fyllde 39.
Då ringde Clara..
-Hejsan, du hade mailat mig om att du var intresserad av min lägenhet..
Så nu har jag en lägenhet i stan. Visserligen bara över sommaren och får inte flytta in försen i juni men ändå!
-WIIIIN!!!
En Film!
Min käre vän Joel som jag mötte upp med under ett par veckor sista tiden i Indonesien gör precis som Martin filmklipp under hela sin resa. Det är tur att man inte längtar tillbaka alls då man ser ett underbart blått hav och hur lycklig man var för bara ett par veckor sedan. Att Joel nu är påväg upp till mitt paradis på jorden Vang Vieng i Laos och att jag hela dagen har vart ute och jobbat i regn gör saken ännu bättre.
Att han sen har glömt att lägga in både mitt namn och adressen till min blogg tackar jag och bockar för! hahaha.. Se och njut!
Vind..
-Oj, idag var det allt en frisk vind.. Sa en dam som fick håret tillruffsat då hon gick från kontoret till lunch-restaurangen Pärlan ett kvarter bort..
Eller lastbilschauförren på Stigs centers lastbilscentral..
-Fy fan änna gubbar. Idaa blåser de ju som saaaatan änna.. Medan han använde all sina knep för att få tänt på cigaretten.
Eller..
- Jess! Vind! Idag ska det Kite-surfas efter jobbet!.. På en Westman El där Petter jobbar.
Såhär gött kan man ha det i vinden om man äger en Kite, Kitebräda och våtdräkt.
Själv satt jag 28 meter upp i en gran som knarrade värre än en dörr i en skräckfilm och försökte hålla mig fast. Skulle tippa på at den vajade 2-3meter i sidled i byarna.
Härlig bris idag 9m/s.
Med vinden i håret..
Ps.
Behöver fler tips på vad jag ska kalla bloggen nu när jag inte reser längre. Give me more!
Bloggnamn
Inskrivning på Sahlgrenska.
För runt etthundra år sedan ramlade jag och bröt min handled för femte gången. Gick som vanligt till Kungälvs lasarett och dom stämplade mitt guldkundskort med en guldig stämpel som föreställde en krycka.
-Bryter du armen en gång till får du halva priset på nya rims till valfri rullstol.. Sa sköterskan och blinkade med sitt bästa bilförsäljar-smile.
Jag som vid det här laget visste att bruten arm betydde inget bada på hela sommaren var inte riktigt lika käck tillbaka, men gjorde mitt bästa för att hålla min frustration över ständiga armbrott djupt nere inom mig.
När jag var liten svarade doktorn på mammas fråga om jag hade klent skelett att nä så var det inte..
-Det blir lite fler armbrott än vanligt om killen är lite "extra aktiv"
Nils 7år hade lite svårt att skilja på orden och beskrev sig sedan som "extra attraktiv" då folk frågade varför han alltid bröt armen. Lätt misstag. Självgod redan då.. =)
I vart fall lappade dom ihop handleden på mig även denna gång och åtta veckor senare tog de av det. Det underliga var bara att jag inte kunde vrida eller böja på handleden.
KL(KungälvsLasarett)-Doktorn;
-De e änna ba lite stelt sådär i början.. Kommer la snart tebaka änna..
Två veckor senare kunde jag fortfarande inte känna någon förbättring och min kära far började ana oråd. Han tog in mig till handledsspecialisterna på Sahlgrenska. Det tog specialisten ca 2,3sek att se att två ledband var av och ett var uttänjt. Han var lätt irriterad över KL-läkarens experttips om att det bara var att vänta.
De fixade i alla fall två av ledbanden och jag gick med armen i gips i sju månader. Missade en hela första 11a-mannasäsongen i bandy. Det sista trasiga ledbandets operation sköt de upp pga att det inte var jätte alvarligt, och satte mig i vårdkö.
NU!!!!.. Ett hundra år senare när jag inte längre går i skolan och försöker tjäna mitt levebröd och spara pengar till resor har jag fått operation. Operation den 26e maj efterföljt av fyra månaders gips och skena och total vila från trädklättring och inkomst. FAIL!
Det ska i och för sig bli skönt att få tillbaka rörligheten i handleden men det är ändå svårt att motivera då jag helst av allt vill få ihop nya pengar och försvinna iväg från Sverige igen.
Tips från Coachen del2.
Radioröst; -Så var det dags för lektion i backpacking del två. Idag har vi med oss Nils här i studion..
-Hej hej, kul att få komma hit.
Alla tjejer som lyssnar tänker "shit va snygg han låter!"
-Hej Nils, det är alltid kul att ha dig med, Och ja alla tjejer.., han är lika het som han låter.. hahaha
-hahaha sluta nu..
Idag hade jag tänkt skriva lite om hur en förslag på en packlista kan se ut. Saker du absolut bör ha med, saker som kan vara kul att ha med och saker du utan tvekan borde lämna hemma då du tänker resa i sydostasien.
*Kläder: Precis som Mowgli skrev i en kommentar på förra tips inlägget. Skippa jeansen. Dom är helt värdelösa. Väger mycket, torkar aldrig då dom blir blöta, och du kommer vid mycket, mycket få tillfällen använda dem. Det är helt enkelt för mycket vikt och plats i relation till hur ofta du har tänkt bestiga berg eller tränga in i djupaste djungeln.
Linnen/T-shirts. Jag använde för det första 90%linnen, dels för att det är för varmt med t-shirts, del för att de tar mindre plats. Men i vilket fall, ta inte med för många, eller många överhuvud taget. Om du bara har ett fåtal slipper du bära på en massa i onödan och så fort du känner för att det börjar bli tjötigt att ha samma t-shirt eller linnet börjar se ut som om du har ärvt det från Svullo, släng det och köp en/ett nytt! Du är i rätt del av världen för billig t-shirt/linne shopping.
Jacka/tjocktröjor. Till skildnad från Jeans kan det faktiskt vara värt att ha med en jacka. Givetvis ingen "Vinter i Sibirien jacka" som du använt då du kollar på isbandy i Kiruna. Men en lättare vindjacka kan alltid vara bra att ha. Gärna lite regnavstötande så får du nått att slänga på dig i brist på ponchos. Det samma gäller med tjocktröja. Det kan vara bra att ha en lite tjockare tröja i väskan. Det händer faktiskt till och med i sydostasien att det bli lite kyligt om kvällarna.
Fillingar. Jag hade med svinmånga par fillingar. Typ 11par. Det är helt enkelt inte skönt med fejk-Armanis eller fejk-Calvin Klien runt kronjuvelerna. Jag vet att även många tjejer fått spel asiaternas underklädesmode som kan kännas lite öststatsprostutionsinflureat.
*Reseapotek. Det är alltid bra att gå till apoteket och köpa med sig ett litet med-kit. Plåster, bandage, desinfektionsmedel, skavsårsplåster och minst 7 rullar resorb. Det kan även vara gött att ha med sig lite huvudvärkstabletter eller diarretabletter men tänk på att om du skippar att köpa dem i Sverige så kan du köpa dubbelt så starka varsomhelst för halva priset i Asien.
Vajerlås är bra skit!
Låsvajer/hänglås. Dags för lite produktplacering. Fick en livstidsförbrukning i damkängor i storlek 36 av naturmagasinet för att skriva följande. Vajerlås. Det är jättekäckt. Om du är på ett tåg, en buss eller en båt, lämnar väskan i en reception eller på en terminal (Gör aldrig det ändå!!) är det grymt att ha med sig ett vajerlås. Bara att veta att ingen kan snabbknycka dina svettiga kläder och den där unika hajtanden du fyndade i Indonesien, (Vill inte göra dig besviken men den är massproducerad och kommer från en fabrik i Kina) när du ligger och försöker att slappna av på ett tåg gör det mycke lättare att sova. Och man behöver ofta all hjälp man kan få.. Det kan även vara bra att ha med sig ett hänglås. För vissa ställen i Vietnam, Cambodia och Laos kan det finnas haspar så du kan låsa ditt eget rum.
Där pekfingret landar ligger Lombok, även kallad paradiset.
Jordglob/Bilder. Jag hade med mig min 15-inch-inflate-a-globe hela resan och ritade ut vart jag åkte. Det är kul att ha och jag ska ha med den på alla resor. Innan jag dör ska den vara helt svart. Fungerar även bra till att peka ut vart ifrån du kommer till människor som ofta inte har full koll på skildnaden mellan Papua Nya Guinea och England. Ofta fick jag även visa var de själva bodde på kartan. Kan även vara kul att ha med en bild på din familj, det är ofta till stor lycka för en asiat att se en turists familj på bild av någon andledning.
Passkopior. Kopiera ditt pass ett par gånger. Lämna det riktiga passet i safetyboxen och ta med en kopia på stan. Mycket värt i många problemsituationer.
Betalkort. Ta med fler än ett ifall du blir rånad eller som jag bestulen av en elefant. Du kan klona ditt visakort på banken.
Kamera. Givet. What happens in Thailand.. Stay's on Facebook.
Springskor. Det är alltid bra att ha med sig ett par ordentliga skor. Tofflor och flipflops räcker långt men ibland är det guld värt med ett par springskor för att inte begränsa ditt äventyr.
Nackkudde. Du får troligtvis en på flyget ner. Spara den. Är alltid skönt att ha när du har många timmars stillasittande framför dig.
Psykopat-Martin visar upp en mycket vacker nackkudde.
Så nu har blogg.se fått för sig att vänstermarginal är omodernt och jag får inte dit den här texten men ändå..
Nu har jag i alla fall skrivit en liten lista på vad som fanns i min väska. Har säkert glömt en del och lagt till en del som jag borde haft med. Men men. A och O i packning är vikt och använding. Lägg upp allt du tänkt ha med dig på en säng eller en soffa och skala sedan bort hälften och ge alla dessa grejer till närmsta gatubarn.VIKTIGT!! Om du som jag ska till Sydost-Asien och inte till mitten av Amazonas finns allt du behöver att köpa där nere ändå. Billigare än här. Så ta det lungt. Så länge du har med passet klarar du dig.
Mission 1, DawnPatrol!
Planen till vårt första uppdrag som crew uppstod då vi en solig torsdag, var laddade till tusen och mer sugna på att åka skateboard än en Polsk lastbilschaufför är på att svepa en liter vodka, anlände till Göteborgs Actionpark. Den var ÖVERFULL. Runt 30 killar som åkte skateboard, 34 som åkte inlines, 12 som cyklade, 23 som åkte kickbike och ett helt gäng till som bara gick runt och var ivägen.
Det gick inte att åka helt enkelt. Vi svor och spottade och bannade alla de 120 mellan- och högstadie-ungdommarna som med få undantag var dubbelt så bra som oss.
-Faaaan! Jag som var så sjukt sugen på att åka..
-Snorungar.. kolla in den killens 360flip.. han är ju svingrym..
-Såhär ser det nog inte ut på lördagmorgon klockan sex i alla fall..
Tystnaden varade i 3 långa sekunder innan det gick upp för både Petter och mig..
-Då ska vi såklart vara här!, tänkt dig hela parken.. HELT SJÄLVA!
Så uppstod mission DAWNPATROL! som vi iscensatte i morse.. Fortsättning följer.. (Även på "Restips Från Coachen"..)
Vi Som ÄR Helt Värdelösa Men Tycker Det ÄR Kul Ändå!
Jag och Petter är fullt medvetna om att vi går tillbaka i tiden då vi skatar. Vi, eller i alla fall jag, skatade ju i femman, sexan, sjuan. Sen var det uppehåll i typ sju år. Men nu är vi tillbaka. I Sexan skata jag. I sexan drack jag mjölk och i sexan skapade vi olika crews, precis som proffsen i alla filmer gjorde.
Så..
..Därför har vi för att fullborda vår tillbakaresa till pre-puberteten, skatar vi, dricker mjölk och nu har vi även startat ett crew!
Igår genomgick vi båda blodriten som alla crew måste ha. Vi skar upp ett djupt hack i varsin hand och bytte blod och blodsjukdommar genom att hålla våra öppna sår emot varandras. Så precis som i "Blood in Blood out" är vi nu förenade för evigt. (Inte minst i Smittskyddsinstitutets smittspårningsarkiv).
Vi kallar oss passande nog för; Vi som är helt värdelösa men tycker det är kul ändå! först tänkte vi forkorta det till något coolt med vi kom inte på något så vi kör helt enkelt fullt ut och uttalar hela namnet varje gång vi diskuterar crewet.
De ökända ledarna ifrån gatugänget "Vi som är helt värdelösa men tycker det är kul ändå!"
Undra om vi har blivit något påverkade av alla tolvåringar vi hänger med på dagarna i olika skateparker...?
Tips från coachen!
Mitt sätt!
Alla som säger emot ljuger och under hela min extrema unika sydostasien route gjorde jag inte ett enda fel, eller misstag. Därför är allt som följer egentligen inte tips utan fakta som alla som ska längre än till Skagen måste följa.
Eller för att citera Mowgli;
"-Eller eeeeere verkligen så?"
Upp till er att bedöma om jag är allvarlig eller om jag ibland ser mig själv som den femtonåriga tjejen som åkte till Hultsfred 2005 och trodde hon var på Woodstock 1969. Kunde inte gå på konsert efter det. Man har ju liksom sett alla band på ett sååå mycket cooolare ställe.. Du skulle vart där..
1. Första punken på tipslistan är budgeten.
(Underligt ord när man tänkter lite närmare på det. Bud-get. Undrar vad det är för bud. Typ citymail, eller mer typ Moses stuket? Helig-get eller bärande-på-kontorspost-get? )
Typ 2 500 000 Laospengar.
Med Budget kan man lätt sammanfatta det såhär. Pengar är värt upplevelser. Vissa kanske påstår att det är lögn och förtal att man behöver en massa pengar. För att chilla med olika lokalinvånare behövs inga para. Detta är givetvis sant, men den dag då du har tröttnat på att försöka göra dig förstådd med händer och fötter i 35 minuter för att visa att du är törstig, kanske du känner för att klättra upp på ett berg, eller för att hoppa bungyjump, eller för att dricka ormblod ur shotglas, eller köra whitewater rafting, osv. Då behöver du pengar.
Många frågar mig;
-Hur mycket pengar behöver jag?
Det enda svaret jag kan komma på är alla du har och kan få ihop..
Destå mer destå bättre, men man kan fortfarande göra mycket med lite.
Jag började min resa med 105 095kr. Om man delar det på sex månader blir det 571kr och 16öre per dag.
*Ryggsäck, reseapotek och diverse småpill innan jag kom iväg gick kanske på 5000kr.
*Flygbiljetten ner gick på ca 4800kr och hem 3800kr (flyg via London-Kuala Lumpur, Ryan Air och Air Asia=svinbilligt)
*Flyg, buss, båt, tåg, färjor, tuk-tuk, taxi, bemo, häst och vagn mm, måste vara någonting jag har lagt mest pengar på. Förflytta sig är det dyraste man kan göra, men också oundvikligt. Skulle gissa på att jag har lagt runt 15-20 000kr på det. Men det är bara en gissning.
*Mat är något av det lättaste man kan spara in pengar på. Mat på gatan är ofta mer än en tredjedel så billig som på restaurang och oftast dubbelt så god. (Plus att du får se den tillagas och det är aldrig fel i ett land långt från hälsovårdsmyndigheten.) Gissar på att jag lade runt 100kr om dagen på mat i medel. Så ca 18 000kr.
*Boende är också en sak du kan tjäna mycket i längden på att lägga ner lite tid på. Kolla runt och fråga andra turister som ser ut som om de har vart där längre än dig. Läs Lonley Planet. Kolla bakgator. Ta inte killarna som står som småungar runt en godispåse och trängs då du kliver av bussen. Säg att du har boende och gå bara rakt förbi.
Boende varierade mycket i de olika länder jag var i men medel kanske låg på runt 40-60kr/pers då vi var två i ett rum. Alltså runt 9400kr.
*Alkohol och fest är svinbilligt. Tänker man en kort stund i början av resan. Sen inser man att det kanske blev lite mer än vad man trodde ändå. Dels för att man dricker mycket mer än vad man någonsin gjort hemma, och dels för att när du är(jag är) berusad kommer det alltid upp nya bra ideer som kostar ännu mer pengar. Har ingen anning hur mycket jag har bränt på öl. Men det är alldeles för mycket.
Citat Mowgli igen;
-Eller äääääär det verkligen det?
*Förutom detta så har jag tagit dykcert och gått surfkurser, hyrt mopeder och köpt godis. Det blir liksom alltid en massa småsaker som pluppar upp och ska betalas. Allt ifrån Pringles till mopedbensin.
Jag brände inte heller alla mina pengar utan hade 20 000kr kvar då jag landade i Götelaborg igen. Klart att det är skönt att ha lite över men jag hade inte heller tvekat på att spendera dem på ett äventyr om jag hade hittat ett.
Jag lade allstå ca 80 000kr på sex månader (ca 430kr/dag) ink ALLT! Jag levde inte så billigt som man kunde, men heller inte dyrt.
Jag vet inte om detta inlägg har gett någon läsare någon djupare insikt, men förhoppningsvis ändå ett litet hum om hur det kan vara.
Hamna inte i snålträsket!
VIKTIGT! Vissa tror att det är en tävling om vem som är ute och reser längst. Sitta på en bänk varje dag, enbart äta nudlar och dricka smuttsigt vatten är nära på gratis. Men jag hade aldrig gjort det. Res hellre i en månad och gör nya roliga saker varje dag, än en tremånadersresa där du hela tiden måste tänka "Fan jag vill göra det här men det kostar lite för mycket". Du har bara en chans. Kör för fan Britt-Marie! Kör!
För fler restips, kolla förbi i morgon då "Tips från coahen!" Fortsätter.
